Midsommarnatt. Ibland önskade jag att min vidskepelse inte var så stor. Då kanske min mardröm aldrig hade blivit sann.

De flesta känner inte till min fäbless för gammal folktro. Tvärt om. Jag förväntas ju vara logisk och fatta rationella beslut. Och så kanske det skulle ha blivit den här gången också. Om det inte varit för det här med midsommaren.

Ni har säkert alla hört talas om myten med de sju blommorna. Alltså att man på midsommarnatten ska plocka sju olika sorters blommor. Dessa ska sedan läggas under huvudkudden för att då förhoppningsvis få drömma om sin tillkommande.

Nu var det inte så att jag letade efter en hjärtevän. I den delen av mitt liv rådde det redan harmoni. Däremot stod jag inför ett svårt beslut inom mitt yrke. Det hade fallit på min lott att vaska fram en lämplig kandidat till en vakant post. Jag hade några namn som var aktuella men ingen kändes självklar. Vem skulle jag välja? Frustration hörde inte hemma här. Men en smula hopplöshet låg och lurade. Hur ska jag välja rätt?

Det var i detta läge som jag kom att tänka på midsommar sägnen. Den kanske skulle kunna hjälpa mig att komma till ett avgörande. Fast jag behövde nog modifiera metoden så att den passade min situation bättre. Istället för blommor skrev jag lappar med namnen på de möjliga personerna och lade dessa under kudden. Förhoppningsvis skulle det hjälpa mig. Valet var viktigt eftersom jag länge skulle behöva leva med det. Ingenting fick gå fel.

Innerst inne tvivlade jag nog på mitt experiment. Men i gryningen kunde jag konstatera att allt hade gått över förväntan. Jag hade mycket tydligt drömt om en av kandidaterna.

Drömmens utslag var lite förvånande. Det var nog inte den aspiranten jag skulle ha valt spontant. Dessutom hade det rört sig om en mardröm. Inte så att det hände något speciellt men stämningen hade varit obehaglig. Jag vaknade med gåshud på ena underarmen. Och en skräckblandad förtjusning vilade i bröstet. Tiden började dock rinna ut så jag kunde inte ta någon hänsyn till detta. Det var dags att bege sig av till jobbet.

När jag kom fram diskuterade jag först igenom ärendet med mina medarbetare. Därefter skulle allmänheten informeras.

En tjänsteman frågade:

– Herr talman, är ni redo att inleda presskonferensen?

– Det är jag.

Jag kände mig självsäker när jag trädde in i salen. Min uppgift var att berätta vem som skulle föreslås bli ny statsminister efter den senaste politiska krisen. Rak i ryggen ställde jag mig vid podiet. Det var inte konstigt att jag var så lugn. Jag hade ju sovit på saken.

Författare: Louise Sahlberg & John Wide

Foto av Element5 Digital från Pexels