Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare, hon vänder av från den gamla järnvägen in mot den mörkaste delen av okunnighetsskogen. Det är tillräckligt svårt på dagtid att navigera genom skogen men på kvällen så är det i stort sätt omöjligt att ta sig igenom den. Saga sick sackar sig igenom träden som växer tätt in till varandra, hennes smala byst gör det enkelt för henne att tränga sig genom de täta träden.
Hon sneglar över sin axel och ser den långa mörka skuggan i ögonvrån som har det betydligt svårare att springa mellan träden. Hon springer så fort hennes ben klarar av och ser då ett litet ljus som söker sig igenom träden och Saga förstår då att hon har snart sprungit genom hela skogen.
Det börjar bli tungt för henne att springa när hon kommit till ett litet träsk där hennes fötter sjunker långsamt längre och längre ner i marken. Hon kämpar sig genom det djupa träsket och känner hur pulsen bara ökar mer för varje sekund som går. Det tär på alla krafter som hon har när hon försöker forsa sig ut ur träsket, hon tar ett steg framåt och marken under henne bara sjunker ihop Saga ramlar framåt ner under vattenytan. Foten sitter fast i en rot så hon tar sig inte upp ur vattnet, Saga trycker upp sig själv för att få ett andetag med luft och sjunker snabbt ner under vattnet igen. Hon letar sig ner mot roten som hon fastnat i tar tag i den och rycker för allt hon kan och den lyfter på sig precis tillräckligt för henne att skjuta ur foten. All tryck lyftes av hennes bröst när hon bryter vattennivån och är äntligen fri och kan andas ordentligt igen. Hon får tag i en av grenarna som har växt ihop med marken och drar sig själv upp ur träsket, hon kollar bakåt ännu en gång och hon kan inte se honom längre.
Det tog på alla krafter som hon hade kvar efter att redan sprungit den långa sträckan men hon vet att hon måste försöka ta sig ut ur skogen. Ljuset som förut bara var som ett litet ljus i fjärran har nu vuxit och hon kan se en liten stig som breder ut sig och leder ut ur skogen. Stigen öppnar upp sig och hon springer så fort hon ka med de lilla krafterna som hon har kvar och hon har äntligen tagit sig ut ur skogen.
Hon ser en bensinstation ungefär hundra meter bort och precis när hon ska börja springa mot den så är det som någon fäller henne. Hon ramlar rakt på ansiktet någon tar tag i hennes ben drar henne tillbaka in i skogen och hon försöker skrika på hjälp men bara en hes tyst röst kommer ut. Hon blir rullad över på rygg och stirrar in i den långa mörka skuggans ansikte som är helt svart och tomt på känslor som att kolla in i en mörk spegel.
Text av Gazbo
Tävlingsbidrag februari 2021
Fortsätt pÃ¥ meningen…
Skriv en kommentar