Alva Hedvall : Resan till magin Jag gömde mig bakom dörren till städskåpet, samtidigt som jag kunde höra hur de förde bort mamma och pappa. Tankar flödade in och ut ur huvudet, medans mina föräldrars röster blev svagare och till slut försvann. Jag förstod inte ...
Martina Östlin : Hjärtstenens väktare Jag gömde mig bakom en jättelik alm, med Chispy på axeln och Elian vid min sida. Vi kröp ihop mellan de höga trädrötterna och låg så stilla vi kunde. Hade vakterna fått syn på oss? De var lika tysta som ...
Patrik Jutterström : Mordor Jag gömde mig bakom min egen kropp. Det låter lite konstigt kanske, men det är ganska enkelt - astral projektion. Det gör att kroppen kan stå kvar och ta emot allt det dumma som händer och jag själv kan sitta och ...
Carina Poikkijoki : En liten man med häst Jag gömde mej bakom en blommande jasminbuske. Att den stod i blom var bra, för det innebar att den dolde mej bättre än en kalare buske skulle ha gjort, men även att doften av jasminblommorna täckte över ...
Nina Nermark : Den svarta kristallen Jag gömde mig bakom vagnen tillsammans med Stella. Jag var livrädd. Jag hade aldrig sett en svart enhörning förut. Hans ögon hade eldens färg och på håll, såg han mycket hotande ut, när han frustrerad skrapade hovarna i marken. ...
Nytt år 317 Jag drog manteln närmare kroppen, klev över de livlösa kropparna på klippavsatsen och steg in i drakens grotta. En kyla letade sig uppför ryggen, som om jag hade passerat ett osynligt, blött draperi, och den fick mig att stanna till där i ...
Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare, hon vänder av från den gamla järnvägen in mot den mörkaste delen av okunnighetsskogen. Det är tillräckligt svårt på dagtid att navigera genom skogen men på kvällen så är det i stort sätt omöjligt ...
Saga sprang så fort hon kunde för att undkomma sin jägare. En gren rispade henne på kinden, det sved och hon kände hur det rann blod. Förutom Sagas bultande hjärta och flämtningar kunde hon inte höra några ljud från skogen. Inga fåglar kvittrade, ingen räv ...
Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare. Vinden river i hennes guldgula päls medan hon smidigt hoppar över stock och sten djupare in i skogen. Hon vet inte var hon är utan förlitar sig helt på sin nos som säger henne ...
Det var den första morgonen med snö som jag tog steget in i boken. Ett törnsnår mötte mig på tröskeln, vred sina långa, taggiga grenar om mina vader och höll i tills jag föll. Med smärta dunkade från knän och armbågar hasade jag mig upp ...
