Du fagra vita värld.
Hur hamna jag här?
Månader av slit i snö
och allt förgäves.
Varför blir man besatt?
I framfickan har jag
det enda jag äger.
Ett fotografi.
Allt kommer till ett slut.
Tar fram mitt fotografi,
enkelt vitt hus,
men vi hade det för bra.
Knut och Nils sover utan puls.
Lutar mig mot min klippa
för att stilla somna in.
Skålar med horisonten,
och sveper mitt sista morfin.
Med ett flin.
Nordpolen blev mitt verk,
Ballongen blev min död.
Misslyckades med att stanna vid liv,
Lyckades med att stanna i historieboken.
Jag gör allt för min publik,
skulle valt musiken,
nu får jag sitta stiligt istället
så dom hittar mig i bragd.
Det blir en sista löpsedel.
Jag längtade hem.
Men jag är färdig nu.
Jag har frusit länge nog.
Vacker solnedgång,
svårt att uppskatta den.
Men otrolig stjärnhimmel.
Jag blir trött,
så trött att jag blir varm.
Jag önskar en sista dröm!
Jag kallar minnen från mitt fotografi,
en sista dröm i mitt trygga hem.
Mitt namn är Andrée
och det är dags för mig att dö.
Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!