Det övergivna fallfärdiga huset, med dörren enbart hängande på översta
gångjärnet, viskade:
― Kom in!
Sakta steg jag över tröskeln. Hjärtat bankade, pulsen dånade i huvudet när
någon osynlig tog mig i handen, ledde mig bort mot en uthuggen träsäng, fastmonterad i
väggen med den blåblommiga tapeten. Jag fortsatte mot ett förkrympt kök där en gammal
järngryta stod kvar på kokspisen. Bordet var dukat med en tallrik och en silverskål som jag
försiktigt lyfte upp. Ett väsande strax intill örat hördes:
― Sätt tillbaka silvret, din tjuv. Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.
Jag nickade andlöst.
Ett skarpt ljus blinkade till trots att det inte fanns någon elektricitet i köken. Plötsligt stod jag
där klädd som en bondmora med dammiga trätofflor på fötterna och ett rutigt förkläde om
midjan. Håret var instoppat under en schalett. Grytan puttrade, locket lyftes och gröten rann
ut över spisen och ner på golvet. Jag hoppade för att slippa bli kladdig om fötterna.
När jag vände mig om stod där en man med en blodig yxa. Någon skrek! Var det jag?
Jag blev yr. Mannen hade en hoppande, skrikande jutesäck i handen.
― Kattungarna ska dö, väste r sten från ingången.

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!