Kickstarta ditt skrivande!

I varje människa (och i varje bra karaktär) finns ett spöke från det förflutna. Det är inte nödvändigtvis ett övernaturligt väsen, utan en specifik händelse eller en lögn som karaktären har börjat tro på om sig själv eller världen.

Vad är ett ”Ghost” egentligen?

Ett Ghost är det psykologiska bagage som karaktären bär på. Det uppstår ofta ur ett trauma eller ett misslyckande.

  • Exempel: En person som blev lämnad som barn (Ghost) växer upp med lögnen: ”Jag är inte värd att älskas” eller ”Alla jag litar pÃ¥ kommer att lämna mig”.

  • Resultat: Denna karaktär kommer att sabotera sina egna relationer i boken sÃ¥ fort de blir för nära.

Spöket fungerar som en kompass för karaktärens motivation. Det skapar inre konflikt, vilket är motorn i all bra dramatik. Om du vet vad din karaktär är rädd för, vet du ocksÃ¥ vad hen behöver göra för att växa (sitt ”Need”).

När du känner till spöket skriver scenen sig själv. Du vet hur karaktären kommer att reagera i en konflikt eftersom hen alltid försöker skydda sitt gamla sår.

  • Övning: ”SÃ¥r-analysen”. Skriv ner en hemlighet som din karaktär aldrig skulle berätta för nÃ¥gon. Skriv sedan en scen där en annan person rÃ¥kar komma farligt nära den hemligheten i ett vanligt samtal.

Vad är din karaktärs ”sÃ¥r”, vill du dela med dig?

 

Så här hittar du din karaktärs spöke:

Fråga dig själv dessa tre saker:

  1. Händelsen: Vad är det värsta som hänt karaktären innan boken började?

  2. Lögnen: Vilken felaktig slutsats drog hen om sig själv efter det? (t.ex. ”Världen är en farlig plats”, ”Pengar är det enda som betyder nÃ¥got”).

  3. Försvarsmekanismen: Hur skyddar hen sig mot att såret rivs upp igen? (t.ex. genom att vara aggressiv, genom att vara extremt hjälpsam, eller genom att isolera sig).

Övning: ”Middagen med det förflutna”

För att öva på att låta spöket synas i texten utan att skriva läsaren på näsan, prova detta:

Instruktion: Skriv en scen där din karaktär äter middag med en ny bekantskap. Din karaktär bär pÃ¥ ett ”Ghost” som handlar om bristen pÃ¥ kontroll.

Regel: Du får inte berätta vad händelsen var, men karaktärens beteende måste styras av det.

  • Hur reagerar hen när servitören rÃ¥kar spilla ut ett glas vatten?

  • Hur noga studerar hen menyn för att inte göra ”fel” val?

  • Vad händer i hens kropp när sällskapet föreslÃ¥r att de ska dela pÃ¥ maten (och karaktären därmed tappar kontrollen över sin egen tallrik)?

Mål: Läsaren ska känna att karaktären är spänd eller kontrollerande, även om vi ännu inte vet varför. Det bygger upp ett mysterium som får läsaren att vilja läsa vidare för att få svaret.

När du har definierat spöket behöver du aldrig fundera på vad karaktären ska göra härnäst. Du behöver bara sätta hen i en situation som hotar att exponera såret, så kommer karaktären att agera (ofta irrationellt), och vips – så har du en scen fylld med spänning!