De rullar in på gården. Billie hoppar ner från kärran efter de andra och blir stående. Han blundar och drar in trädgårdens dallrande dofter. Bergströms hårda fingrar nyper till om Billies nacke.

”Stå inte bara här och häng din snortask. Lådorna flyttar sig inte själva.”

Ilskan kokar inuti Billie. Om han var stor och stark så skulle Bergström få en riktig dagsedel. Janson, Byrådets verkmästare, dyker upp och avbryter hans tankar.

”Rutger! Låt ungarna sköta avlastningen. Jag har något att visa ute i ladan.”

Bergström hytter med fingret mot Billie och Samron.

”Kom ihåg. Lämna lådorna vid ingången.” Bergström bröstar upp sig och fortsätter. ”Ni får på inga villkor gå in i köket. När ni är klara hämtar ni mig. Förstått?!”

Han vänder på klacken och marscherar efter Janson mot ladan.

”Kom, vi följer efter.”, viskar Billie.

Samron tvekar, men lommar sedan efter sin vän. Stenladan saknar fönster och trädörren är stängd. De hittar varsitt kvisthål och kikar in. Janson håller upp en ljuslykta. Nedanför männens fötter ser det ut som om någon har tömt en säck med himlens alla stjärnor. Virrvarret av silverglänsande himlakroppar sätter sig plötsligt upp. Billie stirrar in i två isblå ögonpar. Hjärtat stannar.

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!