Är det här jag ska bo? I detta lilla hus? Är detta straffet för min ostoppbara längtan efter mer, straffet för att jag inte kunde låta mig nöja med det som ändå var bra? Nej förändring lät jag vara nyckelordet, aldrig stå stilla, aldrig vara nöjd.

Fast det är ju samtidigt i så hög grad inte jag. Jag skulle gärna kunna sitta nöjd, om det inte vore för att jag då skulle bryta mot en av mina egna principer, den att jag måste kunna bo, vara, leva var som helst. Min själsro får inte vara definierad av det materiella.

Men hur jag ändå önskar att jag kunde få slå mig till ro! Jag vill inte rycka upp bopålarna! Jo jag vill! Nej jag vill inte! De motstridiga känslorna sliter i mig åt varsitt håll.

Men det är så dags att klaga nu. Nu sitter jag här i det lilla vindpinade huset på den vindpinade stranden. Allt är tyst bortsett från de ljud som naturen själv framkallar.

På en bänk invid dörren ligger en kniv. Om någon knackar på kommer jag att fatta den och göra slut på allt.

Knack!

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!