Vi har det roligaste men ibland också det svåraste jobbet i världen – att plocka ut vinnare från alla härliga bidrag som skickas in till Drop a Storys tävlingar. Denna tävling inget undantag! Stort tack till alla er som bidragit.
3 ord – tunnel, skratt, polis – var utmaningen och följande författare togs sig an den på lite olika sätt.
Tävlingsbidrag Januari 2023
Framtidsbarn av Rasmus Ström
Tårarna rann ner mot hakan när tåget åkte in i tunneln. Jag hade precis lämnat tristessen för att träffa dig igen. Även om det var tre år sedan vi sågs satt ditt skratt stadigt fast bakom hornhinnan och minnet av din fräkniga hy slog ut varenda cell i kroppen. Dysforin hade patrullerat som auktoritära poliser i lillhjärnan under de senaste åren, och arresterat alla lyckotankar. Jag följde regndropparnas lopp på tågrutan och i bröstet demolerades det despotiska kretsloppet.
——————————————————————–
av Dagmar Traderstam
Den immiga natten trycker sig mot mig med sin svarta stjärnprydda klänning och gömmer min festblåsa. Långt borta ser jag höga hus. Jag är tvungen att gå genom tunnel under järnvägspåret. Den trånga passagen utan belysning fyller mig med fruktan. Ljudet av körande bil någonstans i närheten bryter nattens tystnad. Fylld av skräck fortsätter jag min färd. Jag känner nattens heta andedräkt och vet att mitt öde bestäms av osynlige HAN. Nattbris dansar ovanför mitt huvud. Strålkastare längre fram avslöjar en siluett. Jag kan inte behärska mig och brister i hysteriskt skratt. Den osynlige HAN är en synlig polis.
——————————————————————-
Tunnlarna av Christina Nordlander
Tunnelns mynning gapar framför mig. Regnskurad betong, så vid att ett radhus skulle försvinna där. Jag ser inte hur djupt elljusen når.
När tunneln först öppnade sig på Kvarnholmen vaktades den bara av polis. Efter att ingen kunde loda till botten bildade regeringen en specialiserad vaktstyrka.
Tre år tog det mig att genomgå väktarutbildningen och stationeras här. Tre år har du varit fången någonstans, kanske. Du dog i en annan tunnel, på järnvägen, när kurskamraternas skratt drev dig att fly.
Jag vet inte om jag kommer att hitta dig. Jag vet bara att om tunnlarna finns, finns Himlen och Helvetet.
SLUT
——————————————————————–
En romans Av Rasmus Lindahl
Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle lyckas få det här jobbet. Inte med tanke på vem jag är i alla fall. Men trots det så går jag här nu för andra gången i denna tunnel. Och ärligt talat känner jag eufori. Vi har alltid så nära till skratt. Jag längtar. Du kommer ligga där i vackra röda klänning. Med ditt vackra lockiga hår som luktar så kärleksfullt. Du är verkligen en sån fin person och jag har saknat dig så mycket. Det enda kommer vara annorlunda är att jag nu träffar dig som polis.
————————————————————————
Stormby Av Tina Vilhelmsson
Där stod hon, polisen, denna vackra och stolta yrkeskvinna. Jag var lika fast i tiden som mitt skratt fastnade halsen när jag såg henne. Är det verkligen sant, tänkte jag. Jag sträckte ut min hand, jag blundade och kände värmen från hennes kropp strömma genom min hand till mitt hjärta. Kärleken visste inga gränser, den var varm och beskyddande som en tunnel i ett spårlöst landskap. Att få tillhöra är en av livets viktigaste känsla. Vi tillhörde varandra. Jag fattade hennes hand och kärleken kändes levande igen. Den blommade vilt och vackert, precis som livet i sig.
————————————————————————-
– Haha, tunnel!!! Vem är potatisgris nu då?! ropade han med ett retsamt flin och dribblade flinkt den slitna bollen mellan benen på pojken, som gav till ett förvånat skratt och jagade efter den blåklädde mannen.
Tisdagslek Av Thomas Ljung
Tisdagar var Jannes favoritdag, för då hämtade han alltid sin dotterson Hugo på förskolan. Arrangemanget gjorde alla nöjda; föräldrarna för att de för en gångs skull slapp stressa från jobbet, Janne för att han fick chansen att skämma bort Hugo ordentligt och Hugo av samma orsak.
- Vad vill du leka idag, frågade Janne på vägen hem.
- Tjuv och polis. Du är polis, morfar!
- Tänk om jag sätter dig i fängelse då?
- Då gräver jag en tunnel
- Bra! Gräv gärna upp lite potatis till middagen också.
Hugos skratt klingade högt. Det skulle bli en bra eftermiddag!
—————————————————————————-
Ännu en gång måste jag påminna mig, rummet är tomt nu. De föråldrade världskartorna på
väggarna, som han brukade använda i den allmänbildande undervisning som ingick i ett
omvårdnadsbesök, har försiktigt rullats ihop. Det här var ett sådant rum vi i personalen lätt
stannade länge i, inte sällan engagerade i någon av alla anekdoter från hans liv som yrkesverksam
polis, i vilka allvar samsades med skratt. Han inspirerade i sin oräddhet — så vill jag också vara
till slutet, ända till det där ljuset i tunneln.
Blåljus Av Nathalie Fabian
Jag tog en promenad när en mörk tunnel plötsligt uppenbarade sig framför mig. Den var för mig helt oigenkännlig. Min första tanke var att jag måste ha förvillat mig och gått fel. Min andra tanke var att den behövde undersökas! När jag närmade mig den såg jag blåljus. Någonting hemskt måste ha hänt! Med hjärtat i gropen tog jag ett försiktigt steg i taget, nyfiken som jag var. Till min stora förvåning var det ett gäng poliser som hade fest och använde blåljusen som partylampor! En utav poliserna skrattade och ropade “Nu är alla skurkar tagna!”
Jag vill berätta om min promenad häromdagen Av Marie Hedström
Holger Andersson patrullerad hetsig genom stan ner mot tunneln. Dagspasset var hans och han hade surt konstaterat, ingen bil idag heller. Nytillskottet på polisstationen, Fredrik Hult hade åter tagit bilen till korvkiosken. Den late tjockisen borde gå istället muttrade Holger. Röster och skratt hördes på avstånd, en strimma av ljus blev kraftigare ju längre in han gick. I ljuset från en strålkastare stod han, utan polisuniform i blommiga badbyxor och halmhatt, med en mikrofon framför sig och utförde nån slags standup, Holger smått chockad, stannade upp, lyssnade och började sedan gapskratta högt, Hult var ju faktiskt störtskön.
————————————————————————–
Väntan Av Mina Holmgren
Benen skakade som nålen i en symaskin. Aldrig hade hon varit så nervös. Tänk om det inte fungerar?
De senaste åren hade varit ett töcken där hon gömt sig under de mörka slöjorna. Sorgen hade färgat henne lika blå som kostymen på polisen som knackade på den där dagen. Jag hoppas jag blir omtyckt, att jag kommer vara önskad.
Personalen knackade på hennes axel, hon lyfte ansiktet. Kvinnan som leddes mot henne presenterade sig med ett lätt skratt, både värme och trygghet porlade ut. Hon kommer hjälpa mig att läka, hon är ljuset vid slutet av min tunnel.
——————————————————————————-
“Va fort ni kom fram!”, utbrast hon lättad till polisen och log. Och han log. Och kärlek uppstod.
Vinst Av Ronja Nilsson
Går vid tunneln nära vattnet som speglar mitt ansikte och glädjen i det.
Sådan glädje likt himmelen på en sommarnatt, rosa och sprudlande. Allt jag tänkt har sagts och känslan av belåtenhet vibrerar igenom hela min kropp, hela mitt liv speglas i vattnet.
Himmelen är nu lika blå som en polisuniform och springer nu likt ett barn med skratten i halsen. Allt känns perfekt.
En vinst har gjorts denna dag och det är frihet.
Smörgåstjuven Av Emma Engström
Där låg hon nu, mitt framför Mikael, en ursnygg man och till yrket polis som för tillfället måste tro att han fått tag i en smörgåstjuv. Nina kunde inte hålla sig, skrattet bara forsade ur henne. Polisens ansiktsuttryck övergick från bestämd till leende.
Gårdagens dejt hade varit fantastisk och natten likaså. Trots att hon inte ville hade hon flytt tidigt i morse och nu stod hon på pressbyrån med en deppig smörgås i handen. Då står han plötsligt där, i full polisuniform. Nina bara måste härifrån. Hon springer snabbt ut genom dörrarna och fortsätter i snön ner mot gångtunneln.
——————————————————————————————
Spotta med Lotta Av Cornelia Dymling Almén
Kajsa växte upp i en liten stad med små nöjen och en bästis.
Det roligaste de visste var att ställa sig på en bro och spotta på bilar som körde ut ur en
tunnel. Kajsa älskade Lottas fnissiga skratt. En eftermiddag när de stod där och spottade,
kom en polis förbi och undrade vad de höll på med.
Kajsa: ”Vi räknar bilar. Det är en läxa i matten”. Lotta knep ihop munnen. Kajsa sparkade på
hennes ben. Polisen gick sin väg medan Kajsa och Lotta sjönk ihop i en hög på bron och
skrattade så de skrek.
—————————————————————————————-
Jakten på Gösta Av Elisabeth Westin
Polisbilen stod längs den lindkantade allén. Kunde de hjälpa mig i min jakt efter Gösta? Jag svängde hastigt in till vägkanten. ”Hej, kan jag möjligen rådfråga er, har ni sett min undulat Gösta? Han är ungefär tre decimeter hög och brukar härma programmet Meny i TV. Instruktioner till dumplings är hans favoritämne.” Den rödlätta kvinnan och mannen med den mörka mustaschen skrattade till misstroget men ändå vänligt. ”Tyvärr har vi ingen uppsökande verksamhet av undulater, vi är väl lite tunnelseende på det sättet.” Besviken var jag, men icke besegrad. Min vilda jakt efter Gösta skulle fortsätta.
——————————————————————————————
Du och jag
Tillsammans i all framtid Av Minnéa Persson
Allt jag ser och hör är du. Allt däremellan är bara ett svagt ingenting.
Du och jag, gömda under tunneln, levandes i våran egna värld. Ingenting utanför är viktigt, spelar inte längre någon roll. För nu har jag dig. Du som får mitt hjärta att dansa, du som får hela världen att snurra.
Polisbilens sirener som så länge surrat i bakgrunden är plötsligt precis här, precis framför oss, men inget av det spelar längre någon roll. Inget märker jag när jag blir bortförd, för det enda jag kan tänka på är ditt ljuva skratt ekandes mot tunnelns väggar.
—————————————————————————————
Låt mig konsumera dig!? Av Catrin Genborg
Jag älskar att spendera tid med dig, även om en inbiten språkpolis nog näsvist skulle hävda att tid minsann inte är något som kan spenderas. Jag säger då bestämt att min älskade är så gnistrande dyrbar att kommersen faktiskt är helt irrelevant. I en folksamling ser jag dig alltid lätt. Du är så tydligt skimrande, så verklig i en suddig grå massa och jag blir som en skrattmås med tunnelsyn. Du blir min guppande och gyllengula frukostfralla där bland alla snarlika, blaskiga vågtoppar.
————————————————————————————–
STORA KÄNSLOR,LITEN STAD Av Emina Topcagich
Vi möts på Paolos efter jobbet
Pirr i magen, är det en date eller bara en AW
Skratt, ögonkontakt, Pizza Bianco, Vino Nero, det känns ändå som något mer nu
Höstkväll, ljusspel över slottsfasaden, nykära trillar ut från Filmstaden
Det kunde varit vi på den vita duken, huvudpersoner i någon romantisk ny release
Vet, vi är i Örebro, men det känns som Paris
Vi cyklar hand i hand genom tunneln, känner en bris, genom rött, inte en själ ute, det är dött
Blåljus, polis drar förbi, jag borde ringa själv, han är olagligt fin
————————————————————————————–
En glimt av ljus Av Susanne Eriksson
Där var en obegriplig smärta. Pulserande, strålande, skärande om vartannat. Verkligheten fanns den. Allt var gränslöst. Inget var skarpt. Bara plåten. Kanske svävade man. I det grå töcknet. Någonstans hörde jag det där skrattet. Ett skratt bland ljuden som befäste ögonblicket. Och jag tog fasta på det. Och gled som nedåt i en tunnel. Som ändå samlade mig. Och det lät trösterikt och med en härlig klang av barndom. Kanske var det det som fångade mig, höll mig kvar. Och jag famlade efter den trygga handen. Genom smärtdimman såg jag hans uniform. Han fanns där mitt i tragedin. Yrke polis.
—————————————————————————————
Polisen trycker på kom-radion och beskriver det hon ser.
”Det är en ung kille som står tillsammans med mig här i tunneln. Han har precis satt upp en broderad grafitti-text på väggen här inne.”
En stunds tystnad, vilket killen upplever som en evighet.
”Det står: Skingra mörkret – tänd mobilens ficklampa”, fortsätter polisen.
Killen tittar ner på sina skor.
Polisen lyssnar på svaret i kom-radion och ser på killen med en stadig blick.
”Okej för den här gången. Skickligt hantverk.”, konstaterar hon sakligt.
Båda skrattar då de vänder sig åt varsitt håll och lämnar tunneln.
—————————————————————————————
Av Lottie Ålhed
Folk har tunnel -seende tänkte polisen.
—————————————————————————————————–
Slutet Av Tyra Berglind
Det var precis såhär det skulle sluta.
Lina låg bredvid mig. Lugn och fullständigt fri. Jag höll henne hårt trots att jag inte längre kunde kontrollera mina muskler, och kände precis likadant.
Jag anade hur en polis rapporterade om vad han såg, trots att jag inte längre var i samma dimension som honom. Han rapporterade om oss. Två tonåringar med skratt och kärlek i sina stilla hjärtan. Vi som alltid var hopplösa och fullständigt misslyckande i livet. Vi som äntligen lämnade det bakom oss. Vi som nu gick hand i hand genom en ljus tunnel mot dödens varma famn.
—————————————————————————————————–
En solig dag I repris Av S.H-J
I mitt suddiga minne ekar ditt skratt genom tunneln. Du hade tagit min hand när vi sprang. Vi hörde fortfarande polisens rop bakom oss. Jag minns att du knuffade ner mig i ett dike och vi andades ikapp i den kvava sommarluften. Det jag minns bäst är hur du log, innan du kysste mig. Var tog den där unga flickan vägen? Steg väcker mig. ”Älskling, middagen är snart klar. Kan du duka?” Ett leende och en kyss på min panna. Jag ler. Just det, hon är här. Hon är hela mitt liv.
—————————————————————————————————-
Nystart Av Annika Sjögren Arvidson
Dumpad, utanför Gröna Lund. Hör skratt från nöjesfältet. Vad händer nu?
En polisbil kör förbi. Vad har hänt? En berusad man omhändertas.
Ska jag åka hem? Lika bra, så jag kan deppa ifred.
Det kommer en man gående. Något känns bekant med honom. Så står han framför mig. Min första seriösa pojkvän. Vi var så kära och så unga.
”Känner du igen mig?” frågar han.
Mitt hjärta tar ett skutt.
”Såklart att jag gör det”.
Våra blickar fastnar i varandras ögon.
”Ska vi försöka igen?”
”Ja, gärna”
”Det kanske finns en kärlekstunnel där inne”.
Han nickar mot Gröna Lund.
——————————————————————————-
Sommaren ungdomen var fri Av Beda Borg
Vinden smekte flickans rosiga kinder. En sommarbris rörde sig igenom staden, en kväll i juni, när en flicka och hennes vänner lät livet leka. Gatan under deras fötter kändes som moln, deras kroppar var lätta, nära att flyga. De sprang igenom en tunnel som fångade deras skratt. Det lät som hundratals tonåringar sprang med fnittret som ekade från vägg till vägg. Polis stod kvar från vart tonåringarna tagit språng, med tomma färgburkar i sina händer. De speglade tonåringarnas leenden, för vem kunde inte le en sommarkväll när ungdomen var fri.
——————————————————————————–
Av Malin Tuvesson
Den glänsande vägbanan såg ut som ett suddigt tivoli när vi gick hemåt.
Allt för konsten Av Linn Friberg
Den unga mannen smiter ner i tunneln när han tror att ingen ser. Han är konstnär och idag ska han spraya en politisk parodibild. Han ska precis avsluta när han hör röster närma sig. Ändå står han kvar, måste hinna bli klar med detaljerna. Till slut är de blåklädda framme vid honom. Vad gör du här? Du ska väl inte skada dig själv? frågar den ena polisen. Men när de lyser med ficklampan och ser bilden kan de inte hålla sig för skratt. Den är riktigt rolig, tycker de båda. Och det är hans enda mål – att roa publiken. Tack.
——————————————————————————————
Av Emil Haglind
Redan på avstånd såg jag polisbilen stå utanför tunneln. Jag cyklade dit, hoppade av cykeln några meter ifrån avspärrningen och gick fram till tejpen. Den ena radiobilen hade bakdörren öppen, på sätet satt en ung man och skrattade. Ett förlösande skratt som fick den unga aspiranten att skratta med, medan den äldre polisen verkade mindre road. Mannen skakade på huvudet mellan skrattanfallet avtog. ”Jag lovar” sa han, ”det var inte jag, det var…världsalltet”. Mannen gjorde en stor svepande gest med sin högerarm och studerade sin hand med stora ögon. När jag cyklade därifrån log jag. Mannens snälla ögon mötte mina.
——————————————————————————————
Barndomsminnen Av Anna Karlsson
Skratten. Jag minns våra bubblande glada skratt. Min bästis och jag skrattade nästan jämt. Det var sådana skratt som man får kramp i magen av. Och alla roliga lekar. De flesta väldigt oskyldiga. Det var cirkus på gräsmattan, kurragömma och tjuv och polis. Men ibland var nog lekarna lite väl spännande. Som när vi, beväpnade med varsin ficklampa, kröp in i en lång mörk tunnel. Någon typ av avloppstunnel tror jag att det var. Allt slutade lyckligtvis bra.
Många fina minnen…
Och det bästa av allt: Vi är fortfarande vänner och skrattar tillsammans.
——————————————————————————————-
och vinnaren är….
*****
****
***
**
*
Bra val, fin berättelse! 😀