Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare och vid mötet med havet fortsätter jakten längs stranden. Odjurets lugna andetag överröstar flåset och hon undrar vad det vill. Denna tidiga morgon i juli besvaras skriket på hjälp med tystnad och modet att konfrontera det hon fasar finns inte.

Tanken på att komma hem växer när asfalten tar vid och stadens yttersta hus visar sig. En kvinna vänder om och går åter in i trappuppgången när Saga vrålar. Snubblar till när hon springer över vägen och viftar åt busschauffören som ser åt ett annat håll.

Skakar i hela kroppen när hon inser att ingen vill komma till hennes undsättning. Fortsätter springa genom parken för att se hur morgonens första människor viker undan. Nycklarna ligger i fickan och hon sliter upp dem. Slår portkoden och kan inte känna närvaro av det som drivit henne på flykt. När dörren slår igen lyssnar hon åter till odjurets läte och nu är det endast åtta trappsteg till tryggheten. Låser upp dörren och något är nära att få fatt i henne. Kan inte stänga ute det som förföljer och lamslås av panik i hallen. Blundar och skriker ut sin rädsla.

Framför spegeln öppnas ögonen för att se att Saga är sin egen jägare.

Text av Anna-Karin Jäntti
Tävlingsbidrag februari 2021
Fortsätt pÃ¥ meningen…