Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare. Hon tittar snabbt bakom henne och ser
den stora svarta skuggan komma efter henne. Saga tar tillbaka blicken rakt fram, men allt hon ser är
en nattsvart tunnel som aldrig tar slut. Hon springer förgäves. Det finns inget slut.

Saga känner benen som inte orkar mer, men de får inte svika henne än.
Saga springer så fort hon kan, med hennes jägare i hälarna på henne. Allt hon ser framför henne är
fortfarande en nattsvart tunnel hon inte kommer ifrån. Ett stort ljust sken tar blicken ifrån henne.
Saga blir nästa bländad. När ljuset blir svagare ser hon nu vad som är framför henne. I samma
sekund försvinner allt. Saga ser inte mörkt längre. Saga är inte jagad längre.

Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare. Den svarta stora skuggan kommer efter
henne igen. Nu är skuggan snabbare än de andra gångerna. Saga ser inte ljuset. Ljuset kan inte
rädda Saga denna gång. Hon springer med alla krafter hon har. Saga kan inte låta skuggan komma
ikapp. Saga vet vad som händer då. Hon får inte låta de hände en gång till. Saga måste hitta en väg
ut. En väg ut ifrån den mörka tunneln. Hon springer och springer, men hon vet inte vart.

Efter vad som känns som en evighet, känner Saga hur hennes ben och kropp börjar ge upp. Hur hon
tappar hoppet om att någonsin få se ljuset igen. Då från ingenstans viskar en ljuv röst till Saga
”släpp taget Saga. Släpp taget.” I samma sekund hon hör den behagliga rösten känner hon en hård
smäll ryggen. Det är skuggan. Skuggan har vunnit. Jägaren har fått sitt pris.

Text av Tindra Gyllström
Tävlingsbidrag februari 2021
Fortsätt på meningen…