De satt i en cirkel runt den stora eken som dominerade ytan mellan husen. Alla bar långa svarta rockar med huvor. En lång mansgestalt gick runt cirkeln. Han sträckte fram en vit hand ur rockärmen som han varsamt la på var och en av de ...
Em håller andan trots att hon vet att varelsen inte kan höra henne. Värre är det med kamouflaget – svetten som rinner längs tinningen tar färgen med sig. Precis när hon ska stryka bort rännilen från ansiktet klampar besten in i hyddan. Det frustande odjuret ...
Vi kommer fram till ett torp gjort i betong. Skorstenen har rasat in och midnattssolen gömmer sig bakom plåttaket. Ljudet av ”små grodorna” har tystnat och gräset har bytts ut till mossa som klibbar under fötterna. ”Får vi verkligen vara här?”, viskar jag. ”Jag är ...
Plötsligt stod det där. Jag hade promenerat samma runda flera gånger i veckan under säkert två års tid och jag kunde svära på att jag aldrig sett den gamla byggnaden förut. Det var som att det lilla huset vuxit upp från jorden. Jag frågade en ...
Många är kallade, får är utvalda. Knullhuset sållar bland pojkar och ut kommer män. Vem kunnat tro att ett hus så mediokert. Vart så intressant? På värdshuset samlas de i väntan på sin chans. Men in kommer ingen utan en flickas hand. Så spända de ...
Nu ser hon det. Huset. Lorna närmar sig försiktigt. Pulsen ökar. Fem år har hon väntat. För fem år sedan blåste det. Lorna tog stigen genom hagen. Det dånade från havets vågor. Solen försvann sakta ner bakom träden. Ett ljussken letade sig upp ur en ...
There wasn’t much in Ernest’s life left. His fleeting youth had passed, and the stagnation of old age had caught up with him. Ernest was a cold man, his surface rough as the stone walls of a long-abandoned cottage in an open field. He found ...
"Med andan i halsen stängde hon den grånande trädörren bakom sig. Hon var vettskrämd, men trygg. Här i morfars gamla smedja nere vid älvens strand kunde ingen komma åt henne. Mobbarna närmade sig, hon hörde deras glåpord skalla en bit bort. ”Du är så jävla ...
Långt ifrån allmän väg har det lilla huset säkert stått obesökt sedan sist jag var här. De fönsterlösa väggarna och den smala trädörren gör att jag ryser till. Vet egentligen inte varför jag är här igen. Det är som om något drar mig mot dörren. ...
Jag borde svarat tidigare. Det du var med om verkar vara fullständigt oerhört, fiskar som dansar på vattnet! För det var väl det, de gjorde? Även jag har varit med om något otroligt. Frågan är om det finns något samband? Jag var ute och gick ...
