Nedan följer de tävlingsbidrag som juryn tyckte följde de kriterier som var uppsatt för augusti månads tävling. Tack till er alla för riktigt fina bidrag!
………………………………………………………………
I mitt förra liv var min värld fylld av mig. Likt det Kina Marco Polo mötte var jag centrum av allt. Allt kretsade runt mig. Andra uppfyllde mig, gjorde mig till deras fixstjärna. Min vilja, deras lag. Jag omgav mig av skönhet, men ingen var lika vacker som jag. Jag omgav mig av intellekt, men ingen var lika smart som jag. Jag omgav mig av makt, men ingen styrde lika väl som jag. I mitt förra liv var jag min värld.
Jag skulle aldrig någonsin välja det livet, även om jag får chansen igen.
Text: Ordflod
………………………………………………………………
1 vinnare av 3
I mitt förra liv hukade jag för överheten. Ständigt rädd för att bli påkommen. Alltid skyndade jag mig att komma undan slagen och utskällningarna. Till sist fanns bara plats för ljuden inom mig. Hjärtslag och andetag.
I mitt nästa liv skall jag räta upp mig och ta plats. Rakryggad stå för min sak. Aldrig tillåta slag eller hårda ord. Känna mig värdig. Inte slösa tid på människor som tar utan att ge. Om man kunde födas med erfarenhet och visdom. Veta hur allt ska vara. Stå stark när det blåser. Precis så skulle jag leva om jag får chansen igen.
Text: Ingrid Andreasson
………………………………………………………………
I mitt förra liv var jag både vacker och rik om jag inte minns fel.
Vissa saker var lättare då, men andra inte alls.
Men att mötas av bifall och beundran är något man inte kan lita på.
När det tisslas och tasslas bakom ens rygg av avundsjuka och misstänksamhet.
Pengar,kan ju som bekant inte heller köpa allt.
Så även om jag får chansen igen att vara både vacker och rik ,tror jag nog att jag landar och blir kvar, i personen jag jag blivit och är idag.
Text: Lottie Ålhed
………………………………………………………………
Påvens hatt
I mitt förra liv städade jag varje fredag i Påvens arbetsrum. Redan första dagen upptäckte jag hans mitra, inlåst i ett skåp med glasdörr. Nyckelknippan klirrade mot min höft. Inte kunde det väl vara så? Men, jo, en av nycklarna passade. Andäktigt drog jag upp dörren och sträckte ut ena handen. Fast, vänta nu, tänkte jag. Den är säkert larmad. Jag stängde dörren och fortsatte att städa. Min blick drogs hela tiden till mitran. Det var så frestande att röra vid den. Kanske hastigt sätta den på huvudet. Om jag får chansen igen så ska jag inte tveka.
Text: Cecilia Linder
………………………………………………………………
I mitt förra liv var jag flappern som älskade att dansa. De äldre förfasade sig över oss ungdomar. Det ansågs inte passande för en ung kvinna att uppträda så vågat. Jag föll för dekadensen ska jag villigt erkänna. Med ny Bobfrisyr och en glittrig klänning trippade jag iväg till Ethel Hedström för satt delta i den nya danskursen. Jag köpte ett pannband med fjäder för att riktigt passa in i tjugotalets glamorösa leverne. Hos Ethel lärde vi oss inte bara att dansa. Vi rökte cigarett med munstycke och drack cocktaildrinkar. Jag vill testa på nytt om jag får chansen igen.
Text: Monica Chanovian
………………………………………………………………
I mitt förra liv var jag du och du jag. Jag levde i din värld och du i min. Innan dess var vi samma, jag och du. Varför han delade på oss kan jag aldrig förstå. Kanske att jag gör det om några liv till.
Denna gången tog han dig från mig. Du som en gång var jag och en annan gång samma. Nu är jag inte ens du, eller vi, eller jag. Nästa gång ska jag inte låta honom göra oss till två, om jag får chansen igen
Text: Tove Mogensen
………………………………………………………………
“I mitt förra liv var jag en telefonkiosk och stod vid en svart gatlampa på Kings Street, jorå en sevärd och ansenlig gata minsann. Med färgen i klaraste rött glänste lacken som av svett soliga dagar. Jag tog med människor till det årtal som knappades in. Nu stod han här igen, prydlig i mustasch, rock och hatt, redo med uppskäraren. Jack här, sa han i telefonen, och knappade som vanligt in 1888 så jag tog honom dit för fasansfulla brott. Nästa gång ska jag se till att han hamnar i framtiden där planeten brinner helvetiskt om jag får chansen igen.”
Text: Annah Oj
………………………………………………………………
I mitt förra liv…var jag en fluga och du en katt, i mitt nuvarande liv är jag en människa och du likaså men trots detta är det inte vi två. Mitt liv var betydligt kortare som fluga men mina vingar kunde ta mig till dig på bara några sekunder. Vi var olika då och vi är olika nu men åtminstone då kunde jag vara nära dig vilket jag inte kan vara nu. Så om jag får chansen att gå tillbaka så gör jag det, men det är bara… om jag får chansen igen.
Text: Emily Clarance
………………………………………………………………
I mitt förra liv startade jag ett socialt företagsprojekt med s.k människoförändrande verksamhet.
Hela grejen och idén med EU-bidrag och så, var att brottsoffer och de dömda brottslingarna skulle träffas och öka förståelsen för varandra. Det gick inget vidare. Det hela urartade istället och utvecklades till träffar där brottsoffren fick en riktig chans att verkligen ge igen. Jag såg till att placera ut vapen och tillhyggen. Jag ska nog lägga upp det på ett helt annat sätt nästa gång, om jag får chansen igen.
Text: Daniel Wallin
………………………………………………………………
I mitt förra liv hade jag inte tid för någonting.
Den tog min blick och fyllde mina dagar med tomhet.
Nu har jag ramlat ner och den vill inte plocka upp mig härifrån.
I ljuset försvinner den, ville bara ha oss som åtrår.
Ingenting mer, åt det ondskefulla jag låtit styra.
I mitt nya liv ska jag ha tid för ingenting.
Någonting för dig, om jag får chansen igen.
Text: Klas Norberg
………………………………………………………………
1 vinnare av 3
Mitt bättre jag
I mitt förra liv skulle jag gjort allt det jag gör i mitt nya liv.
- Sätta gränser
- Förmåga att skilja riktiga vänner från de oriktiga
- Lagt mer tid på mig själv istället för andra
- Lyssnat på mig själv
- Följt mina drömmar
- Inte lyssnat på och tagit in negativa människors åsikter
- Litat på min egen förmåga
- Skrivit mer
- Stressat mindre
- Köpt den där Minicoopern
- Försökt förstå sonens intresse för datorer, spel och E-sport tidigare
- Skratta åt mig själv
- Älskat dig om jag får chansen igen
Text: Anna-Karin Jäntti
………………………………………………………………
I mitt förra liv förmådde jag inte resa mig upp
Min kropp var orörlig och sandens fukt trängde in i min kropp
Jag fastnade i mörkret och hopplöshet intog mitt inre
Jag ville lägga mig ner och bli ett med sandstranden
men jag bländades av en solstråle och tankarna skiftade bana
Trycket över skuldrorna stillnade och jag tänkte
att jag dröjer kvar vid din sida om jag får chansen igen
Text: Ethel Hedström
………………………………………………………………
I mitt förra liv… visst var jag en tyrann, visst var jag en kättrad, kuvad liten herre. Jag höll på rätt så mycket. Jag trodde jag var modig och vågade livet, likt en utvald av de sju caballerosarna, men jag var fast i min manlighet. Jag borde ha gått i terapi tidigare, vant mig vid barn tidigare, vågat sminka mig och leva ut i kulörta färger tidigare. Jag kommer inte att dricka lika mycket, krama om mina kompisar, föräldrar och släktingar, säga att jag älskar dem, mena det. Så kommer det bli … om jag får chansen igen.
Text: Arvid Svenske
………………………………………………………………
Gåta
I mitt förra liv rusade tiden förbi, men andra gånger har det känts som att den långsamt, långsamt segat sig fram. Vi diskuterar ofta saken i fasen mellan liv och när jag tillfrågades om att delta i forskningsprojektet om denna upplevda skillnad tackade jag ja.
Alla projektdeltagare fick instruktioner för provinsamling och ett nytt liv.
Dessvärre dog jag i förtid av en olycka som jag själv orsakade, och alla mina prover förstördes.
Projektledaren kallar mig ”vårdslös” och nu försöker jag övertyga forskningsledningen om att jag gärna vill bidra till gåtans lösning, men det är oklart om jag får chansen igen.
Text: Maria Zetterström
………………………………………………………………
”I mitt förra liv var jag nog elefant”, sa Greta.
”Varför tror du det?” frågade William.
”De är så vackra och känsliga. De kan gråta och skratta. Och när en elefant i hjorden dör ägnar de övriga elefanterna flera dagar åt att sörja. Elefanter glömmer aldrig lidande. Och det är bara människor och elefanter som begraver sina döda.”
Greta tystnade och kände tyngden av världens lidande på sina axlar. Det kändes som om världen gick mot undergång, men det hade den gjort allt sedan den skapats. Och Greta föreställde sig Gud viska: “och om jag får chansen igen….”
Text: Philip Stenström
………………………………………………………………
I mitt förra liv kunde jag minsann flyga. Spänna ut vingarna och bäras helt ljudlöst mellan luftströmmarna. Jag var en betraktare och studerade allt på håll. Hade översikt. Visste saker utan att andra ens lade märke till mig. De såg mig inte. Hörde mig inte.
Tillslut blev det rätt tråkigt. Ensamt. Bara vara där uppe och titta ner. Nästa gång vill jag fortfarande flyga, men vara nära vattnet. Tänk att kunna få dyka! Ropa till andra så att de hör mig. En vemodig sång över en stilla sjö.
En storlom tack, om jag får chansen igen.
Text: Carina Persson
………………………………………………………………
I mitt förra liv var jag nog en kräfta. Ett intet sägande väsen som gör andra illa. Det sägs att de är tysta, oftast till en början iallafall. Sedan brukar de sakta men säkert börja norpa på det allra viktigaste hos dem som står oss närmast. Deras till synes små klor nyper sönder och tar död på livsviktiga funktioner. ”Det finns inget mer vi kan göra” brukar höra till vanligheten vid allmän kräftgång. Mot slutet brukar det höras skrik. Som ingen vill höra. Men vi tvingas lyssna. Nästa gång ska jag inte nypas så förbannat om jag fick chansen igen.
Text: Louise Sahlberg
………………………………………………………………
I mitt förra liv var jag en stark individ. Utåt sett i alla fall. Människor omkring mig sa att jag var orädd. Modig. Viljestark. Ord som jag själv knappt kunde förstå innebörden av. Men jag förhöll mig till förväntningarna. Gjorde alltid lite mer. Tog alltid lite mer. Av allt. När stormen kom stod jag stadigt. Kastade mig ut när andra backade undan. Drack av guldet som serverades. Tills jag höll på att kvävas av metallen.
Men egentligen var jag ett skal. Inuti var jag rädd. Men jag blev hård och skulle göra samma resa om jag fick chansen igen.
Text: Louise Sahlberg
………………………………………………………………
I mitt förra liv fanns dina tunga andetag ständigt närvarande. De omslöt mig. Fångade mig. Fick mig att känna mig älskad.
Jag drömmer mig tillbaka ibland. Till ögonblicken då mina långa röda naglar borrade sig in i din nacke. Jag lämnade märken på din hud. Då, när andetagen var som tyngst. Och längtan efter mer aldrig lämnade min kropp. Då. Vårat då. Då kände jag mig levande.
Vi varade oftast bara några sekunder åt gången. Längre gick inte. Det var för hett. Och fel. Men jag skulle lämna märken i din nacke 100 gånger till om jag fick chansen igen.
Text: Louise Sahlberg
………………………………………………………………
1995
I mitt förra liv var ungdomskärleken någon som jag beställde morgonfrallor med. Förälskade mig i. Tillbringade sex år med. Som jag tillsammans med såg Yassir Arafats boende, i Tunis, en sommar. Som älskade mig villkorslöst. Som jag tröttnade på. Det gick inte att renovera förhållandet. Målade tak och väggar. Kaklade badrum och byggde barkök. Alla lediga stunder. Avslutade förhållandet. Jag ville ut på klassresa och han fick inte följa med. Jag kom till punkten där jag inte ville ha med honom. Jag bokade en enkel biljett, 1995, till nästa tåg. Skulle gjort det tidigare om jag fick chansen igen.
Text: Anna-Karin Jäntti
………………………………………………………………
I tysthet
I mitt förra liv borde jag varit smartare än vad jag är just nu. Vi hade pratat om det här så många gånger, ändå var vi här igen. Jag vet att jag stirrar på honom på det mest opassande vis. Efter gårdagens händelse var jag inte längre lika säker om han bara var min brors bästa vän. Jag hade svårt att hålla fast vid löftet vi en gång bestämt. Han sneglar redan mot utgången, han hoppas förstås att jag ska göra honom sällskap. Min bror är inte här. Nu återstår bara det viktigaste av allt, om jag får chansen igen.
Text: Lovisa Nilsson
………………………………………………………………
I mitt förra liv…
Hade jag inte modet att tro på kärleken. Den där största. Som är fyllt av märkliga besynnerligheter. Och att kunna njuta av känslan som denna märkliga kraft ger när den filtreras genom ens själ. Och när den släpar en genom ett fullskaligt känsloregister. Man famlar utan nåd i den glödheta uppenbarelsen. Kanske överlever man hjärtats totala urkramning in i ett helt vackrare liv. Om jag någonsin råkar på kärleken igen, den där största, då har jag lovat mig själv. Att släppa taget och kasta mig ut i den hänförande kärleken.
…. Om jag får chansen igen
Text: Susanne Eriksson
………………………………………………………………
I mitt förra liv döptes jag till Maria Antonia Josepha Johanna då jag föddes i novembermörkret på Alla Helgons Dag. Min bästa vän genom hela livet var min tre år äldre syster Maria Carolina. Bara 14 år gammal blev jag bortgift. Jag fick beröm för min vackra sångröst och talangfulla dans. Men jag blev beskylld för att vara slösaktig och promiskuös. Visst tyckte jag om vackra saker, men att bli halshuggen var inte rättvist! Jag kommer att överge mitt nuvarande oglamorösa liv och leva som drottning, men fly med min älskade Axel och rädda mig, om jag får chansen igen.
Text: Ann-Marie Widerström
………………………………………………………………
Förälskelsen
I mitt förra liv
Fanns fadäser – men även ett driv
Jag stormade liksom fram
Och fann min sköna madam
Flätade händer i symbios
Du & jag gick i lås
Mitt hjärta i skytteltrafik
(Du var så änglalik)
Som en tapper soldat av tenn
Ska jag drömma förälskelsen
Om jag får chansen igen
Text: Johan Karlsson
………………………………………………………………
In my last life, I realized that life itself is an endless cycle. We encounter different types of people depending on the circumstances we find ourselves in. From that one entitled customer who cut in line at a grocery store, to an old man with a cigar who randomly came up and talked to you about the meaning of life, these mundane moments teach us something. That is what life is, people come and go. A life full of regrets is like watering a wilted wallflower. I would go back in time if I get the chance again.
Text: Marixim Borja
………………………………………………………………
I mitt förra liv var jag råttfångare i Halmstad. Jag spelade flöjt så illa att råttorna- och därmed pestlopporna försvann. Många barn dog tyvärr och när Grimmbröderna skrev om det blev det en hemsk historia. Jag har aldrig lurat vare sig barn eller råttor i fördärvet!
I stadens sorl hörs ju inte flöjt så bra, så jag har köpt ett dragspel. Det låter ännu värre. Det kan fungera på kinesiska fladdermöss.När reserestriktionerna släpps, åker jag och spelar om jag får chansen igen.
Text: Anders Hedlund
………………………………………………………………
Bortkastad talang
I mitt förra liv så kastade jag bort min musikaliska talang. Jag
gjorde ingenting av de kunskaperna jag hade, utan hoppades
istället på att möjligheterna skulle komma gratis. Det är
någonting som jag ångrar. Det går inte en dag utan att jag
funderar över hur allt hade kunnat bli annorlunda. Jag skulle
bara ha tagit mig i kragen och gjort mina drömmar till
verklighet. Ingen fick någonsin höra det jag var kapabel till att
skapa. Jag kommer att ta vara på min talang inom musik och
kämpa hårdare än någonsin om jag får chansen igen.
Text: Sanne Nilsson
………………………………………………………………
1 vinnare av 3
I mitt förra liv tog jag inte tillvara på tiden. Istället väntade jag på att den skulle ta slut.
För mina drömmar passerade och jag var fast i ett kretslopp där allt det färgglada förpassades, för det kunde jag ta sedan – när allt ordnat sig. Problemet var att det inte fanns något sedan. För jag visste inte, att ett helt hjärta kan förhindra att ett ensamt slutar slå. Nu vet jag det och nu vill jag göra tvärtom – jag vill leva – om jag får chansen igen.
Text: Hanna Lenart
………………………………………………………………
I ett annat liv
I mitt förra liv hände det här… Jag, Olivia Elmgren drar ett djupt andetag och vågar knappt möta sin egen spegelbild i provrummet. För främmande. För annorlunda. För mycket? Inte ens svenska ungdomar brukar gå klädda på fester så här med eller utan jantelagen, knappt för de större galorna av alla som faktiskt har ett sådant inflytande vid ung ålder. Allra helst ville jag bara gömma sig där i provrummet och sjunka in som en kameleont. Vad skulle jag inte ha gjort för att uppleva den där kvällen en gång till? Om jag får chansen igen…
Text: Therese Sjöqvist
………………………………………………………………
I mitt förra liv lovade jag mig att inte göra om samma misstag, att låta det som var viktigt rinna genom fingrarna. Jag skulle inte låta det obetydliga få mig att tro att jag behövde det. Jag blev rädd för ensamheten, rädd att fastna på samma ställe hela livet. Jag ville inte bli beroende av något eller någon, jag ville vara en bohem. Upptäcka världen, läsa Tolstoj och Ekelöf och dricka vin vid indiska oceanen. Jag valde bort mina drömmar och lät mina rädslor linda mig kring lillfingret. Ofta drömmer jag mig bort och tänker om jag får chansen igen.
Text: Rasmus Ström
………………………………………………………………
I mitt förra liv litade jag på människor. Snortade kokain med hemlösa som bad mig, följde en främling som bad mig följa med till Dubai, förrådde mina vänner när min bästis bad mig… Om man ger en mus en kaka. När man litar på människor tar de för sig; egots ljuvligaste hemligheter sugs av andras liv, kärleksgränslöshet inträder. Villkorslös människokärlek har en tendens att sk(r)ämma bort vänner, till svin. Livsflöden kräver gränslöshet för att flöda, rycka med sig någons smuts för att gödsla andras glädje, flöda slut. Jag fortsätter lita – lova dvs leva, om jag får chansen igen.
Text: Veronika Gustafson
Skriv en kommentar