Vad finns i slutet på din regnbåge, är det en skatt, en kärlek eller kanske bara vila?
Nedan hittar du tävlingsbidragen från juni månads tävling och längst ner publicerar vi vinnaren! Stort grattis!
En regnbåge av hopp av Jenny Yigit
Att vara älskad är inte en självklarhet även om det borde vara det. Inte sällan inser man försent att man varit det men nu är det förlorat.
Det kan vara självvalt eller ödet. Livet ger en flera chanser att lyckas men trots detta måste man även vara med om mindre lyckade situationer.
Jag sluter ögonen och tänker tillbaka på mitt liv och alla människor jag mött och haft lyckan att lära känna. Jag ångrar ingenting.
Allt hade en mening. Jag sluter ögonen och i slutet av regnbågen ser jag alla jag älskat och älskar. Där väntar nästa nivå.
_________________________________________________________
Regnbågens slut av Carina Persson
Regnbågen flyttade på sig. Numera visste Luna vilken form regnbågen egentligen hade: det var en cirkel av färger. Endast halva var synlig. Därför såg det ut som en båge. Luna fortsatte trampa på. Cykelns hjul rullade i takt med det regnet skapat, som solen nu tunnade ut. Droppe efter droppe. Hon måste hinna fram. Ville nudda vid bågens färger. Luna hade försökt förut. Regnbågen verkade alltid glad över att få visa upp sig − där mellan blött och torrt. Tillslut stannade hon cykeln. Skrattade. Ropade till bågen där framför henne: ”Du retas med mig, varje gång!”
______________________________________________________________
Tillgiven av Sofia Skogsvilde
Jag söker det jag förlorat. Jag letar, jag jagar en doft. Den finns på den gamla filten, den tvättas aldrig bort. Jag lyssnar efter steg i tystnad, jag lyssnar efter livets lugna andetag.
Jag letar i mörkret, men vandrar i ljuset. Se där är regnbågens slut. Det glittrar i sjön där ni badat, men era tassavtryck har för länge sedan sköljts bort. Ett tårfyllt adjö innan ni försvann in i drömmarnas ändlösa rike.
Pulsen stiger.
I mitt hjärta jagar ni regnbågens färger, där sover ni ut. Ingen åska eller stormvindar skrämmer, vila i frid mina pälsklädda änglar.
______________________________________________________
Jag kommer in i din lägenhet igen och det är som att ingen tid har gått. Jag hittar bland besticken och kökslådorna. Tvättar händerna i köket. Hämtar på eget bevåg glas med vatten.
Jag har nog aldrig suttit i ditt rum med såhär kort hår.
Ditt rum har varit grönt, rött, vitt och virrvarr av regnbågar, och från början var mitt likadant, innan ditt växte och blev en djungel, medan mitt blev en parkeringsplats. Nu är båda våra hav.
Din gröna blomlampa är kvar i taket, den enda artefakten från tidigare färger. Det är blått och vitt i hela ditt rum. Mitt blå överkast är bekräftelsen på att vi äntligen är på samma våglängd igen, du är ljusblå och jag är mörkblå.
Dina kusiner ser likadana ut, lika varandra, fast en av dem är lång nu. Jag får bära in din tårta och jag fastnar i centrum och får din släkts blickar och mobilkameror riktade mot mig. När jag släpper tårtfatet när du blåst ut ljusen och jag inte tappat greppet inför alla, då krampar mina händer. Jag söker med blicken till det ljusblå.
Jag har nog aldrig suttit i ditt rum med såhär kort hår och svettiga händer.
______________________________________________________
Alla regnbågens färger av Ingrid Andreasson
Vid regnbågens slut samlas alla färger
Rött svävar överst av kärlek
Orange kommer sedan med hopp
Gul lyser solen
Grönt skimrar allt i naturen
Blått glittrar i alla hav
Indigo kommer i skymningen
Violett lyser i lavendeln
Vid slutet av min regnbåge skapar alla färgerna tillsammans kraften att kärlek, fred och frihet ska finnas i världen.
________________________________________________________
Iris heter jag, av Monica Sperens
Iris visste att hon skulle få frågan, så hon övade i hallen till hallen… Hon ville att hon skulle låta naturlig och spontan när hon sa sitt namn i gruppen, och lite lättsam. Så hon övade: klang, tempo, volym. Hon prövade spontana leenden, och drog lite i luggen.
Iris klev in. Föll ner på närmaste stol.
Hennes svettiga händer slätade ut kjolen och saliven skumma som fradga i munnen när hon pep fram sitt namn: – ”Iris! Betyder regnbåge”.
Människan med leende seende ögon sa med enastående behaglig röst:
– Välkommen! Var slutar din regnbåge Iris?
– I mjukt lugn!
___________________________________________________
Ljus och regn av William Hedström
Jag vet inte vad som finns i slutet av min regnbåge; det skrämmer mig. Just nu är jag på väg upp för
den färgglada kullen. En kulle, som bildades inte bara av ljus, men också regn. Regn som faller tungt,
regn som väger ner mig och får mig att vilja ge upp. Jag fortsätter att försöka ta mig till toppen, där
jag hoppas att på andra sidan, slutet, se något som gör mig glad, något som får mig att le. Jag väljer att
lita på ljuset som lyfter mig och tackar regnet som hjälpte skapa regnbågen.
_____________________________________________________
Färgmagi av Jessica Igelström
Regnet smattrar, min näsa i en bok
Boken om en pojke, han letar som en tok
Söker slutet av en båge med färgsprakande stil
Plötsligt strålar solen och pojken får liv
Regnet och solen jobbar i kapp.
Tiden till regnbågens slut är knapp
Han springer och följer de vackraste färger
För buskar, tanter och katter han väjer
Och där, i slutet, han fnissar på vägen
Jag visste den fanns, det är ingen sägen
Han sätter sig ner i regnbågens ende
Färger i bågen glittrar och spänner
Han blundar, njuter, andas och ler
Det är nu, nu magin sker
___________________________________________________
Midsommarregn av Rebecka Svanberg
Hon sa alltid att det inte är midsommar på riktigt om det inte regnar. Ett stilla dis av små droppar som kondenserar på huden innan de kittlande rullar ner för bara armar. Eller himlen som öppnar sig, så även om man trampar snabbt på cyklarna hem från midsommarstången liknar man en dränkt katt när man kommer fram.
Det regnar inte här idag. Passande kanske, när resten av livet inte heller känns som på riktigt utan henne. Men på andra sidan sjön syns en regnbåge mot kvällshimlen. Kanske väntar hon på mig där på andra sidan, i slutet av min regnbåge.
____________________________________________________
En plats för skatter av Hanna Eriksson
Där ligger såklart en skatt. Den skiftar ofta i både färg och form. Ibland är det mitt gamla gosedjur, Kanin, som jag tappade bort när jag var fem. Som jag saknade honom. Ibland är det min morfars gamla munspel. Han kunde dra av en riktigt rivig låt och när han gjorde det började alla dansa. Ibland är det doften av de pannkakor jag och mina syskon fick hos farmor och farfar som vi åt sittandes ute på verandan under sommarlovets långa, varma dagar.
Oftast är det nog minnen som ligger där vid regnbågens slut. Minnen av sånt jag håller kärt.
______________________________________________________
– Hahahaahhaaahahahaa. Varför jag skrattar, varför…jag fattar, inte ett smack, men ej är jag lack. Mina ord är på vers, ej kors…och tvärs, följer nån regel, är sats två…skrattspegel?
Himlen som aldrig blev av av Rasmus Ström
Sommarnattens sorgesånger hade redan börjat,
på golvet låg ölburkar och oanvända kondomer.
Vi pratade om socialismen,
spädbarnsdödlighet
och beskärning av rosor.
Vi pratade aldrig om ensamheten,
antidepressiva läkemedel
eller om hur mycket jag älskar dig.
Jag hade plockat tomglas
och slösat tårar,
varit vid regnbågen men upptäckt att Gud
sparat in på färgpatronerna
och att du förträngt de flesta av våra samtal.
Jag såg dig lämna perrongen när jag svalt mitt avskedstal
och tidens eviga resa väste högmält i bakgrunden.
______________________________________________________
En legendarisk färd av Lilja Grann
När jag var liten spreds flera av regnbågens legend,
Min skatt vid slutet, är andarnas gränd.
Ljus bryts i atmosfären, färger klara så fina,
änglarnas trappsteg sänks ned steg för steg att skina.
Hjärtat griper tag i dig, tårar som faller,
i regnets skvalp, känslor likt åskan i dig dallrar.
Anfäder vandrar, på bågens färd,
Droppar som smeker, vill historian bli lärd.
____________________________________________________
Slutet av regnbåge av Shigofa Amini
Slutet av regnbåge är väldigt vackert och värd att se enligt mig. Om du vill veta varför det är så vackert bör du tänka på det mycket. Till exempel är slutet på min regnbåge lycka och inre skönhet. Att skratta från djupet av mitt hjärta och säga att jag är nöjd med den här världen även med dess människor.
Så jag föredrar att se fler regnbågar i världen så att jag kan bli gladare och andra blir glada med. Så kom din färgglada fantasi av önskningar. Du kommer och gör alla olyckliga hjärtan glada på en gång.
____________________________________________________
Början eller slut av Katrine Aspelien Ellingsen
Vid slutet av min regnbåge finns hopp, men inte i den kommersiella, Hollywood-aktiga, glansiga meningen. Det finns hopp om att vägen är värt sin destination, om att vänner kommer stanna kvar. Hoppet samlas som regndroppar och kyler ner mig, lugnar mig, tröstar mig. Det rinner av mig och vattnar marken jag står på. Solens strålar kryper över huden och sticker in i ögonen. Ändå lutar jag huvudet bakåt. I spektrumet av färg syns alla versioner av mig själv, som sedan länge har lämnat mig. Vid slutet av min regnbåge finns hopp. Hopp om att hitta hem.
__________________________________________________
Héloïse av Kristoffer Karlsson
När regnet passerat och ligger kvar som vibrerande droppar i luften, innan de helt hunnit komma till ro i gräset, i träden, i marken, i mig. Då vänder jag bladen i vinden och landar där nakna ögon inte kan nå. För där inne, i slutet på regnbågen, vilar du alltid i mig. Där solens första strålar alltid vaknar, och där trösten och livet och styrkan och hoppet kan börja. Där hittar jag dig alltid.
______________________________________________________
Hon har väntat hela livet på mig, i småblommig klänning med bara ben.
Jag som letat på korgar, i skogar och längs med stränder
men så sitter hon här vid en regnbåge, som värsta käcka klichén.
Det finns så mycket jag vill fråga, men jag vet på samma gång
när hon lyfter blicken, sänker rösten, säger: “Så du kommer nu?”
Då finns det bara en sak jag kan säga: “Det har alltid varit du.”
”Iris, min skatt. Du är ljuset som gjort även mitt livs allra regnigaste dagar vackra och magiska. Utan dig är jag förlorad…”
Plötsligt tycktes det som om dimmorna i hennes blick lättade och han såg tydligt sitt eget härjade anlete återspeglas däri. Hennes blågröna ögon som påminde honom om havet om sommaren. Linjerna vid hennes mungipor som vittnade om ett liv fullt av skratt och kärlek.
Sorgen tycktes honom med ens övermäktig, hans tårar gick inte längre att hejda.
”Gråt inte min älskade Jonas, jag väntar på dig vid andra sidan regnbågen”, sade hon och slöt sedan ögonen igen.
__________________________________________________________
Tack så mycket! Så roligt och hedrande i väldigt fin konkurrens!
Glada hälsningar,
Kristoffer