Andetagen kommer snabbare när hon svänger runt lägenhetshusets gavel. Här finns tre vägar att välja – rakt fram längs husets vägg, mot öppningen mellan husen; snett över gården och in i första porten i nästa hus, där man kommer ut på baksidan utan problem; tvärs över gården mot skogen som ramar in området. En sekunds tvekan. Ett ögonblick att bestämma.

Så styr hon stegen mot skogen. Benen pumpar, kjolen till sommarklänningen fladdrar vilt, visar sommarbruna lår. Brisen som sveper kring hennes nästan svarta hår, högt uppsatt i en knut, ger ingen svalka – det har varit för varmt i flera veckor nu. Snart hörs andra steg följa, men hon vänder sig inte om för att se vem det är. Hon vet redan. Dessutom är hon snabb och kommer utan problem att ta sig till skogen först.

Svettdroppar rinner ned längs ryggen när hon tar ett första steg in bland träden. Genast sjunker temperaturen, men hon fortsätter. Stegen blir till hopp, kliv och farten saktas ned. Grenar bryts, löv prasslar, en ekorre springer skräckslaget bort från den dånande framfarten. Så kommer hon fram till dungen, saktar farten ännu mer, vänder sig om, stannar upp. Andfådd, med hivande bröstkorg, ser hon hur hennes jägare kommer in i dungen några få andetag efter henne, utan att stanna. Det långa, blonda håret böljar i fartvinden, de korta shortsen visar tydligt upp de mjuka, men starka benen som är blanka av svett. Kvinnans blick är fäst på Saga och munnen är böjd i ett litet, triumferande leende.

Saga öppnar sina armar och de kolliderar med bubblande skratt. Den mjuka marken tar emot dem när de snubblar till och faller, utan att skada sig, men med fler, lyckliga tjut. Saga rullar runt dem, för hon vill vara överst, lägger händerna på den vackra kvinnans mjuka, rundade kinder och kysser henne hårt och länge. När hon är nöjd, för stunden, backar hon en bit, ler finurligt mot sin älskade. “Tänk, att du alltid hittar mig.”

Blicken hon får är full av kärlek och bus. “Det har jag ju lovat.”

Text av Denise Kylvik
Tävlingsbidrag februari2021
Fortsätt på meningen…