“Jag vet
Om du bara visste allt jag sett. Människor och omänniskor.

Människor som hänsynslöst har använt mig för att förvara sina värdelösa ägodelar i under flera århundranden. Ägodelar som de sedan inte ens brytt sig om att hämta, utan som bara stått här och tagit plats. Som nästan fått mig att sprängas.

Människor som smugit hit under mörkrets timmar för hemliga kärleksmöten. Bakom min stängda port där ingen kunde se dom. Trodde dom ja. Men jag såg.

Jag såg, jag såg och förbannade vad jag såg. Otukt, våldtäkter och äktenskapsbrott. Det var inget jag var ämnad för. Det var inte därför jag stod här, decennium efter decennium.

Ibland såg jag saker som fick mig att skaka av ilska så att putsen rasade från min fasad. Där jag står på den vindpinade slätten.
Och jag förbannade dem. Förbannade människorna som inte förstod min skönhet och mitt syfte.

Nu är alla samlade här. Här inne hos mig i mörkret, bakom min för evigt låsta dörr. Här ska de få vandra, de levande döda, osaliga tills mina väggar rasar och begraver dem med mig.”

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!