Vi är alla lika av Billy Nielsen

Billy Nielsen : Vi är alla lika

Jag gömde mig bakom ett träd. Ett sådant där träd som är stort och grönt. Massor av gröna löv. Det var vår och all vegetation var i blom. Härligt med alla färgerna. Men där var något som stack ut, och det var därför jag stod dold bakom trädet. Där på den grönskande ängen finns en grop. Och i den var det något som rörde sig. Rörelsen blev intensiv. Upp kommer ett väsen eller en kropp eller iallafall ett huvud som kunde röra sig som alla andra. Men det var överraskande att det kom upp från marken. Och dessutom tycktes figuren vara bekant med omgivningen eller iallafall inte avvisande eller obekant.

Nu börjar figuren synas bättre. Ganska stor. I jämförelse med mig. Många färger. Kanske allt för att smälta in i omgivningen. Det är ju vår. Alla sticker ut och vill glädjas åt sol och värme.

Trädet jag står är en del av en skogdunge. Här spelar ljus och skuggor ett spel med upplevelser för fantasin. Här är kul att leka och gömma saker och ting.

Nu kommer flera figurer upp ur denna gropen och där är flera gropar. Nu är där många. Kan inte räkna alla längre. Många av dem springer in mot skogsdyngen. Alla skrattar och tycks ha roligt. Jag vill gärna vara med. Jag vill också ha kul. Men de ser lite annorlunda ut än mig. De har horn och några har vingar. Tror det heter alicorn och pegasus. Själv är jag ju ”bara” ett troll.

Hej säger jag! Flera tittar på mig. Hej och vem är du? Kommer omedelbart svaret från en tjej som plötsligt stod nära mig. Nu springer alla runt. Känns som jag står i mitten. Bliver nästan yr alla allt stohej. Men jag är nyfiken. Jag svarar att jag är trollet Finn. Jag bor också här i en grop. Jag ser ut som SuperMario, men utan mustach, så klart. Men jag har aldrig sett er!

_ Vi bor flera markplan under.

_ Hej jag heter Lycke – ropar en enhörning. Vill du leka med mig?

_ Jo, det kan vi väl. Men vi är så annorlunda! Du och jag.

_ Nej , vi är lika. Vi vill ha kul. Visst, jag har fyra ben och du två. Men du kan rida på mig, så bliver det likvärdigt!

_ Bra idé. Vågar jag? Vad säger de andra?

_ Det är lugnt. Som du ser springer alla runt och leker med varandra. Har du inga kompisar eller familj om kan vara med?

_ De ligger och sover fortfarande. Vi brukar inte vakna förrän till midsommar. Det var bara jag som plötsligt piggnade till. Jag brukar göra det lite då och då. Och de andra vet om det. De brukar också säga att jag skall vara försiktig. För där är så många faror där uppe!

Skulle det vara oss, menar du, undrar Lycke.

Nej det tror jag inte. Ni är ju vänliga och trevliga , säger Finn.

Lycke: Vi har sett andra varelser gå runt här. De brukar sitta på en filt och dricka kaffe, säger Lycke. De kan inte se oss för vi är så små. Vi är bra på att gömma oss. Antingen här i dungen eller några steg neråt. Det är därför vi kommer upp på våren och leker. För det är lätt att gömma sig.

Jag förstår, säger Finn. Vi i vår familj gillar att vara där nere och komma upp lite då och då.

Lycke: Skall vi leka lite? Jag frågar några andra om de vill vara med, OK?

Finn: OK.

Lycke: Vi är alla inte mer än en ”tvärhand hög”.  Så därför är detta den bästa tiden på året. Blommorna och det friska gräset! Lätt för oss att springa runt och gömma och leka. Vi gilla dofterna. Och färgerna.

Så nu är vi några som samlats. Två ben, fyra ben, inga ben. Horn och inte horn. Öron, näsa och hals. Armar I olika storlekar. Vi är många med olika utseenden. Och vi gillar varandra jättemycket. Och alla tar en jättekram eller klapp om varandra! Jättemys!

OK, vad skall vi leka.

Finn: Kurragömma! Eller Kull!

Lycke: Ok, Vi delar in oss i två lag. Finn och jag är i samma lag plus ni två pegasus. Det gäller att gömma sig och att klappa en i det andra laget på ryggen. Då är den ute.

_ Vi springer runt och gömmer oss. Jag Finn rider på Lycke. Och vi är snabba. Lycke är väldigt bra på att springa runt och hitta bra gömställen.

Plötsligt dyker det upp en Alicorn framför oss. Hoppsan, sa Lycke! och Finn klappade på dens rygg! Ute!

Finn: Kul det här!

Lycke: Jomenvisst. Och bra motion. Opps, där har vi ännu en i det andra laget. Klapp på ryggen! Ute! Det här går bra för oss! Men Finn! Du vet att två av våra lagkamrater är ute!

Finn: oj ,är det riktigt? Men detta är kul. Kan vi gömma oss i gräset och bara titta på lite, när de springer runt.

Lycke: Ok, vi stannar här bakom en krokus. Den är gul.

Finn: se där springer de andra runt. Jagar runt och några är liksom vi stilla i ett gömställe, tror vi iallafall. Och härifrån ser vi iallafall en som krypit ner  bakom blommorna.

Lycke: OK, det är dags att sluta! Hej alla, lyssna på mig. Vi avslutar leken. Det blev oavgjort. Alla vann! Grattis.

Och alla skrattar och är glada. Roligast var att bara leka.

Finn: Så kul! Kan jag få leka mer er vid andra tillfällen?

Lycke: Så klart! Kom bara upp på gräset.

Finn: Kul, ni är alla så olika. Jag också.

Lycke: Jo, men det är inget vi tänker på. Utseendet spelar ingen roll. Det som spelar roll är hur du tänker och behandlar och respekterar andra.

Finn: Jag förstår. Alla är lika! Tack alla för en trevlig dag!

Och så tar alla en jättekram eller puss eller klapp.