Skulle hon dö nu? När Catrin Skött fick cancerbeskedet drogs mattan under hennes fötter bort. Hon som känt sig så frisk och stark och hade levt ett hälsosamt liv. Hur var det möjligt? När mörkret var som tätast fick hon hjälp från ett oväntat håll. I dag, fem år senare har hon skrivit En lättare väg att gå, som berättar om hennes läkningsprocess och de budskap hon tog emot under den svåra tiden. Boken ges ut av Förlagshuset Siljans Måsar.

Den värsta stunden efter cancerbeskedet var när Catrins dotter frågade sin mamma om hon skulle dö. – Jag vet inte, var det enda svar jag kunde ge. Hon klamrade sig skakande fast vid mig, vi höll om varandra och grät. Det gick inte att ljuga och säga att det blir bra, för det visste jag inte då. Att inte kunna försäkra mitt barn om att jag skulle finnas där för henne var outhärdligt, berättar Catrin. Under några veckors tid visste hon inte hur långt gången cancern var eller hur lång tid hon hade kvar att leva. Det var i de stunderna av maktlöshet som hon bad sitt inre om hjälp.

Catrin Skötts aktuella och mycket viktiga bok ”En lättare väg att gå” har nu release. Hon berättar där om läkningsprocessen efter sitt cancerbesked och om de budskap hon tog emot under den svåra tiden.

Och du fick hjälp. Vad var det som hände?
I drömmarna började ärkeängel Gabriel väcka mig på nätterna. Första gången vaknade jag av att någon faktiskt klart och tydligt rapade i mitt öra, så att jag satte mig upp i sängen. Gabriel pratade med någon form av röst inne i mitt huvud – ungefär som om jag drömde men samtidigt var klarvaken. Han sa: ”Förlåt, men det var det enda sättet att väcka dig på. Hämta papper och penna. Skriv det jag förmedlar.” Jag gjorde det och somnade. På morgonen såg jag mitt block och kunde knappt läsa kråkfötterna på papperet. Allt var skrivet i mörker.

Fortsatte änglabesöken?
– Ja, några nätter senare vaknade jag till ljudet av en hotellplinga. ”Pling” ”pling” lät det klart och tydligt – det är bara det att det inte finns någon sådan hemma hos oss. Det var ärkeängeln igen, så jag satte mig upp och antecknade det Gabriel förmedlade till mig. Kontakten fortsatte och så småningom började jag att skriva ned budskapen vid mina morgonmeditationer. Papperen lade jag i en låda. Jag hade aldrig haft ambitionen att skriva och såg mig inte heller som en skrivande person.

Varför var det nödvändigt att föra anteckningar?
– Gabriel sade till mig att det skulle bli en bok som heter En lättare väg att gå och som vänder sig till oss alla – oavsett vilka utmaningar vi människor har. Den är tänkt att ge vägledning och tröst så att vi kan få en lättare väg att gå i våra liv. Nu, fem år senare, är den här. Utöver Gabriels budskap finns det i boken även helande energimålningar som jag målat ifrån mitt inre seende. De får tala för sig själva. Dessutom får läsaren med sig en del övningar. Min egen roll i allt det här är att vara en slags länk och förmedlare i kontakten mellan läsarna och Gabriel. Orden i boken länkar till vårt inre, vår inre kärna som vi alla har inom oss och som förbinder oss med alltet.

Det har gått fem år sedan cancerbeskedet. Hur ser du på den här perioden?
De här åren har varit den mest utvecklande tiden jag varit med om. Livet har förändrats helt, eller rättare sagt, min syn på livet. Jag har fått möjlighet att se inåt, att lyssna i mig själv. Jag lyckades hoppa av ekorrhjulet och fick tid att reflektera och möta mina innersta rädslor. Och jag har fått se döden i vitögat. För några månader sen gjorde jag en femårs-kontroll och är nu helt friskförklarad. Tack vare den här livsomvälvande sjukdomsprocessen har mitt liv tagit en helt ny riktning. I dag arbetar jag med healing, medial vägledning, målar tavlor och håller kurser i måleri.

”En lättare väg att gå” av Catrin Skött.

Vad hoppas du förmedla med En lättare väg att gå?
– Jag vill ge människor en hjälpande hand i livet, precis som jag själv fick när jag behövde det som mest – och jag vill påminna om att vi alla har allt inom oss. Att se inåt i oss själva, i vårt innersta, är den kortaste men ändå den längsta resan vi kan göra i våra liv, den finns där och väntar på oss och är gratis och tillgänglig för alla, avslutar Catrin Skött.

Maria Gabriella Lücke