Många är kallade, får är utvalda.

Knullhuset sållar bland pojkar och ut kommer män.

Vem kunnat tro att ett hus så mediokert. Vart så intressant?

På värdshuset samlas de i väntan på sin chans. Men in kommer ingen utan en flickas hand.

Så spända de är – nästan kommer i kalsongen. I väntan på att sjunga kärlekssången.

Huset är magnetiskt, den ofrälste sugs in. Men inte utan en inbjudning.

– Jag vill ha dig, följ med mig in i huset. Pojkarna blir höga på kärleksruset.

Lycka! Efter all denna tid, får de äntligen se den hägring som de väntat vid.

Stegen är lätta – de flyger över jorden. Men när dörren öppnas så tappar alla orden.

Där inne finns inget att åtrå, inget speciellt.

Inget. Förutom en hög med halm.

Men det är inte tid för rationella tankar! Eller tid att ställa frågor!

I en stund som denna, uppe på halm. Känner även en bondpojke sig, som en rik man.

Rik var han inte, men en man blev han nu. Tiden är ute, nu stod nästa par på tur.

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!