“Efter en liten stund hade han somnat, och han rörde sig forsande nedÃ¥t i floden som förbinder det gÃ¥ngna med nuet. Han drömde om slätten och den viskande havsbrisen som rörde sig upp frÃ¥n grusbankerna, vilka avdelade gräset frÃ¥n de guldgula stränderna. Han kände doften av hav och jord och sand i vinden.

Från det lilla lerhuset såg han hur en lätt rök steg upp ur skorstenen och därbak sågs solen ge sitt adjö i en undertryckt värme som letade sig fram mellan en liten skara tunna moln. Molnen såg ut att driva iväg solen, och färdas med den ned i skymningens horisont.

Gamlingen såg i drömmen hur han rörde sig mot dörren emedan han kände det mjuka gröna gräset mellan tårna och hörde de lätta vindarna från vattnets stämmor viska mot slätten i de höga, rasslande halmstråna. När han stod alldeles nära intill dörren, hörde han det dova knastrandet från brasan och förnam den svaga rökdoften som sipprade ut i sidorna på den gamla dörren. När han öppnade, såg han Slättförvaltaren sitta tyst och som förstenad på sin brits i mörkret. Han var oförändrad,
och tittade som vanligt med de klara, självlysande ögonen in i den sprakande elden.”

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!