Han stod framför huset. Igen. Eller han mindes sÃ¥klart inte att han varit där förut, men som alla purpurblod sÃ¥ hade han varit där vid sin 30:e levnadsdag – och nu, 5814 dagar senare, när han levt i 16 Ã¥r, var han där igen. Det var domens dag. 16 Ã¥rs-dagen var gränsen mellan barndom och vuxenliv.

Det var inte det mest inbjudande hus han sett – inga fönster, helt grÃ¥tt, hÃ¥rt och kallt. Ville han verkligen knacka pÃ¥, fÃ¥ sin dom. Han visste om alltför mÃ¥nga som blivit besvikna pÃ¥ sina lotter in i vuxenlivet. Barndomen hade varit sÃ¥ enkel, sÃ¥ livfull. Hamnade han fel nu kunde det bli katastrof. Tänk om han hamnade i mattjänst istället för krig och äventyr.

De atletiska och rörliga övningarna hade varit hans grej. Tragglandet med recept och formler hade inte fungerat. Det blev bara fel! Men om Sierskan såg något i honom, kunde det bli vad som helst. Han visste om små taniga tjejer som hamnat i armén och sen inte haft något liv att leva; han visste om klumpiga idioter som hamnat i administrativa positioner och förstört livet för fler än sig själva. Han tog ett djupt andetag och klev fram mot dörren…

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!