Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare. Med lätta fötter flyger hon över ängens blommor, över backarna ner till den spegelblanka skogssjön. Hon slänger en snabb blick över axeln och ser att han sackar efter, ja han är faktiskt rätt långt borta nu och det är bra. Hon är inte beredd att låta sig fångas än. Hon bestämmer när, var och hur. Med ett skratt låter hon en sko falla av likt Askungen och ilar vidare under de vackra hängbjörkarna vid strandkanten. Där hänger hon sin lätta sommarkofta på en gren och smyger sedan vidare. På en varm sten lägger hon sin klänning och på stigen bort hamnar både bh och trosor. Hon tassar försiktigt ner till vattnet, med tysta steg kliver hon i och ljudlöst simmar hon iväg några meter ut från land. När hon vänder sej om ser hon jägaren följa hennes spår, han plockar upp hennes sko, tar kärleksfullt hand om hennes klänning, känner upphetsningen stiga när han upptäcker både bh och trosor där på stigen. Han tittar och spejar sej runt omkring, söker, letar, på jakt…

När han ser sitt offer i full avslappning på rygg där ute i sjön spricker han upp i ett stort leende. Hon ställer sej upp och studerar honom noga när han sakta börjar klä av sej alla sina kläder. Han är som en gud, en adonis med solskenet lysande mot den välbyggda kroppen. När han går ner mot vattnet och för ett ögonblick släpper henne med blicken tar hon ett djupt andetag och försvinner under ytan. Han simmar ut för att leta, det är ju han som är jägaren, som ska fånga henne och ta henne i sin famn. Kyssa henne grundligt över hela hennes hals, ner över brösten tills hon suckar av välbehag, smeka över hela hennes kropp till varje kroppsdel vibrerar av lust. Kyssa hennes mun med hungrig tunga, med jämna mellanrum tvinga sej själv att sluta bara för att hålla hennes kinder i sina händer och titta in i hennes ögon, ge henne en chans att säga ja.

Plötsligt känner han en varm kropp krama om honom bakifrÃ¥n. Han hör hennes ljuvliga röst viska – SÃ¥ min käre jägare, nu fÃ¥r du ta mej!

Nu ger mitt byte mej lov, tänker han med bultande hjärta, äntligen är jag tillåten att komma henne nära.

 

Text av Ida Johansson
Tävlingsbidrag februari 2021
Fortsätt pÃ¥ meningen…