Jag har blivit tvingad till en paus under en period men nu är vi igång igen med tävlingar och uppdateringar. Vi börjar med september månads tävling!

Här kommer de 14 bidrag som gått till FINAL, vi fick in hela 62 bidrag vilket gjort att juryn haft ett rejält jobb! Så roligt att ni är så många som vill delta, tack! Av de 15 bidragen har vi också såklart valt ut en vinnare…

 

Det var nära av Åke Hedebrant

När jag öppnade dörren svepte gaslukten över och förbi mig. Jag förstod omgående vad det var frågan om. Försiktigt sjönk jag ner på knä och drog försiktigt av mig skorna. Sedan kröp jag sakta över tröskeln och in i köket, medan jag höll andan. Alla gasreglagen stod mycket riktigt öppna. Jag vred dem mot noll med en mjuk rörelse. Köksfönstret fick jag upp på ett mycket kontrollerat vis. Tack vare korsdraget sögs friskluften kvickt in, och jag kunde ta flera djupa andetag. Var låg hon? Kanske fanns det fortfarande ett litet hopp. Om inte så vore allt förgäves!

Handtaget av Annicka “Ekengrenskan” Ekengren

När jag öppnade dörren och ropade “Hej Honey. I’m home” – fick jag dörrhandtaget i näven.
Såååå irriterande, tänkte jag.
Såååå onödigt.
Orkar inte med sådant nu.
Varför jag?

Denna dag var för mycket.
Väckarklockan strejkade.
Dragkedjan till jeansen gick sönder.
Kontokortet blev spärrat eftersom jag slog fel kod 3 gånger på raken.
Missade bussen med bara 1 minut.
Stön.
VILL INTE !!

Jag gick in i, sparkade av mig skorna och de landade på katten som låg och sov på skohyllan. Varför inte, liksom.

Maken kom emot mig och sa:
– Älskling – kan du ge mig ett handtag?
-Varsågod, sa jag.

När jag öppnade dörren… av Linda Ekström

När jag öppnade dörren på glänt den där stormiga dagen i september anade jag föga att synen skulle förändra resten av mitt liv. Många gånger i efterhand har jag lekt med tanken hur mitt liv hade sett ut om jag istället gått därifrån. Men den där jävla nyfikenheten har gått vid min sida sedan dagen jag föddes. Ljuset inifrån blinkade intensivt rött och lyste upp den gamla tanten där hon satt på en rullator som var placerad mitt på golvet. Hennes hårdsminkade ögon mötte mina innan hon utbrast med tobakshes röst: ”Välkommen till teater Fantasi, tös!”

Flykten av Cecilia Löfving 

När jag öppnade dörren bländades jag av ett fluorescerande ljus. Den kliniska lukten stack i näsan och fick mig att rygga tillbaka in mot mörkret i min cell. Med kisande ögon smög jag på tysta barfotafötter ut i den smala korridoren. Kroppen värkte och huvudet var tungt, men jag tvingade mig fram med de vita väggarna som stöd. Minnesfragment av okända ansikten svepte förbi min inre syn. Någon jag kände igen. Någon jag kände. En tsunami av illamående sköljde över mig och jag kräktes rakt ut. Jag måste härifrån. Tystnaden skars sönder av ett plågat skrik och jag sprang.

Söt Choklad & Hjärtebarn av Moa Enroth

När jag öppnade dörren så stod hon där, rakt upp och ner på gräset där vi lekte när vi var barn. De stora bruna ögonen var precis som hennes, oskyldiga och helt ovetandes om världens bitterhet. Jag kunde minnas hennes doft och hennes lockiga hår som i vinden liknade ett stormande hav av söt choklad. Och nu så stod hon där igen, precis som förr. Ovetandes om min iakttagelse och mitt dundrande hjärta som värkte utan hennes närhet. Men likt allt annat bröts illusionen när den lilla rådjuret hoppade iväg. Ut över gatan, precis som hon, min lilla syster.

Eldhavet av Mallan

När jag öppnade dörren började rummet att brinna. Lågorna var enorma och slickade väggarna och fick fäste i gardinerna och klättrade vidare i tapeterna. Färgen i tavlan smälte och en kort stund förvånades jag över hur den förvandlades till en bisarr tolkning av en Dali målning. Hettan och röken bekymrade mig inte så mycket, men ljudet var öronbedövande. Jag kunde urskilja ljudet från varje enskild sak som lönlöst kämpade för sin överlevnad i eldhavet. Knastrande, knakande, tjutande, skrikande. Men ingenstans kunde jag höra det ljudet jag måste hitta, desperationen började komma krypande i mig. Tiden började ta slut.

Inneboende ondska av H. J. Moberg

När jag öppnade dörren, möttes jag av händers desperata vädjan om penninghjälp. Jag hade munnar att mätta, så jag stressade vidare.
När jag öppnade dörren, möttes jag av slagord om frihet, men jag var sen till arbetet och hastade iväg.
När jag öppnade dörren, möttes jag av budskap om det nära förestående samhällsslutet, men hyran hade höjts, och jag måste arbeta hårdare.

Arbetskamraterna ville organisera sig, men det var ju ohithöringarna som skapade problemen.

Jag stannade inne, hade inget att gå till längre.
Jag berövades allt, lämnades med skulder. Om jag bara förstått att allt hängde ihop.

Källaren av Annica Dehlin

När jag öppnade dörren möttes jag av en outhärdlig stank som slingrade sig in genom både mun och näsa. Magen vände sig och jag tvingade ner maginnehållet. Scenen framför mig i den svagt upplysta källaren var makaber, nakna kroppar poserade likt statyer. Golvet glimmade av kroppsvätskor. “Hjälp oss…” Viskningen var ensam först, sedan steg en kör av spruckna, hesa röster, vädjande efter hjälp. De var inte lik som jag först trodde.

Vägen in av Thomas Wäsbom

När jag öppnade dörren ville jag få dig att förstå,
att jag innerst inne ville att du mitt hjärta skulle nå.

Förlåt för det som varit, det är nu över och förbi,
jag öppnar nu dörren och nyckeln sitter i.

Ett alternativ för att ingen ska lida,
är att vi nu stänger dörrer och står på samma sida.

Vi kan även göra den trevliga trippen,
Och haka av dörren och ta den till tippen.

Men oavsett hur vi väljer att lösa det hela,
vill jag ha med dig i livet och allt med dig dela.

Prinsen? av Ingrid Lannerdahl

När jag öppnade dörren så stod han där och log som ett jäkla fån. HAN. Drömprinsen. Lång, bredaxlad och lite kutryggig och bara trettio år för sent. Så det är du, sa jag, som är drömprinsen på den vita springaren?
Jag är allergisk mot hästar, sa han. Men jag har en vit bil.
Är det en sportbil? frågade jag hoppfullt.
Nej, det är en familjebil, sa han och tog ett steg framåt.
Dörren lyckades klämma hans högra fot, innan den slog igen med ett brak. Jag hörde honom hoppa på ett ben nedför alla trapporna.

av Monika Eliasson

När jag öppnade dörren till mitt inre fick jag se en helt annan person än den jag hade förväntat mig.

Jag var fram till nu helt övertygad om att jag var en blyg och tillbakadragen människa. En ödmjuk, nästan undfallande personlighet. Jag hade intagit en undanskymd plats och överallt blivit ett med tapeterna.

Så fick jag syn på Beata, hon som aldrig fått komma fram. Vi rasade ut i naturen och med ett skratt föll jag henne i talet, dansade och hoppade jämfota. Mina blå ögon sköt blygseln som pilar bort mot oändlighetens glömska.

Ensamhet av Solveig Olsson-Hultgren

När jag öppnade dörren stod en man utanför
han sa: förlåt att jag stör
men saken är den
att jag saknar en vän
nån som vill prata, ta en kopp kaffe,
själv heter jag Alf men kallas för Affe,
bor här i huset bland alla er andra
med jobb, familj och varandra.
Finns det plats för någon som mig?
Här är mitt nummer, ring och säg hej!
Det vore så gott att få nån på tråden
som inte vill sälja, eller få den där koden …
Det var allt, tack och hej då
från ensamme grannen på våning två.

Det som var vi av Louise Sahlberg

När jag öppnade dörren möttes jag av mörker. Och tomhet. Lampan i hallen hade du också tagit med dig. Jag hade kastat ut dig. Det fick vara nog nu tänkte jag tyst för mig själv när du spottat mig i ansiktet. Du fick komma tillbaka och hämta dina saker några dagar senare. Jag skulle inte vara där. För det skulle du inte klara av sa du. Det var tydligen synd om dig. Att bli lämnad. Det var inte synd om mig. När jag nu satt i en länsad lägenhet med blåslaget ansikte som sista minne. Av det som varit vi.

Tre knackningar av Ida Palmkvist

är jag öppnade dörren möttes jag först av inget annat än mörker. Håren på armarna reste sig, en kall kåre löpte genom ryggraden och andan fastnade i halsen när mina ögon till slut vande sig.

Jag hade öppnat dörren efter att ha hört tre distinkta knackningar. Nu ångrade jag mitt val. Vinden bet i trädgrenarna och i regnets kalla droppar stod en liten pojke. Frågan om vad han gjorde ensam dog på tungan när jag möttes av ögonen. De var som två svarta, tomma hål där de högsta skriken försvann i skuggorna.

Det blev kvällen jag drog mitt sista andetag.

 

Juryns motivering lyder;

Vi valde en text som överraskade oss med sin enkelhet och humor. En story som vi inte kunde gissa slutet på som höll oss intresserade och gav oss ett skratt mot slutet.

Vinnaren är;

Handtaget av Annicka “Ekengrenskan” Ekengren

Stort grattis!