Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare. Ryggsäckens stålställning slår mot svanskotan. Den våta sanden suger musten ur henne. Låren bränner. Vågorna brusar, dränker hennes allt tyngre andning. Molnen hänger lågt på himlen. Sträcker sina fingrar mot henne. Krälar över jordens yta.
”Jag måste upp på fastare mark”, tänker hon, söker av horisonten. Till vänster ser hon ett par tallar sticka upp över sanddynerna. Hon tar sikte mot träden. Klättrar uppför kullen. Den lösa sanden glider iväg under hennes gummisulor. När hon vrider huvudet bakåt ser hon en mörk skepnad närma sig längre bort på stranden. Hjärtat pickar allt snabbare innanför bröstet, likt en dunig kyckling som slåss med sina syskon om bondens brödsmulor. Svetten rinner in i ögonen. Saltet svider, river sår på hornhinnorna. Hon gör ett nytt försök att kravla sig upp. Med en kraftansträngning hugger hon tag i en vasstuva. Strandgräset skär in i handflatan när hon häver sig över kanten.
En sekund ligger hon still på toppen. Försöker djupandas ned i marken. Spottar ut sand och kanadagässbajs. Förföljarens sniffande tränger ut i natten. Tvingar henne upp på fötter, in i tallskogen. Fötterna dunkar mot underlaget. Det går lättare nu. Över sanden har någon byggt en gångstig av brädor. De sviktar, knirrar under hennes tyngd, utan att hindra hennes framfart.
”Jag kommer att klara det här. Klara det här” ler hon, spänner ut bröstet. Drar in lukten av kåda, med ett fortsatt stänk av havssalt.
”Helvete” vrålar hon. Rösten ekar mellan de raka furorna. Högerfoten trampar rätt ner i en rutten bräda. Hon faller framstupa. En rostig spik tränger in i knäskålen. Träflisorna biter sig fast runt ankeln.
Stanken av ruttet kött närmar sig. Hon anar skuggan i ögonvrån. Ett par röda ögon blänker till i mörkret. Pålandsvinden ruskar om trädkronorna ovanför hennes huvud. Molnen rusar över himlens stjärnor. Försvinner bakom jordens rundning. Lämnar månen ensam i all sin glans. En silverstig leder fram till besten.
Odjuret går emot henne med nedböjt huvud. De rinnande, hängande ögonen fixerar henne med blicken. Ett dovt morrande får bröstet att vibrera. Smällen när dess dreglande käftar slår stänger av hjärtat för ett ögonblick. Tänderna gräver sig in i armens kött. En skarp knall ljuder i natten. En eldsflamma skjuter fram. Monstret sjunker ihop över hennes kropp. Trycket över armen lättar. Hon faller ned i ett drömlöst mörker.
Jägaren böjer sig över kvinnan. Välter undan hunden. Lyser med ficklampan på kvinnans sargade arm. Trycker två fingrar på hennes hals. Pulserna svarar, vibrerar tunt.
[…]
Blåljusen snurrar över vattnet när jag kommer fram till stranden. Björnfot vinkar mig bort mot liken. Det är en man i jaktkläder och en svart pudel. ”Kolla bröstpartiet. Det måste vara ett rovdjur.” Han spottar ut en ljusbrun stråle. ”Inga spår i övrigt.”
Jag stirrar ned i den blodiga kratern. Revbenen sticker upp. Hjärtat utrivet.
”Vi har hittat hans ryggsäck”, fortsätter Björnfot. Det märkliga är att vi har hittat en kvinnas underkläder, en förpackning med tamponger och en plastpåse med använda.”
Text av Anna Helldin
Tävlingsbidrag februari 2021
Fortsätt på meningen…
Skriv en kommentar