Vem är du?
Jag är en 66-årig poet och översättare. Jag är en människa som inte gillar våld men tror att allt i universum tar sig olika uttryck. Poesi innehåller fredens budskap för mig. Jag vill förstå vad som förenar oss och inte splittrar oss….att alla är vi en…

Vad är det mest intressanta just nu?
Hm, måste tänka efter. Att jag just varit hos en psykolog och fått en ny diagnos. Det gör att jag känner mig taggad på att förstå min litterära mission. Att konstnärer ofta är udda och annorlunda, det känns intressant…

Vad fick dig att börja skriva?
Pappa var ingenjör och skulle starta eget företag. Vi köpte ett större hus ute på landet, och jag var 15 år och en aning isolerad. Jag kände att som ”bonde” tillhörde jag inte längre det tuffa gänget inne i stan. Så jag började fantisera romanser om Paul Simon (i Simon & Garfunkel), vandrade långa rundor i skogen med vår schäfer. Denna miljö var tacksam för att leva ut en poetisk idyll inom mig. Jag började skriva helt enkelt.

Översättandet kom många år senare, för kanske 5 år sedan. Jag kände att jag ville tränga in i vår svenska själ och ge uttryck för den. För det är många länder som har presenterat sin kultur för omvärlden, men Sverige har aldrig presenterat sin lyrik i det globala samhället. Jag tyckte det var dax nu!!!

Hur gammal var du när du började skriva?
Jag nosade lite på moraliska berättelser när jag nyss börjat skolan, för kristendomsundervisningen var viktig då i början på 60-talet. Men mamma tyckte berättelserna var för ”vuxna” och hon kommenterade det. Då slutade jag skriva tvärt, missförstådd av föräldragenerationen. Men tog upp poesin igen vid 15 års ålder. 1970-tal som var ett speciellt år, strax efter 1968-revolten.

Vad ger dig inspiration?
Jag tänker på vad Johnny Rotten sa: ”Ilskan är en energi som får dig att reagera!” Så just nu är jag inne i en ilskeprocess. Arg på både rasism och sättet att lösa den, eller att inte lösa den alls. Jag skriver då ofta dikter om mitt hatobjekt. Men all slags kultur och alla kulturella uttryck ger mig något. Till exempel: Måste all humor vara dum? Humor ger mig inspiration, själva uttrycket att undersöka dumheter….

Vad var det första steget när du satte dig ner och skrev?
Eftersom jag är en väldigt spontan person (utom då jag har ångest) så har jag nära mellan ord och handling…Jag säger som Ingmar Stenmark: ”De ba å åk!”

Vad skriver du helst?
Sonetter sonetter sonetter. Jag skriver i Shakespeares tradition. Men jag gillar också att utöva kritik.

Var får du inspiration?
Oftast kommer tankar och idéer bäst när jag läser. Jag får aha-upplevelser. Särskilt äldre klassisk litteratur ger mig aha-känslor. Så framför andras böcker ger det mig lust at tge mig in på detta minerade fält, där så många män har strövat. Var jag får inspiration? Alltså hur galet det låter: Från männens tradition, av att de liksom plöjt en väg genom livet. Jag ger mig själv löftet att få ta del av den…

Vad är det första du gör när du skriver?
Knäpper på datorn, fokuserar på den tanke som mal, fokuserar igen…Sen går jag in i tranceliknande tillstånd och släpper taget om alla hinder. Det är det jag måste göra först av allt. Låta flödet komma, släppa tanken på att någon ska bedöma mig. Det är bara jag och skärmen!Inget mellan oss, inte ens en kritiker!

Och sen?
Och sen låter jag texten vila i sig själv, jag rättar sällan. Och jag är urusel på att redigera.

Vilka hinder finns i skrivandet?
Hindret är att poesin inte är så stor och så allmänt läst. Ett hinder är väl att jag kan nedslås när jag inte vet vad läsaren tycker. Och eftersom jag är utgiven i utlandet med ”Bards from the Nobel land” så är ett hinder min svenska tillvaro. Har jag presenterat Svensk kultur på rätt sätt? Eller uppfattas jag som enbart träaktig, klassiskt omodern och alltför nationalistisk?

Ett annat hinder är att jag som kvinna inte vet hur mycket jag får breda ut mig och ta plats.

Vad har du bredvid dig när du skriver?
Pennor. Brevhållare, gamla kuvert, högar med papper, en almanacka, armband, nagellack, glasögon, en bok för min översättning (Khattak från Afghanistan), gamla recept. Helt enkelt ett kaos och en dadaistisk röra. Och kaoset kan bli en modernistisk dikt i sig själv…

Skriver du helst själv eller också med andra?
Jag är ensamvarg i mitt skrivande. Men det har hänt två gånger i mitt liv att jag velat levandegöra någon annans historia, med deras tillåtelse förstås. Just nu har jag – kanske – en sån kvinna på gång som berättade om sin morfars livsöde och varför han hamnade i Köpenhamn….vi får se!

Kan du avslöja något om ditt nästa projekt?
Jag är just i färd med att översätta en 1600-talspoet från Afghanistan. (Från engelska förstås…) Jag är dålig på politik och nyheter och lever helst i den historiska verkligheten. Jag kände att det borde ligga i Sveriges intresse att känna in att allt inte bara är terrorism och våld. Poeten heter Khusal Khan Khattak….och ja, han hade typ 32 barn. Det är inte dåligt jobbat!!!

Sen håller jag på och avslöjar en bok om min släkt som ett förlag är intresserad av. Jag kallar den för: ”Av ett fjärran arv.”

Lyssnar du eller läser du böcker?
Jag läser helst. Men det har hänt att jag lyssnat. ”Gösta Berlings saga” lyssnade jag på datorn och ”Stoner” lyssnade jag på bibliotekets ljudbok.

Vilken genre läser du helst?
Jag föredrar poesi, för jag tycker denna genre uppfyller så många litterära krav. Det är kulturhistoria, tradition, form i förhållande till innehåll, atmosfär mer än karaktärsteckning, men: Jag skulle vilja säga det att känna in litterär atmosfär är det svåraste av allt, man måste liksom släppa på sin egen förförståelse av vad litteratur bör vara….det är svårt…

Sen älskar jag att läsa litteraturhistoria, eftersom man hinner ju inte med att läsa ALLT! Det går ju inte. Så i litteraturhistoriska verk känner jag in tid och rum. Och en bra litteratur måste verka i detta med – hur lång tid utspelar sig berättelsen var, när? Litteraturhistoria gör att jag känner igen kartan.

Vad  är dina 5 snabba tips till en aspirerande författare?
Säg inte till dig själv att du måste känna alla fakta i en bok du vill skriva. Låt fantasin ta mera plats! Att vara tvåspråkig är ett löfte om att du kan arbeta med flera verklighetsmodeller, se det som ett löfte. Om du har en fix idé om vad du vill med ditt skrivande och du tvivlar på din idé, bli då ännu mer obstinat och fixerad, det är du som ska skriva, inte förlagen eller marknaden! (Var det 5 tips?)

Vad heter dina böcker och var kan vi hitta dem?
Jag har blivit publicerad  med enskilda noveller i olika antologier, följande: ”Över en regnbågsfika”, Ariton förlag. ”Splittrade själar”Går att köpa på Adlibris. ”Jul igen” utgiven av Emelie Kempe, Nohiding förlag. ”What´s your story” Har glömt förlaget som gick i konkurs. Jo: Panda Stories. ”asexuella boksidor” Femfiction Förlag. ”Bortom den mörka sidan” Femfiction förlag.

Min bok med översättningar heter ”Bards from the  Nobel land.” Den är utgiven på United-pc-publishing. Och innehåller 440 sidor äldre svensk poesi. Just nu i dagarna kommer jag att bli utgiven med mina skräckdikter på Dorrance Publishing i Pennsylvania,. Boken heter. ”Into the Void of horror.”

Tips  på något läsvärt, förutom egna böcker?
Jag tyckte om att läsa ”Den stängda boken.” Och den nyfunna ”Stoner” Henry Millers ”Stenbockens vändkrets.” Shakespeares sonetter. Mika Waltaris ”Sinhue.” En bok jag läst nyligen var Elenskys bok ”Absolut text” som förklarar språkets som fenomen. En antologi med svensk poesi är aldrig fel. Att läsa ”Dao” fördjupar känslan inför kinesisk kultur. ”Gilgamesheposet”en antik bok som utforskar meningen med livet. ”Bhagavadgita”om tvånget att leva sitt öde, oavsett vart det leder. Och en bok om japanska zenhistorier kan lätta sinnet något. Ja det var det…

Du har nu stafettpinnen, vem skulle du vilja att vi intervjuar nästa gång?
Jag kan tycka att man kan intervjua en kritiker, så mitt förslag är  Crister Enander. Han finns på  Facebook. Tror han bor i  Lund. För en kritikers förståelse av text och böcker är viktigt  för att känna in vad som händer i samhällslivet…