Äntligen – Tävlingsresultat och bidrag oktober månad

Tack för ert fantastiska tålamod och i samma anda vill jag be om ursäkt för fördröjningen. Livet kom emellan och jag behövde tyvärr ta en paus ett tag. Nu är jag tillbaka i full kraft med nya idéer och spännande saker på gång.

Här kommer era fantastiska bidrag till tolkningen “en kort en…”

 

En kort en av Eva Ullerud

Lillemor huttrade i snålblåsten. Bara uppför backen och runt kröken så skulle hon vara framme.
Något fladdrade inne i skogen. Lillemor stannade och kisade.
– Svamp eller bär?
Den tunna rösten kom från marken.
I toppen hade den lilla enbusken ett enda blått bär, stort och glänsande.
Något droppade mot mossan. Dagg eller en tår? Den splittrades mot en kantarell.
– Svamp, sa Lillemor. Behåll ditt bär.

En brasa sprakade i spisen när Pettersson öppnade.
– Mötte du Halloweenbarnet? sa han.
Lillemor nickade.
– Dömd att spöka varje år. Du tog väl inte bäret? Den dag någon tar det blir hon enbuske för evigt.

————————————————————————

Förlåt oss, kära Moder Jord! av Hanna Nicklasson

Förlåt oss, kära Moder Jord!

Förlåt oss, kära Moder Jord,
förlåt för allt som vi förstör,
för lidande, för hat och mord,
och allt det vackra vi förgör.

Förlåt oss, himmel, land och hav,
förlåt vårt destruktiva sätt.
Vår skövling kommer bli vår grav,
vi måste börja göra rätt.

Förlåt oss, du som bär allt liv,
du makalösa himlakropp.
Vår livsstil gör vår art naiv,
vi vägrar se och sätta stopp.

Förlåt, unika blå planet,
vi blundar för ditt rop, din gråt,
och fortsätter trots allt vi vet,
så, kära Moder Jord, förlåt!

———————————————————————–

Med sagolika kliv av Sofia Skogsvilde

En jätte stegade sig fram. Han var lång, grov, ja höghusstor. Med fötter lika stora som båtar klev han över sjöar och dundrade fram över åkrar. Plötsligt ett stopp, sen sats och hopp över Badelundaåsen. BOM! En jordskredsduns. Tall och gran huller om buller likt plockepinn. Gräsrotssurf i Anundshög. Skeppssättningarna seglade iväg över gröna kullar. Vid fallen runsten Folkvids ande kved. Intill E18 stannade jätten och lekte med bilar, uttråkad och rastlös. En 12 mils promenad innan frukost, flyktig som en fjärt i Dalaskogen.
“Dänna hära turen va mä en kort en”
Konstaterade jätten och satte språng hem till Ludvika.

————————————————————————-

Hjärtats förgänglighet av Rickard Lindroth

Efter så många dejter, äntligen! Vår första kyss. Åh, vad magen pirrade! Han sträckte sig fram och mötte mina läppar.

Men fy! Vad var detta?

Jag stirrade på honom, häpen. Och han bara log. Log!

Aldrig hade jag känt mig så kränkt. Inte ens en örfil hade sargat mig så. En örfil hade åtminstone varat längre.

Den sömnlösa natten var en tid av grubbel. Varför gjorde han så? Tycker han inte om mig? Jag slumrade endast till i små skärvor av sömn lika ytliga som den fjuttiga kyssen. Om man ens kan kalla det för en kyss.

Usch.

———————————————————————–

Barnatro av Cathrin Monell

en kort en något längre
en kort en mindre kort
barnen leker i sandlådan
söker min blick över bussätet
och jag ler tillbaka
även om jag kanske verkar som ett fyllo
eller en gråtmild tant

man ser glädjen
och ingen finns där som möter dem
jag vet hur det är
att vilja bli sedd
så jag svarar
med det jag har att ge

———————————————————————

Dunder av Hanna

“Hon har en kort en…”, han blinkar åt mig och ler finurligt.
Min panna läggs i djupa veck.
“Vaddå ‘en kort en’? Vad menar du med det?”
Hans leende växer, täcker snart hela ansiktet.
“En kort stubin såklart!”
Sedan smäller det. Hans skratt är mullrande, men hennes ilska dundrar fram och kväver hans glädjefyllda utrop. Hela världen vibrerar likt en alldeles för spänd tråd av ohanterlig vrede. Hennes vilt stirrande blick irrar sig fram och finner slutligen min och då går tråden av.

——————————————————————

Beslut av Cathrin Monell

en kort stund en minut
villar vilan i min säng
vaknar genomsvettig
tjugotreochfyrtio nolltvåtrettio nolltrefyrtiofem

när och hur
när och var
finns svaret som sviker mig

jag sover grunt
anteciperar uppvaknandet
aggressor
är dessa även svenska ord
eller kan jag ägna natten åt
att finna ett verkligt sant

och är förändring
en performativ akt
att säga: här upphör skulden
och nu sover jag
ta din brits och gå

————————————————————————–

Charlie av Tina Strandh

Du la gitarren i famnen. Det ekade Janis Joplin ut på söder. Någon tittade ut från ett fönster. Timmen var sen. Vi var obrydda. Det röda vinet du nyss hällt upp drällde till på det ostadiga träbordet intill. Shiraz, under hundringen. Du var min första hon. Din enkelhet dolde en konstnär. Världen stod still. Varsamma fingrar över strängarna. Aldrig trevande. Den kom till mig, en varm bris. Det här var sista sången. Rödvinet. Slitna jeans. En sista ton. Vi. En kort sommar. En evig stund. Du, jag och Joplin.

—————————————————————————

Amadeus av Micha Foss

Slut dina ögon, lyss till den inre rösten, rösten som hjälper dig att skapa det underbara. Toner endast änglar kan framställa, ljuvlig musik från Skaparen själv. Du blir hans instrument på jorden, hans mest dyrbara, det vackraste, du, Amadeus. Skäms aldrig för den du är. Dina mödor må bli många, ditt liv kort innan döden dig hämtar, men ditt namn skall leva i evighet. Du, Amadeus, skapare av ljuvliga toner ifrån himmelen. Toner som får människan att drömma, våga släppa taget, våga leva. Du, Amadeus.

—————————————————————————–

Orossystrar av Ann-Charlotte Månsson 

Hon föll. Huvudstupa. Rullatorn åt vänster, mamma handlöst, rakt fram. Orubblig. Lealös, omöjlig att hjälpa.
“Jag är trött” mumlade hon. “Låt mig ligga. Jag tar en tupplur, en kort en”
Vi väntade. En kvart, en halvtimme. En livstid i vår oro.
“Nu” hörde vi. “Kan ni få upp mig nu”
Det gick. Som hon en gång lyfte oss lyfte vi henne. Omstoppad i sängen. En ny dag imorgon.

————————————————————————–

Mammas order av Carina Persson

Kvinnan kopplas till företagets huvudväxel då hennes sons mobil är upptagen. Oron för sonens hälsa gör att hon ringer honom ofta på jobbet.
”Han pratar i sin telefon”, förklarar jag.
”Okej. Han började arbeta som ung tonåring på ert företag, och har nyligen legat på sjukhus. Operationen tog flera timmar.”, anförtror hon med gråt i rösten.
”Prova att ringa honom om en stund igen.”
”Lova att inte säga det jag nyss berättat för dig till någon annan.”
”Jag lovar.”
”Måste prata med sonen. Han ska ha order om vad han ska handla till sin mamma. Ha det bra!”

————————————————————————

Solnedgång i pärlemor av Therese Sjöqvist

Beundra det pastellfärgade skimmer som i morgonens dag vilar och slumrar. Dröm om färglandskap som dansar vid skymningens sjungande närhet. Till ditt ljus vill jag helst alltid vakna, stunden är flyktig. Ty redan nästa morgon jag den saknar. Som vingar av glittrande kristall är den spegelbild vi alla vill se. Det är som natten i morgonskrud. En förunderlig syn du vill behålla, ja rentav för alltid spara. En hemlig men ack så synlig skatt som i din åsyn glittrar. Må dina vågor runga i en tidlös och vacker melodi. Alla vill se dig sjunga över hela skyn.

———————————————————————–

Fyrverkeri över inställda spår av Susanne Eriksson

Du finkammar frekvenser
Som startar hjärteeldsvåda
Du hoppar vant över pyrande glöd
Och välkomnar inferno
Som går bortom rubbad sinnesro
Det vetenskapligt svårsläckta
Du utrymmer vant himlavalv
Ändå är allt begripligt med dig
För du ryms inom en
Som jag trånat
Efter det eldfängda
Jag hann knappt få smak på dig
Och det gödde mitt hjärta
Med hastiga inlägg
Sirliga hjärtdekorationer strålade
Jag inkasserade känslor
Av dova svårförstådda hjärtan
Som ökade suget
Dina nedslag i hjärtetrakten
Skapade spår
Av permanent art
Du färdades vidare
På nattkalla perronger
Av förtätad förlust
Motståndslös avyttring blöder
Rännilar av sorg
Korsade den dunkande rälsen

——————————————————————

Nedsläckt på Sista ordet av Conny Bengtsson

Lamporna börjar släckas ner på baren ”Sista ordet”. Viskningar har vävt samman historier långt in på småtimmarna, men nu är det dags att bege sig hem. ”Hem”. Bartendern, en vän av få ord, nickar mot gamle Einar och sträcker fram ett litet glas med en liten, kristallklar dryck. “En kort en,” mumlar Einar. Han läppjar på glaset, men drycken förblir orörd.
Får man drömma sig bort? ”En kort en” för minnen som flödar längre än själva natten; för varje sorl, skratt, och tår som han har druckit till. Baren töms. Einars glas står kvar i det enda ”hem” han har.

——————————————————————

En kort stund av Caroline Levén

Eva känner sig stressad. Hon måste snart gå och tittar på klockan på väggen. Den är död, som vanligt. Men hennes mamma – Freja – behöver förstås inte hålla koll på tiden längre. Det gör undersköterskorna åt henne.

Eva tittar på sin mamma istället.

Freja sitter helt stilla. Hennes kaffe är kallt, och havrekakan ligger halväten i hennes slappa hand. Freja försvann in i sina tankar för en halvtimme sen. Det brukar ta ett tag för henne att hitta tillbaka.

“En stund till kan jag stanna,” tänker Eva. “En kort en…”

———————————————————————-

Nu är vi ett av Achillea

Vi är två skelett som kysser varandra. Du har ditt blodomlopp och jag har mitt. Ändå har dina celler letat sig in i min cirkulation, träffat mitt immunförsvar och ingen gör uppror. Du får ta dig genom mina vener och artär. Dansa med mina vita blodkroppar, dansa med mina röda. Leta dig upp längs ryggraden, bröstkorgen, tills du når hela vägen fram till mitt hjärta. Där rör du vid min vänstra kammare och sedan min högre och snart har du rört vid hela min själ.
Kyss mig igen.
Vi var två skelett, nu är vi ett.

———————————————————————-

Poste restante av Anna

De rev, de slet, de krossade mig.
Orden.
När vi lagt oss sa du att jag irriterade dig.

Orden träffade som en skottsalva, pepprade hål rakt genom bröstet och djupa själssår öppnade sig.
Sörjan rann ut över golvet, ut i hallen och ända till ditt badrums golvbrunn.
Där.
Där spolades jag iväg med den kärlek jag fortfarande så hjälplöst bar.
Där älskade jag dig fortfarande förbehållslöst.
Alltjämt.
Hela dig.
Allt av dig.
Stolt.
Starkt.

Men nu.
Frid.
Lösgjord.
Fri.

Nu tål det att sägas.
Det var en kort en.
Din.
Som en gång var min

———————————————————————

En kort entré av Yana Slobodenyuk

Den lilla mattan, hade rullats upp. Små fåglar, som tröttsamt sjöng sina sångvisor. Några torkade blommor, liggande här och där på det vissna gräset. Tvärtom mot imponerad, men inlevelse blev det någon. Musikanter, spelande och sjungande. Maten också, som serverats ljudlöst. Fänkål… Doften stigande mot taket. Solen försvinnande, bakom molnen. Krypande natten, likt kyparen. Stampande fötter och högklack. Trummande fingrar, där bordet trä. Flygande skvätt, vattendroppar. Lite luft, människor. Snart alla gå. Kanske kanske n’ån glömma, vintertid ej sommartid. Timme sent. Om det inte vore för klockan. Flesta springande ut. Hinna bussen med. Alla utom en. Chefen över porten.

———————————————————————–

En omärkbar av Adam Stl

En omärkbar cigarett, en sådan som i vimmel. Kan den ens vara onyttig, då den knappt registreras. En ensam trumpet, en reklampaus och skrattande publik. En sådan dag som kan refereras till, som en omärkbar cigarett, som en i vimmel.

———————————————————————

En kort en av anonym

Att vara kort, inte kortare, utan kort. Blandas inte ogärna ihop med Napoleon-komplex – som ju mer har att göra med att vara kortare, snarare än kort. Och som inte stämmer, överrens med annat än brittisk propaganda kring Napoleon, fransosen, och som om något verkar ha bidragit till att slå ner vem som än inte beter sig som Napoleon. Den som inte försöker kämpa emot Napoleon-komplex-stämpel som kort, är den som försöks eggas till att stå över det, slå ner opposition som Napoleon sammanblandas till att ha gjort, då uttrycket kommer av brittisk propaganda mot Napoleon under den Franska Revolutionen.

—————————————————————–

Upprivenhet av Mattias Erling

Uppriven. Känslan var lika omskakande som definitiv.
För absolut sista gången styrde hen den lilla jakten ut mellan hamnpirarna,
havet var stormpiskat och seglen kraftig revade. Denna gången helt ensam.
Allt verkade ju så lovande, det som sett ut att bli en lång en stannade av.
Men ändå hade det hänt.
På ett par sekunder hade beslutet varit tvunget att fattas. Riv upp, gör om. Förkorta.
Men kunde det bli bättre på andra sidan?
Riggen skakade, vinden slet, ändå var kursen stadig.
Långsamt gick pulsen ner, trots att havet var som en kokande kittel. Upprivet.

———————————————————————————-

Vinnaren, eller rättare sagt VINNARNA som vinner varsin biobiljett är;

‘ ‘ ‘ ‘ ‘

 

‘ ‘ ‘ ‘

 

‘ ‘ ‘

 

‘ ‘

 

‘

Förlåt oss, kära Moder Jord! av Hanna Nicklasson

och

Poste restante av Anna

GRATTIS, ni får snart ett mail…