Vem är du?

Författare, forskare och förälder. Infödd Lundabo med kopplingar till flera andra länder. Mitt förnamn är ungerskt, mitt efternamn tyskt, mina barndomssomrar tillbringade jag i Kroatien, och jag har bott och jobbat i Australien och New York.

Foto Nille Leander

Vad är det mest intressanta i ditt liv just nu?

För mig är mitt pågående skrivprojekt alltid det mest intressanta, tätt följt av boken jag läser för närvarande. I samband med skrivandet brukar jag läsa in mig på olika saker så just nu är mitt specialintresse psykos i samband med amningsstopp.

Vad var det som fick dig att börja skriva?

Det kan jag faktiskt inte svara på, jag skrivit så länge jag kan erinra mig.

Hur gammal var du när du började skriva?

Jag var i tre-fyraårsåldern och jag har alltid hävdat med bestämdhet att jag skulle bli författare.

Vilken genre föredrar du?

Jag både skriver och läser allt möjligt, så länge det är fiktion – facklitteraturen ligger i bästa fall för nära det vetenskapliga skrivandet jag ägnar mig åt i mitt yrkesliv – i värsta fall är det för nära fiktionen. Jag tycker det är lättare att komma nära en sanning via det fiktiva.

Hur får du inspiration att skriva?

Inspiration är överskattat, tycker jag, det gäller snarare att parkera sig vid datorn eller anteckningsboken, och att fortsätta även när det känns trögt och motigt. Om du befinner dig nära skrivandet och är lyhörd kan det mesta fungera inspirerande: konversationer, teveserier, böcker, promenader, till och med APT:n på jobbet.

Vad var det som gjorde att du tog steget och faktiskt skrev den där första boken?

Jag har hållit på länge med skrivandet, men första gången jag ägnade mig åt det på allvar var när jag bodde i Brooklyn ett par månader och inte hade något annat att göra om dagarna. Det var vinter och svinkallt, och jag var för mig själv på loftet där vi bodde, så det var då jag lärde mig hur jag skulle göra för att skriva fokuserat på heltid. Det var för femton år sedan, och jag har aldrig skrivit på heltid sedan dess, men rutinen har funnits med genom åren.

När du sätter dig och ska skriva – vad är det första du börjar med?

Jag sätter igång en dedikerad spellista på hög volym i hörlurarna eller högtalarna, beroende på var jag sitter.

Och sen…?

Och sedan skriver jag så länge jag kan och orkar – ibland har jag inte möjlighet att sitta mer än en kvart innan jag blir avbruten, ibland slutar jag först långt in på natten för att jag inte kan hålla mig vaken längre.

Vilket hinder är det svåraste att komma över i skrivandet tycker du?

Jag har två svar på den frågan. Det längre, mer skrivprocessorienterade är att fortsätta med det pågående projektet även i ”the saggy middle” trots att det känns lockande och mer lustfyllt att skriva någonting nytt som är perfekt i ens huvud. Det kortare är: sig själv! Om du vill behålla din värdighet ska du syssla med något annat. Det enda sättet att producera litteratur som bränner till hos läsaren är om brasan är baserad på dina egna känslor.

Var skriver du helst?

Där jag befinner mig! Skrivandet är en portal in mina egna påhittade världar. Jag skriver både hemma och på kafé eller bibliotek och ibland tar jag in på hotell för att skriva fokuserat.

Vad har du bredvid dig när du skriver?

Om jag är hemma: en massa stök. Hade jag lyssnat på alla råd om att det måste vara rent och snyggt i ens arbetsrum hade jag aldrig fått något gjort. Jag skriver vid köksbordet som är ständigt belamrat med Lego och i arbetsrummet jag delar med min man som också agerar lagerlokal för diverse skräp. På mitt skrivbord finns i all röran också alltid Svenska skrivregler. Dessutom har jag som regel en kopp kaffe eller te hos mig, och den brukar fungera som en indikator för hur skrivpasset går – om innehållet i koppen hunnit kallna har jag haft bra flyt.

Kan du avslöja något om ditt nästa projekt?

Det jag skriver på nu kom som en överraskning, jag har ett tiotal pågående manusprojekt som jag tänkte att jag skulle fokusera på när Lika barn kommit ut, men så var det någon som la en kommentar som fick fart på hjärnan nu i juni, och jag satte mig vid datorn på kvällen och skrev tills det grydde. Vi får se var det faktiskt landar, men vare sig det blir det här projektet eller ett annat som blir min nästa bok så blir det sannolikt en relationsroman i samma anda som Lika barn, fast med något äldre karaktärer.

Lyssnar du eller läser du böcker?

Både och, jag ögonläser oftast men föredrar ljudböcker i vissa situationer.

Vilken genre läser du helst?

Allt möjligt, skyr bara böcker där kvinnor och barn far illa i underhållningssyfte och sådant som är språkligt undermåligt. Har en stark preferens för romaner, men så kommer det ibland en novell eller dikt som knockar mig fullständigt, så jag är öppen för det mesta!

Vad är dina fem snabba tips till en aspirerande författare?

  1. Avsätt tid för att ta reda på vad det är just du kan bidra med för berättelse utifrån vad du upplevt och genomlevt, och skriv sedan den berättelsen.
  2. Hitta skrivande vänner och sammanhang – det kvittar om det är i verkligheten, online eller parasocialt via poddar – skrivandet är ensamt och vi behöver alla pepp ibland.
  3. Lär dig att skriva var och när som helst! För mig funkar det att skärma av med hörlurar och musik – hitta vad det är du behöver för att kunna skriva där du befinner dig inom den tid ditt liv tillåter.
  4. Tänk teater: agera ut alla gester och rörelser du tillskriver dina karaktärer, så att de faktiskt är fysiskt möjliga.
  5. Skaffa Svenska skrivregler och följ det som står där!

Vad heter dina böcker och var kan vi hitta dem?

Min debutroman heter Lika barn och finns på Akademibokhandeln i hela landet och hos de flesta andra bokhandlar och bibliotek, och tillgänglig som ljudbok och e-bok hos alla de vanliga aktörerna. Jag är även med i en antologi om moderskap på engelska som heter Motherhood Uncensored och i Kvarnby Skrivarskolas antologi Public service från 2023 för den som vill läsa ett utdrag ur ett av mina pågående projekt..

Tips på något läsvärt, förutom dina egna böcker såklart?

Novellen Why don’t we just kill the kid in the Omelas hole av Isabel J. Kim, kortromanen Koboltsfären av Anna Jakobsson Lund, och romanen Bröllopsgästerna av Alison Espach.

Du har nu stafettpinnen, vem skulle du vilja att vi intervjuar nästa gång?

Min författarkollega Åsa Hallengård! Hon har många intressanta tankar kring livet och skrivandet och musiken.