Tiden det tog att gå hit till stugan hade blivit som en del av ritualen. Jag fick tid att tänka och
gå igenom händelsen igen. Tid att gå igenom vad som varit bra och vad jag kunnat göra
annorlunda, vad kan jag göra bättre nästa gång? Hur kan min akt och mina handlingar
finslipas s å situationen blir mer tillfredsställande än förra gången? Små detaljer får inte
glömmas bort, det är detaljerna som gör helheten. Jag öppnade den gamla trädörren in till
skjulet och gick in bland alla hyllor och doften av jord. Jag tog ett djupt andetag för att känna
alla goda lukter som samlats här inne. Här var jag lugn, här var jag lycklig, här samlar jag
mina mest värdefulla objekt. Utan dessa var jag ingen, det här stället speglade mitt riktiga
jag.
Jag gick fram och tillbaka bland trähyllorna för att hitta den perfekta platsen för den nya
pusselbiten som skulle passa in i mitt perfekta pussel. Där var den, platsen som var ämnad åt min nya burk.
Jag log för mig själv när jag klappade på burken med fingret som en liten
hejdå-hälsning. Jag var så nöjd över valet denna gång, valet att ta hennes livmoder

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!