Ida : Zappa
Jag gömde mig bakom det största trädet jag kunde hitta. Jag såg mig förbluffat omkring i den stora gröna djungeln. Något sjukt hade precis hänt. Tro det eller ej, men jag var jagad av dinosaurier. Stora gröna dinosaurier med mörkgröna ränder på ryggen och benen. Jag försökte att orientera mig, men allt jag såg var bara en massa höga träd med trädkronor som sträckte sig ända upp till himlen.
Nu undrar ni säkert hur jag hade hamnat här. Jag och Peter hade varit hemma hos mig, vi hade gjort popcorn, hällt upp läsk i de största glasen vi kunde hitta i mina köksskåp och valt ut en film som vi skulle kolla på. Vi var sugna på lite spänning, så både jag och Peter tyckte Jurassic park var ett bra val. Det var ju vår favoritfilm trots allt.
Vi satte oss redo med popcornen och läsken i min mörkgråa soffa. Glufsade i oss popcornen samtidigt som våra blickar var fokuserade på tv:n. Efter ett tag var det dags att fylla på popcornskålen. Peter sa åt mig att pausa filmen. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och råkade komma åt en knapp och helt plötsligt hade jag hamnat här.
Medan jag befann mig här, inne i själva tv:n stod Peter och stirrade med stora ögon. Där var jag bakom ett träd med dinosaurier som nosade efter mig. Peter undrade hur i helskotta jag hade hamnat där och fylldes av en panikkänsla i hela kroppen. Han såg att dinosaurierna nosade sig närmare mot trädet där jag stod gömd.
I ren panik tog han upp fjärrkontrollen som låg på golvet och bytte kanal. På tv:n visades nu den vita häxan svinga med sitt svärd. Runt henne samlades hennes krigare. De tittade förvånat på mig. En krigare som var hälften människa och hälften häst lutade sin kroppsvikt mot bakbenen och stegrade mot mig. Jag backade bakåt några steg, men hörde ett lejon ryta bakom mig. Jag vågade inte vända mig om, utan stod med armarna framför ansiktet och var som förstelnad. Nu kunde jag inte göra något annat än att bara be.
Peter zappade snabbt till en annan kanal. En hund, en enorm trehövdad hund stod plötsligt framför mig. Nu blev jag verkligen skraj, alla tre hundhuvudena morrade och högg mot mig i luften. Hur ska jag ta mig härifrån? Jag ville verkligen inte vara här. Jag kollade mig runt om i det mörka rummet jag befann mig i, det måste finnas en dörr någonstans. Längst in i rummet kunde jag se en liten springa av ljus, jag kisade med ögonen och sprang fram mot springan. Där var en dörr, jag tryckte ner handtaget och hoppades så innerligt att den skulle öppnas, och ja det gjorde den. Dörren ledde in till ett rum med flera toalettbås. Hundarna sprang efter mig och jag försökte hitta något att blocka dörren med. Jag fick ont i magen när jag hörde deras morrande och tunga steg. Kunde inte hitta något att blocka dörren med så jag sprang in i ett av toalettbåsen och låste in mig där. Hundarna hade lyckats ta sig in i rummet och nosade hetsigt efter mig. Jag kunde höra de sniffa sig närmare mig. Jag satte mig ner på toaletten så att de inte skulle se mina fötter nudda golvet. Jag bad igen.
Jag satt med händerna för ansiktet när jag insåg att jag inte längre befann mig i fara. Jag var i en skog igen och framför mig rann en flod av choklad. Godissvampar växte från gräset och bakom mig skymtade jag godisklubbor i enorma storlekar. Jag tappade hakan. Jag sprang fram till kanten av chokladfloden och stoppade ner ett finger för att känna på den rinnande chokladen. Jag luktade på mitt finger som luktade gudomligt. Jag såg mig omkring och insåg att allt runt mig var gjort av godis. Jag var i ett godisland. I ett träd hängde gigantiska godisgummibjörnar i olika färger. Jag gick fram till trädet och tog en tugga av en gul björn. Precis när jag skulle undersöka svamparna dök en grupp kortväxta människor upp. De pekade mot mig och skrek “inkräktare” och började springa åt mitt håll. Jag svalde resten av den gula godisbjörnen som var kvar i min mun och började springa. Jag försökte att hitta en utgång. Om jag hittade en utgång borde det finnas fler utgångar och till slut skulle jag kunna springa hem igen.
Peter stod lika häpen som mig ännu en gång. Han funderade på om han verkligen skulle byta kanal igen. Det verkade ju bara hända hemska saker när han bytte kanal. Vad skulle han göra för att få tillbaka mig? Kanske fanns det någon annan knapp han kunde trycka på. Han höjde volymen, tryckte på menyknappen och pausade, men inget verkade hända. Det började bli bråttom nu, för jag blev fortfarande jagad där inne i chokladfabriken. Peter fick syn på den röda off-knappen. Vad skulle hända om han stänger av tv:n? Vart kommer jag hamna då? Han närmade sig knappen med tummen, men stoppade sig själv i sista sekund. Tänk om jag försvann om han tryckte på den? Han blev osäker.
Till slut bestämde han sig för att trycka på den ändå, han blundade samtidigt som han långsamt tryckte ner den. Jag öppnade ögonen, jag måste ha slumrat till under filmen. Peter låg bredvid mig i soffan och sov. Allt hade bara varit ett dröm. Jag skakade på Peters arm för att väcka honom. Han kisade mot mig med en trött blick. Jag ställde mig upp och ur min ficka trillade det ut choklad.
Tävlingsbidrag april 2022
Lämna gärna en kommentar till författaren!