I evighet är han enligt sägnen dömd att vandra på Gotlands kalkstenstäckta
marker. Liten och grå, men fräck som få, på jakt efter hyss att göra. ”Bysen
var här inatt”, sa bonden när han såg den gråa hatten, som lämnats kvar på
bordet, bredvid det som var kvar av katten. Förbanna denna lille man, som
till uppgift har skog att fälla. Vi ska ta honom nu, istället för att gnälla.

Traktens män murade ett hus, på en riktigt vacker plats. Där ljuset skulle
plåga Bysen, varje morgon efter natt. Bonden köpte sig en ny katt, och
satte sig för att vänta, tills natten kom då Bysen på ladudörren glänta. ”Nu
din fan ska du få”, sa bonden och tog tag i kragen, på Bysen som denna
natt, blev utan katt i magen. Någonstans i skog eller mark, väntar fru och
barn på att Bysen ska komma åter. I famnen håller hon Bysens hatt,
densamma som han glömde då bonden miste sin katt. I huset vid havet där
morgonljuset lyser starkt, tros han sitta än, Bysen, skulden eller vem som
nu är vem?

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!