Vi har ett resultat!

Vinnaren av 1 000 kr är “Naken” som vann med 55% av rösterna. Ett stort grattis till Britt Spiik.

Samtliga bidrag kommer att finnas under Stories/mitt skrivande där du gärna får lämna kommentarer till författarna. Här följer det vinnande bidraget;

Naken

Den första porten passerade jag naken och skrikande. Från en ombonad värld till en kall lysrörsmiljö med många händer som rör vid mig. Om jag inte fått lapis i ögonen, hade jag anat konturerna av all min framtids dörrar.  Kvinnan som födde tyckte det var bra så och drog igen den första dörren. Hon lämnade mig till sina föräldrar för att bygga sin karriär. Jag kunde ana henne i dörrspringan ibland. Fast istället för att bli chef, tog hon sig an chefen. Dörren öppnades lite för mig också, men helst skulle jag gå igenom köksingången. Chefen önskade sig ett barn som hade drillats till ett representationsbarn för att imponera. Under helgens fester skulle öl och sprit serveras av någon. Denna någon var jag fram till niotiden på kvällen. Då skulle jag sova, men trots stängd dörr hördes skrål hela natten. Jag övades i bordsskick och tystnad, att le och vara tacksam för morgonens rostbrödskiva, som skulle räcka fram till kvällsmaten. Först när plikterna i hushållet var klara, fick jag leka med andra chefers barn.

Så en dag, den var inte ens vacker, kom det en syster. Det var den mest fulländade flickan som fötts i Sverige det året, sa de lyckliga föräldrarna som glömde bort att det fanns en syster. Om de var i en affär, handlades det leksaker eller kläder till det bedårande barnet; vid fotografering så blev babyn plötsligt ett ensambarn. Familjens dörr stängdes med en rejäl hasp. Varför skulle jag ha nytt, jag kunde ju ärva? Jag hade ju en kusin som var tre år äldre.

Festerna fortsatte nu även utan att chefen närvarade på vardagarna. Han var ute på affärsresor och kom hem och utövade sin makt på helgerna. Han fyllde på spritförrådet, men förstod inte hur kvinnan kunde dricka så mycket. Så en dag, inte heller så vacker dag, det heller, upptäckte kvinnan att hon skulle ha barn igen. Fast inte med chefen, utan en man som visade sig vara barnkär. Alltför barnkär, så den fantastiska systern var med överallt där de åkte. De dagarna hade jag ledigt och fick sköta mig själv. Jag lärde mig matlagning utan att det synes att jag tagit något ur kylskåpet.

Chefen lämnade hela firman och överlät det praktfulla a-barnet till mig, som nu blev barnpiga i väntan på barn tre. Och när modern blev stor och otymplig, fick barnpigan tjänstgöra som hustru. Jag letade länge efter en nyckel till sovrummet. När jag hittade den, fick jag inte behålla den. Mitt vapen blev då ett gallskrik var gång han kom till mig, så att grannarna reagerade på oväsendet.

En massiv dörr slogs igen. Under många år syntes inte ens en ljusstrimma vid golvet och jag trodde det syntes på mig.

När det hela uppdagades, skickades jag bort för att försörja mig på annan ort, där det fanns flera öppna dörrar. Jag valde den som var mest lik den jag kände igen och utnyttjades igen. Jag hade ju bara min kropp. Vem skulle vilja ha en som inte ens kvinnan som födde en ville ha? Om det nu inte fanns någon baktanke, förstås, jag var ju van vid arbete. Vem skulle gilla mig för den jag var?

Så småningom var jag så rehabiliterad att jag fick träffa min familj igen. Askungen var på plats för nya uppdrag, men accepterade inte de gamla villkoren. Jag hann knappt gå ut skolan, innan jag blev utkastad för gott, men ändå med ett ansvar för systrarna. När ansvaret upphörde, upphörde jag att vara del av den familjen.

Men då det här inte är en saga, utan verkligheten, så dör den onda modern utan att förgifta mig eller skicka en jägare. Mina systrar blev förgiftade däremot; de fylldes av hat och avundsjuka. De hade också drabbats av glömska och blev väldigt kränkta över att jag i lagens mening var lika mycket värd som de. Det blev gråt och tandagnisslan när de försökte avtala bort mig.

Äntligen kan sista dörren stängas. Jag går ut i ljuset och vänder mig inte om efter de som lämnats efter mig. Jag låser nogsamt om det förflutna och de som gjort mig illa. På andra sidan finns min självvalda familj tillsammans med mina vänner. Längst fram står mannen som jag friade till på skottdagen med famnen öppen. Jag springer mot den öppna dörren och ser en framtid som går uppåt och bär framåt! Äntligen har jag bara frihet och ansvar för mig själv. Färgerna exploderar i regnbågens hela färgskala från att vara grå- gråare- nattsvart.

Text: Britt Spiik