Redan i unga år blev Jacob medveten om pengars stora betydelse. Familjen var väl inte att betrakta som fattig. De hade alltid tak över huvudet och mat på bordet.
   Resurserna var dock väldigt begränsade. Det fanns aldrig utrymme att unna sig det där lilla extra. Bristen på kapital omöjliggjorde de flesta planerna.
   Ofta hörde lilla Jacob sin far längtansfullt säga:
   – Den som hade en slant, ändå.
   I ett försök att förbättra ekonomin lade fadern sig till med vanan att köpa lotter. Varje helg satt han med sin lott vid köksbordet och granskade dragningslistan i tidningen. Någon storvinst blev det aldrig vilket fick fadern att besviket utbrista:
   – Nähä… Då får man jobba en vecka till.
   Så fortgick familjens liv. Jacob blev äldre och till slut flyttade han ifrån föräldrahemmet.
   Efter ytterligare en del år förlorade han först sin mor och sedan sin far. Som ensam arvtagare valde Jacob att åter bosätta sig i sitt gamla barndomshem.
   Mycket var sig likt från förr. Inte bara inredning och möbler. Även det ansträngda budgetläget stod att känna igen. Jacob hade så att han klarade sig men inte mycket mer. I likhet med sin far sade han högt:
   – Den som hade en slant, ändå…
   Jacobs intensiva önskan till att höja sin standard väckte även hans intresse för lotter. Utvecklingen hade nu gått mot skraplotter och varje lördag satt han med en sådan vid köksbordet.
   Spänningen var stor när han tog en enkrona och långsamt skrapade fram siffrorna. Tråkigt nog vann han aldrig någon större summa. Familjeoturen höll i sig.
   Trots att Jacob egentligen inte trodde på sin metod så höll han fast vid den. Envist fortsatte han med sin lördagslott. Sannolikheten för att bli rik på detta sätt var otroligt liten. Desto mer förvånande då att det faktiskt hände på riktigt.
   Först trodde Jacob inte att det var sant. En lång stund bara stirrade han på beloppet men insåg till sist att det inte var en synvilla. Det var verklighet.
   – Äntligen en slant! utropade han.
   De närmast följande dagarna blev nervösa. Jacob var orolig för att lottsedeln skulle bli förstörd eller inte komma fram till spelbolaget.
   Lättnaden blev enorm då utbetalningen landade på bankkontot.
   Jacob, som alltid varit en kontantmänniska, tog ut en del och firade med att köpa nya kläder och skor. På hemvägen passade han på att handla i mataffären.
   I alla kassorna betalade han med sedlar och behöll växeln. Detta eftersom han ville få så många mynt som möjligt. Som barn hade Jacob varit fascinerad av de små runda pengarna och tyckt om att leka med dem. Nu när han nådde sin egen gata hällde han ut mynten i handen och kände dess tyngd. Ett plötsligt ljud fick honom att rycka till och tappa småpengarna. Med ett skramlande föll de till asfalten.
   Malte var en gammal vän till Jacob. Den här dagen hade han bestämt sig för att avlägga ett spontanbesök hos sin kamrat.
   Ingen öppnade när Malte ringde på. Ändå prövade han flera gånger.
   – Söker du Jacob? frågade en damröst utifrån vägen.
   Då Malte vände sig om såg han att det var Mona, grannen som bodde mitt emot.
   – Ja, svarade Malte. Är han inte hemma?
   Mona såg inte ut som vanligt. Verkade allvarlig på något sätt.
   – Du har alltså inte hört… Jacob råkade ut för en olycka. Tidigare idag ramlade han här på gatan och slog i huvudet. Jag beklagar men Jacob dog av smällen.
   Dog? Malte hade svårt att ta in det sagda.
   – Hur kunde han ramla här?
   – Vi vet inte. Men han hade plånboken framme och tappade några mynt. Så han halkade nog på en slant.
   Mona tystnade och tittade sorgset ner i marken.
Foto av Joey Kyber från Pexels