Dela gärna med dig av dina texter så fler får läsa dem. Mallikas text till förra månadens tävling kom på avvägar men självklart vill vi att den ska läsas! Skriv gärna kommentarer i fältet nedan.

 

Ett moln på himlen

Erika rättar till sin strandklänning. Jonas blick är lika intensiv som hon minns den och han har samma melankoliska uttryck. Linda dyker upp från sitt gömställe under ett av borden och blänger på Jonas.

Hon hade hoppats slippa stöta ihop med honom. Nu står han där med offerkoftan på; huvudet på sned och stirrögonen som ger henne krypningar. Som om han försöker tränga in i hennes hjärna. Snärja. Hon vill borsta av sig honom, fösa undan hans obehagliga tillbedjan, smäda. Att hon en gång älskat Jonas känns som en fullständig orimlighet.

Erika har just lunchat och var på väg ner den lilla havsviken, men solen slutade just värma. Linda känner också att något är alldeles galet med Jonas och morrar dovt. Erika håller undan henne med foten, säger ”sitt!”. Kopplet blev kvar i huset på backkrönet; snickarglädjen med milsvid utsikt ut över skären och horisonten.

De står tigande en stund. Till slut lägger Erika band på motviljan och säger ”och sommarens uthyrning går bra?” och några fler tomma ord, innan hon fyrar av ett leende och fortsätter ner mot stranden; Linda i ett fast grepp i selen. Hon känner i nackhåren hur han fortsätter stirra efter dem en lång stund.

Text: Mallika Giarimi