En stor kulturpersonlighet i den småländska myllan är Lars Mård, boende tillsammans med sin fru i Ingelstad, beläget ett par mil från Växjö. Här har mycket uppskattade historiska bokprojekt haft sin tillblivelse. Den första boken ”Kapjärnvägen som blev cykelled” träffade bullseye i folksjälen och har haft en rykande åtgång. I den tar Lars Mård och samarbetspartnern och hembygdsintresserade Sven-Erik Svensson oss med på en härlig skildring av den dåtida järnvägslinjen mellan Växjö och blekingska Karlshamn. Boken tar oss med på en mängd spännande historiska upplevelser längs linjen. Men vi får även följa med på en nutida skildring av sträckan som idag är en mycket uppskattad cykelled.

Vem är då författaren Lars Mård? Han har sina rötter i trakterna runt Sala i Uppland. Lars har uppnått 72 unga år och njuter idag av livet som pensionär. I sitt yrkesliv har han tidigare bland annat varit verksam som datatekniker åt flera av de stora företagen. Han beskriver en tid då det kunde vara problem med datautrustningen till exempel stora diskproblem. Detta prövade givetvis skickligheten kan man anta. I anställningen hos försvarsindustriföretaget Telub skrev Lars instruktions- och handböcker och fick där flera utbildningar i skrivandet. Under sin tid i Stockholm så jobbade Lars på Lieberförlaget som marknadsförare och även som språkredaktör. Då träffade han ofta historikern Herman Lindqvist som var knuten till företaget och som bland annat då skrev historieböcker åt skolungdomarna som läroböcker. Herrarna har avnjutit många givande luncher tillsammans bland annat på Bokmässan i Göteborg, berättar Lars.

Lars Mård boende i småländska Ingelstad är en man med många strängar på sin lyra. Här visar han oss sin senaste bok ”Landsfiskalens Kongarike” som fått ett mycket fint mottagande.

– Historieintresset har alltid funnits hos mig. Jag vill ha historien, först då förstår man varför folk är som dom är. Jag ser mig själv som en tolk och översättare om historien åt folk.

Man undrar ju hur Lars fick idén att skriva om gamla kriminalfall i Småland.

– Det var en ren tillfällighet. När vi var ute och arbetade med boken om järnvägen stötte vi på barnbarnet till landsfiskalen Frans Wieslander. Hon berättade då om ett mordfall som hennes farfar utrett. Barnbarnet förklarade sig villig att låna ut sin farfar Frans gamla dagboksanteckningar. Där såddes på allvar fröet till ”Landsfiskalens Kongarike”.

Lars Mård beskriver att i boken får man en inblick hur det var att vara en lagens upprätthållare på landsbygden i slutet av 1800-talet och de första decennierna på 1900-talet. Det är ingen bok i deckargenren utan en tolkning av förre länsmannen och sedermera landsfiskalen Frans Wieslanders minnesanteckningar från sin tjänst i Södra Konga Härad. I sina anteckningar har han beskrivit sig själv och sitt arbete i rättvisans tjänst och hur han lyckades lösa de brott som förekom i häradet. Den som trodde att ett liv för en länsman på landsbygden var en synnerligen behaglig och lugn tillvaro måste Lars göra besviken. För i Frans anteckningar förekommer i princip alla typer av kriminella handlingar. Här förekommer stöld, rallarslagsmål, skottlossning, mordbrand, dråp och även våldtäkt och mord. Undantaget är kanske större bedrägerier och förfalskningar, om man ska jämföra med dagens kriminella handlingar. Frans Wieslander blev med tiden landsfiskal i Södra Konga Härad, det vill säga åklagare i vår tid. Därför finns även en del avsnitt från rättegångar med i boken, vilket även stärker riktigheten i Frans anteckningar. Lars delger oss vidare att han har inte gjort någon dramatisering eller ändrat något i Frans Wieslanders beskrivning av de olika fallen utan enbart ändrat namnen på brottsoffren och gärningsmännen för att skydda nutida släktingar. Brottsplatserna är däremot korrekta enligt Frans anteckningar.

I ”Landsfiskalens Kongarike” får vi följa med på en spännande resa till småländska kriminalfall i slutet av 1800-talet och de första decennierna på 1900-talet. Allt hämtat ur verkligheten.

Då vet vi varför du skrev om Landsfiskalen, men hur uppstod idén om järnvägsboken?

– Min samarbetspartner där, Sven-Erik Svensson, har ett mycket stort hembygdsintresse och kunde mycket om detta. Själv har jag inget särskilt järnvägsintresse, men jag älskar kulturella saker och detta skulle folk bara få veta mera om kände jag. Det hela förenklades av att vi fick ett kulturstöd från Sparbanksstiftelsen. Arbetet med boken tog cirka två år och den har nu sålt i 700 exemplar. Även så har 20 föredrag hållits på temat.

Lars berättar vidare att researchen handlade i första hand om familjen. Annars så har han gjort ett urval på cirka 90 procent ur dagboksanteckningarna som sträcker sig fram till 1941. Lars delger oss att när det gäller ”Landsfiskalens Kongarike” så tog arbetet ungefär ett halvår.

– Jag har suttit i hans soffa, gått i hans fotspår och verkligen försökt att sätta mig in i hans person. Frans Wieslander kändes som en mycket ärlig person för sin tid.

Har du besökt flera av platserna i de båda böckerna?

– Jag har besökt alla platserna i järnvägsboken och knackat på vid alla stationer och pratat med folk. De har kommit att ge mig många fina historier av släktingar till banvaktspersonal, både glada och tragiska.

Vad har varit roligast respektive jobbigast med att skriva böckerna?

– Det roligaste har varit att få kunskap om en annan tid som var så annorlunda jämfört med vår. Men ändå inte för så länge sedan. Jobbigast har varit att orka hålla ut och hålla uppe gnistan och nyfikenheten mot slutet. Det är en konst att veta, när ska jag sätta den slutgiltiga punkten.

Lars berättar vidare att upplagan av ”Kapjärnvägen som blev cykelled” och ”Landsfiskalens Kongarike” som är tryckta i 700 respektive 400 exemplar är utgivna i helt egen regi.

Vilka är målgrupperna för dina böcker?

– För ”Landsfiskalens Kongarike” är det folk med intresse för polisyrket och bygdehistoria. Vad det gäller järnvägsboken så vet vi ju att det finns många som har ett stort dokumenterat järnvägsintresse. Den vänder sig även till alla de turister som cyklar där idag på cykelleden.

Berätta hur din skrivmiljö ser ut?

– Jag har ett litet skrivrum som är fyllt med arkivmappar, bilder och böcker om historia och resor. Där återfinns en stationär dator samt en laptop. När jag skriver har jag ett enda krav, jag vill ha tyst.

Lars delger oss vänligt också några av sina bra skrivtips:

– Umgås med olika typer av människor, mycket bra användbart kommer ur det goda samtalet. Det kan få en att upptäcka och börja skriva om saker man tidigare inte kände till.

– Sätt inte upp en tidsplan.

– Skriv om det du är intresserad av, inte det andra är intresserade av.

Har du några nya bokprojekt på gång?

– Jag är med som producent av hembygdsboken för Östra Torsås. Vi borde även skriva något om  stenfolket som byggde stenbroar, murar, slott och byggnader. Titeln är tänkt ”Av sten är du kommen” och ska skrivas tillsammans med min samarbetspartner från järnvägsboken, historiekunnige Sven-Erik Svensson.

Finns det ytterligare något du skulle kunna tänka dig att skriva om?

– Ja, till exempel om intressanta personer, kan vara ett incitament. Att delge en situation eller liknande.

Drömprojektet du skulle vilja skriva, vilket är det?

– Det skulle vara en sanningsbok om varför folk blir religiösa på olika djup. Att vända och vrida på detta ämne skulle vara mycket intressant. Varför vissa människor hänger upp sina liv på detta. Det är onekligen fascinerande.

Vi tackar Lars Mård, en av Smålands stora kulturella fanbärare, för ett generöst och mycket trevligt samtal. Från hans penna kommer det garanterat att dyka upp nya spännande saker framöver. Skulle ni funnit Lars Mårds arbete intressant så söker han sponsorhjälp till kommande publikationer. Eller om ni vill köpa någon av hans böcker så ring honom på telefon 0702-599 212, alternativt mejlar ni på, lars_vega@hotmail.com

Text/Foto: Stefan Larsson

stefanlarsson