En blå planet i fjärran av Ingrid Andreasson

Jag gömde mig bakom farkosten från rymden. Från mitt gömställe bland buskarna kikade jag upp på raketen som skimrade i vitt och bländade mig. Den väste fortfarande och små puffar av vit rök svävade omkring den. Jag blundade och kunde se framför mig hur farkosten hade färdats genom universum. Ibland hade den passerat farligt nära en stjärnas starka ljus men mest genom mörker och kyla. Hela tiden hade färden varit inställd på den blinkande blå planeten i fjärran. Den måste ha färdats under en mycket lång tid, tänk om den kommer från tidens början? Varelserna ombord vet inte att vi som bor på den blinkande blå planeten kallar den för jorden. Nu måste jag titta upp igen, raketen öppnar sig upptill med ett surrande ljud. Försiktigt kryper jag ihop samtidigt som jag kikar upp mot öppningen. Mitt hjärta slår hårt och jag andas med öppen mun. Vad är det som ska komma fram ur farkostens inre? Vad är det som har kommit hit till oss, någon som är ond eller vänlig? Nya puffar av vit rök väller fram. Ett stort periskop stiger upp från öppningen, det vrids åt olika håll som för att kontrollera om det är ett vänligt ställe farkosten landat på. Plötsligt häver sig periskopet högt upp för att sedan sträckas ut och böjas, Det kommer farligt nära mitt gömställe och jag kryper ihop ännu mer bakom busken. Jag döljer ansiktet i händerna men försöker kika mellan fingrarna. Med ett gnisslande ljud är periskopet plötsligt mitt framför mig. Ett stort öga stirrar på mig genom periskopet. Fler rökpuffar kommer genom luften. Nu hörs även en röst som talar lite rossligt till mig.

“Kom nu fram ur ditt gömställe och ät middagen innan den kallnar”.

Rösten är misstänkt lik min mormors. När jag tar bort händerna från ansiktet böjer hon sig över mig och tittar genom sina läsglasögon på mig samtidigt som hon drar in en puff ur sin inhalator för astmamedicin. På väg till köksbordet tittar jag mig omkring för att upptäcka rymdfarkosten men den är borta. När jag sitter och äter fångar min blick något utanför fönstret i mörkret. Ett stjärnfall exploderar plötsligt på himlen. Kanske är det rymdfarkosten som lämnat vår atmosfär på väg till sitt hem någonstans ute i mörkret i rymden långt borta. Jag önskar att de som fanns ombord hade stannat och smakat på mormors goda köttbullar.