Så vad gör man när man hade tänkt skriva om sitt skrivande och man inte skriver? Första tiden efter nyår kändes allt ganska bra. Jag lyckades trots allt skriva varje dag förra året. Tanken var att ägna i alla fall en större del av mitt kreativa arbete till att redigera det där manuset som jag snart kommer bombardera förlagen med ännu en gång. Målet är att bli bättre på att redigera.

Det är bara två problem med det där målet. För det första vet jag inte hur man gör. Jag suger helt enkelt på att redigera, jag har försökt skriva ut det och jo jag hittade en hel del saker att ändra på då. Samtidigt kan jag manuset för bra, jag kan det nästan utantill, speciellt när jag sitter och läser genom det. Det gör att jag inte läser det så mycket som att jag rapar upp det ur minnet. Vilket gör att jag inte ser konstiga fel och så vidare.

Det andra problemet är att det är ju så fantastiskt tråkigt. Det blir så kliniskt och akademiskt på något sätt. Jag sitter och vänder och vrider på formuleringar för att se vad som låter bäst och vad som är troligast att någon säger. Det tar bara en massa tid och man ser inte några direkta framsteg.

Skriva är jag bra på, eller i alla fall sätta meningar i rad på papper. Det är roligt att hitta på nytt och fantisera. Att städa upp efter sig är inte lika skoj. Det gäller tydligen även i den kreativa världen som den verkliga. Tydligen så pantar inte flaskorna sig själva fast jag ställer in dem i garderoben. De borde ju ha lärt sig det vid det här laget.

Vad ska då en stackars aspirerande författare göra? Lösningen är ganska enkel. Det gäller att använda den där envisheten som jag faktiskt besitter. Den som faktiskt har tagit mig hit. Det är inte bara envishet ska sägas, det finns även ett visst mått av dåligt omdöme som spelar in när jag hoppar på saker som på pappret verkar enkla. Skriva en bok, hur svårt kan det vara? Redigera den kan väl bara vara lättare, eller?

Vad är då planen? Det finns bara en väg och det är framåt. Och att spara en version innan jag börjar nästa steg i redigeringen. Det kom jag på nu. Se jag lär mig hela tiden. Tur det.

Text: Björn Velander

Hur tänker du, vad är ditt tips till Björn?

 

Photo by Prateek Katyal from Pexels