Det står ett hus i brand

vid solnedgångens rand

Det flammar på himmelen så stort 

Och vi springer dit mycket fort

För att rädda så mycket vi kan 

Med en vattenslang och varsin spann

Att det inte är mycket vi kan göra vi förstår 

Men ändå så viktigt att försöka så mycket det går

Det huset innehåller nästan allt vi äger

Av minnen som för andra kanske inte tungt väger

Men för oss är viktigare än livet självt

Och som under svåra tider oss hjälpt

Allt det som vår pappa inte förstört

Finns där och är orört

Det tröstar oss när vi kommer undan ett tag

Det var dit vi ville idag 

När vi kommer närmare vårt hus

Ser vi allt i ett helt annat ljus

Det är ju himmelen som så vackert brinner 

Då all oro av oss rinner

Vi sitter där sen tillsammans i lugn och ro. 

Att solnedgång kan vara så skrämmande och samtidigt så vacker kunde vi inte tro. 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!