“Efter en liten stund hade han somnat, och han rörde sig forsande nedåt i floden som förbinder det gångna med nuet. Han drömde om slätten och den viskande havsbrisen som rörde sig upp från grusbankerna, vilka avdelade gräset från de guldgula stränderna. Han kände doften av hav och jord och sand i vinden.

Från det lilla lerhuset såg han hur en lätt rök steg upp ur skorstenen och därbak sågs solen ge sitt adjö i en undertryckt värme som letade sig fram mellan en liten skara tunna moln. Molnen såg ut att driva iväg solen, och färdas med den ned i skymningens horisont.

Gamlingen såg i drömmen hur han rörde sig mot dörren emedan han kände det mjuka gröna gräset mellan tårna och hörde de lätta vindarna från vattnets stämmor viska mot slätten i de höga, rasslande halmstråna. När han stod alldeles nära intill dörren, hörde han det dova knastrandet från brasan och förnam den svaga rökdoften som sipprade ut i sidorna på den gamla dörren. När han öppnade, såg han Slättförvaltaren sitta tyst och som förstenad på sin brits i mörkret. Han var oförändrad,
och tittade som vanligt med de klara, självlysande ögonen in i den sprakande elden.”

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!