Nu ser hon det. Huset. Lorna närmar sig försiktigt. Pulsen ökar. Fem år har hon väntat.

För fem år sedan blåste det. Lorna tog stigen genom hagen. Det dånade från havets vågor. Solen försvann sakta ner bakom träden. Ett ljussken letade sig upp ur en grästuva. Lorna stelnade till. Huden hettade samtidigt som hjärtat drogs mot skenet. Hon smög närmare, vek grässtråna åt sidan och stirrade. En rund sten lyste med ett vitt sken. Mitt i ljuset anades en bild. Den var svag och suddig. Lorna mer kände än såg att det var en byggnad.

Ett år senare hände det igen. Denna gång i skogen. Bilden kom till henne ur en grop i en trädstam. Den var inte lika suddig och Lorna kunde se huset. Inom sig kände hon det svala dörrhandtaget mot handflatan. Hela kroppen darrade av längtan.

För varje år blev bilden mer tydlig. Längtan förstärktes och hela hennes inre visste att detta betydde något. Det hon skulle möta där inne skulle förändra allt.

Idag kom ljuset från en fågel. Lorna följde dess färd genom skogen, över bäcken och ut på heden. Huset. Tiden är kommen. Hon lyfter handen och tar tag i handtaget.

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!