God jul mamma och pappa

Äntligen det är julafton. Min favoritdag! Jag verkligen älskar julafton.

Jag får ibland frågan är inte din födelsedag som är din favoritdag? Nej, det är inte det, brukar jag svara. Ärligt talat jag minns
inte när jag sist firade min födelsedag, jag tror att jag fyller fjorton år i år. Men kom igen, det är julafton, och det är den finaste dagen i hela världen!

Idag allt är enligt traditionen, julfrukost i stallet klockan nio på morgonen, efter frukosten är det dags att förbereda och laga julmiddag. Som vanligt klockan tre på eftermiddag alla samlas för att titta på kalle anka, sen är det dags för den efterlängtade julmiddagen, och efter det får alla sina julklappar som de har önskat sig. Någon brukar alltid klä ut sig till tomten och dela ut dessa. Det brukar vara riktigt festlig stämning.

Två stora hundar i huset springer runt, från rum till rum, från en unge till en annan, som ger de något gott från julbordet. Alla höjer sitt glas i en skål, det är högljutt och det är mycket skratt. Och det äts och drycks mycket, hela kvällen. Förberedelserna inför juldagen börjar såklart en vecka innan och man gör en lista på alla anhöriga och grannar man ska bjuda in, köper in julgran och pyntar huset. Huset är stort och rymmer många människor, även de som ska övernatta. Jag verkligen älskar jul från hela mitt hjärta.

Och det kanske är just därför det är extra tråkigt, att jag inte får fira jul med min fosterfamilj. Det är deras hus, jag pratar om. För att det ser ut som att de har det jättetrevligt. Jag hade gett vad som helst bara för att få vara med de, sitta tillsammans med de, låt det vara i ett litet hörn men i deras hus som är mittemot mitt, i deras hus där alla är och firar jul. Men min nya fosterfamilj som bor i stora huset har en liten gäststuga som de har mittemot deras hus, stora huset, där de och alla andra barn bor. Och de tyckte inte att jag skulle bo tillsammans med de, de hade säkert bra anledning till det. Det kan vara så att det var på grund av att jag stammar och har ibland jättesvårt att uttrycka mig och göra mig förstådd. Jag är ledsen att jag inte kan göra något åt det. Det kan också bero på att jag inte kan sitta stilla alla gånger, som de andra barnen i huset. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på.

Denna julafton de hade glömt gardinerna öppna och jag såg från huset som ligger mittemot deras där jag bor, in i stora huset där alla var, in i ljusa rummet där stora gröna finklädda julgranen finns, där alla sitter och firar glad jul. Jag satt vid fönstret med släckta ljus på en gammal trästol och tittade ut genom fönstret på huset mittemot. Det var redan mörkt, stjärnorna syntes och allt runtom var täckt i bomullsvit snö.

Jag tänkte om tomten fanns på riktigt vad skulle jag önska mig till julklapp då. I så fall utan tvekan det hade varit att få tillbaka, mina riktiga föräldrar. Men jag vet att de har gått bort. Så jag blundade och önskade de båda en riktigt god jul. När jag öppnade mina ögon, såg jag att det började snöa från himmelen och två av de vackraste snöflingorna som jag någonsin har sett, hamnade på mitt fönster och i dessa snöflingor jag tyckte att jag såg deras ansikten som log mot mig. Med tårar sakta rinnande ner för kinden, viskade jag de magiska orden, God jul mamma och god jul pappa.

Text: Mikael Fischer

Foto av lilartsy från Pexels