Karriäristen

– av Mikael Fischer

Hon är det man kallar för framgångsrik person. Hon klär sig efter det senaste modet, hon sminkar sig efter det senaste modet och lyssnar på de mest populära låtar som är inne just nu. Hon är självsäker, hon är modig och hon vågar att gå efter det hon vill ha. Hon har uppnått några av sina drömmål som att köpa hus i ett fint område. Hon är väldigt stolt över det, eftersom området där hon växte upp matchade aldrig hennes ambitioner. I hennes lexikon finns inte ord som, kan inte, omöjligt och imorgon. Nej, hon kan allt vad hon än åtar sig, ingenting för henne är omöjligt och allt som kan göras eller måste göras, skall göras idag enligt henne!

Hon jobbar inom tidningsbranschen. Hon har en av de högre positionerna som man måste slåss för, för att få. Hennes idéer säljer alltid och alla som är runt om henne ser upp till henne, som en förebild av en stark och självständig kvinna. Och ja det är sant, hon har fått kämpa för den platsen och sin tjänst, men det är inte bara det som gör att hon förtjänar sin ställning. Hon är riktigt duktig också. Hon är smart. Hon talar flytande fem olika språk. Hon är efterfrågat utomlands som sakkunnig, i allt som har med publicering att göra. Hon reser ganska mycket till andra länder för utlandstjänstgöring. Så rätt så ofta hon är borta hemifrån under långa perioder. Men när hon är på hemmaplan hon brukar vara kvar på jobbet sena kvällar. Nyligen hon har fått ett nytt bokkontrakt. Ja, nämnde jag inte det, hon är också publicerad författare. Hennes böcker har blivit översatta till flera olika språk. Hennes ambitioner har inga gränser, hon vill bli redaktionschef och jag gissar på att det kommer att innebära mera jobb för henne.

Ja, det är sannerligen en person som är verkligen värt att se upp till. En riktigt förebild.

Men när min barnflicka lämnar och hämtar mig från dagis, så önskar jag att det var hon som gjorde det istället, precis som det är för alla andra barn när deras föräldrar är med när de lämnar och hämtar de. Jag önskar att jag kunde få vara med henne längre än den korta timmen på kvällen när hon lär mig alfabetet, innan jag måste lägga mig i sängen, för att hon måste ha den resterande tiden för att jobba även på kvällarna. På kvällarna när jag har gått och lagt mig hör jag ljudet av hur hon knappar in i tangentbordet och emellanåt hennes djupa andetag. Jag önskar att jag kunde få en stund med henne för visa henne några av mina bilder, som jag har ritat på dagiset. Speciellt den bilden, där jag har ritat en klarblå himmel och skinande sol, henne som ler och mig med en röd luftballong i form av ett hjärta, med text under där det står med stora röda bokstäver, jag älskar dig.

Jag önskar att den karriäristen inte var min mamma.

Text: Mikael Fischer