Jack stod med andan i halsen på den lilla kullen som sluttade mot huset, allt såg öde ut, precis som han lämnat det. Han hade ridit i tre dagar för att ta sig hit.

När kriget mot änglarna bröt ut och det blev klart hur allvarligt det var hade han genast begett sig hit med vetskapen om vad huset dolde. Här fanns en portal, vart den ledde visste han inte men att portalen var hans och rikets ända räddning, det var säkert. Jack hade bara månader tidigare hittat huset under en flykt från kungens jaktvargar, övergivet och utan fönster, det perfekta gömstället.

Nu stod han här och allt var tyst och stilla, inte ens en fågel sjöng i det vackra skymningsljuset. Densvala brisen smekte Jacks kinder medans han ljudlöst gick mot huset och ett konstig lugn föll över honom. Han stod alldeles intill dörren och nu hördes ett svagt porlande, ljudet av portalen som var öppen, annars var allt stilla. Jack sköt upp dörren och gav ifrån sig ett tyst rop, han var inte längre ensam. En liten och späd flicka satt uppkrupen i husets bortre hörn och svept omkring sig hade hon ett par stora vita vingar.

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!