Det hade varit svårt att övertala Heda. Hon ville inte lämna byn, men till slut hade han övertygat henne. En liten lögn om en farsot som sades närma sig hade varit det som fått henne att ändra sig. Färdens verkliga syfte hade han höljt i dunkel.

När han nu betraktade det lilla stenhuset försökte han i stället intala sig själv att hans beslut varit det rätta. Vad hade han egentligen haft för val. All möda och ånger fick inte vara förgäves. I två dagar hade de släpat, burit och hamrat. Stocken att fästa kedjan i hade varit den som vållat dem mest besvär att få in, tung och otymplig som gluffsuggan själv, men efter att ha karvat och …

Ett isande vrål från skogen avbröt hans tanke. Hon var inte långt borta nu. Han smög fram till huset en sista gång. Med örat mot dörren viskade han ett ljudlöst farväl. Ett rasslande och ett svagt kvidande hördes där inifrån. Kvickt backade han undan. Hedas frågor under arbetet hade nära nog gjort honom galen, men skammen han nu kände var outhärdlig. Men någon måste offras. Så stod det skrivet.

Och han skulle klara sig. Överleva även denna cykel av fasa.

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!