Kaninen Skuttis hade väldigt svårt att hitta mat åt sig själv under en hel vecka. En mindre vacker dag började hans lilla mage kurra och han började bli rejält hungrig. Skuttis hoppade runt i gråa skogen dag och natt på jakt efter lite mat. Han vågade till och med att ta sig till de mörkaste och mest farligaste platserna i skogen men tyvärr även där lyckades han inte att hitta något att äta.

Hela sitt liv Skuttis klarade sig själv på egen hand med sina egna små kanintassar och nu kom han till den punkten då han insåg att han kommer att behöva hitta jobb för att kunna försörja sig själv och äntligen få äta lite mat. Skuttis insåg att han inte skulle kunna överleva en vecka till utan mat. Han bestämde sig för att rycka upp sig, borsta sin bruna päls och ta på sig sin finaste randiga näsduk runt sin lilla kanin hals och bege sig till den andra sidan av skogen. Där hade han hört att räven vid namn Näsan hade en vakans inom kottebranschen och han betalade med små och torra morötter. Bättre små och torra morötter än inga morötter alls, tänkte Skuttis.

Samtidigt insåg han att hur låg han har fallit för att vara i behov av sådan ynnest. Men nöden hade redan sagt sitt. När efter en lång dag Skuttis var äntligen framme vid kottefabriken fick han syn på Näsan och hans arbetsgrupp. Näsan betraktade en stund Skuttis med sin misstänksamma blick, kisade med sina ögon och sedan sa: Okey, du får jobbet men du ska få veta, du kommer inte få några morötter av mig förrän i slutet på arbetsveckan och se upp om du tänker fuska kommer du få känna på min piska. Skuttis tänkte att det var helt oacceptabelt att vänta med det så länge för att han inte hade orken kvar eftersom han var redan vrålhungrig och hade gått en lång väg för att ta sig till kottefabriken. Men Skuttis hade inget annat val, så han suckade till och tackade ja till jobbet utan morötter.

Hans första dag Näsan hoppade över att berätta och gå igenom vad arbetsuppgifterna går ut på och kastade Skuttis direkt in i arbetet. Men Skuttis var en snabb kanin och fort snappade upp det han skulle göra. Hans närmaste arbetskamrat var sköldpaddan Slåvli som gjorde allt väldigt långsamt och tog ofta överdrivet långa raster. Redan andra dagen kunde Skuttis alla sina arbetsuppgifter utan att behöva få några instruktioner. Tredje dagen började han inse att Slåvli inte var den enda som myglade och var faktiskt bra på det, utan det var något som utövades systematiskt av nästan alla på kottefabriken och hörde till gråa vardagen. På fjärde dagen insåg Skuttis bristerna i fabrikens kotteverksamhet och kotteproduktion, men han fortsatt att arbeta ihärdigt och observera och framförallt lära sig ännu mer för att sticka ut med hur duktig han var. På femte dagen kunde han jobbet bättre än alla andra som hade varit på kottefabriken under hela sitt liv. Och nu när det var sista dagen på veckan precis innan den efterlängtade helgen utan någon förklaring med hänvisning till bristande kompetens fick Skuttis veta att han inte får jobba kvar på kottefabriken.

Det var absurd, han kunde inte förstå hur det kom sig, eftersom han var blixtsnabb på att komma in i arbetet, han var skicklig och dessutom under den veckan han var där ökande produktionen två gånger. Därtill jobbade han hård för att få förtjäna sina små och torra morötter. Men Näsan talade om för Skuttis att hans besserwisser attityd tvingar honom att göra avdrag på morötter som Skuttis skulle ha fått nu. Med andra ord Skuttis som gav sina sista kvarvarande krafter, fick absolut ingenting för hela den veckan som han jobbade under Näsans piska. Detta var för mycket för lilla kaninen Skuttis. Utnyttjad, mållös och förtvivlad dog han av hunger utan att få sina små och torra morötter.

Text av Mikael Fischer

Foto av cottonbro från Pexels