Jag gömde mig bakom nattflyna. Som hade sökt sin tillflykt. Mot det ensamma ljuset. Intill det öppna fönstret och rosorna. I trädgÃ¥rden. Viskade mjukt i skymningen. Trädet en bit bort. Stod tyst.Â
I månljusets körsbärsblom. Jag undrade hur många sagor. Det gamla trädet rymde. Jag drog kappan närmare min kropp och kröp djupare in. I mina filttofflor. Regnets hymn. Föll stilla mot fönsterbläcket och för ett ögonblick. Tyckte jag. Att trädet. Dansade längs vintergatan. Med hallonröd sommarsnö. I sitt hår och mun av vallmohav och jag somnade med poesi i min hand. Till hans dröm. När jag vaknade. Hade morgonen börjat gro och på det mjuka gräset. Lekte livfulla nyckelpigor och solgula citronfjärilar. I daggens morgonstrån. Under Magnolians leende. Låg också, ett oöppnat brev, men jag behövde inte läsa det. Jag visste det var du och jag visste varför. Du var det vackraste.
Tävlingsbidrag april 2022
Lämna gärna en kommentar till författaren!
Skriv en kommentar