Del 1 – imorgon, lördag 27/2, får vi även ta del av Stephanies egenskrivna, självutlämnande text, del 2…

En helvetesvandring mot självrespekt och livsmod

I Stephanies liv fanns inte ordet lagom. Hon skulle bli perfekt och för det målet var hon bokstavligen beredd att göra vad som helst. Och det gjorde hon. Svälten och hetsen mot kroppen fick till slut hjärtat att stanna. När hon 23 år ung och lätt som en fjäder låg i den stora sjukhussängen var hennes största rädsla inte att dö – utan att gå upp i vikt. I boken ”Jag vill bara vara fin” berättar Stephanie Brown om den mörka smärtsamma resan från självförakt och kroppskontroll till ett liv som faktiskt går att leva och där ljuset har fått ett allt större livsutrymme. ”Jag vill bara vara fin” ges ut av Förlagshuset Siljans Måsar.

Berättelsen om hennes liv är på många sätt mörk och tragisk – men också fylld av ljus, mod och styrka. Stephanie Brown ser sig själv som ett levande exempel på att vem som helst, oavsett motgång, uppväxt, eller öde kan besegra den röst inom oss alla som säger att vi inte duger. Kan hon så kan du och jag. – I dag vet jag att vi alla kan finna den inre styrka och vilja som krävs för att bli fria. Det är ingen lätt resa, det krävs hårt arbete och det gör ont. Men det som är viktigast av allt är att det faktiskt går, betonar Stephanie.

Vad handlar din bok om?
– Den handlar om en kvinnas galna jakt och kamp för att bli allt det hon tror att hon måste vara för att duga, eller som samhället fått henne att tro hon måste vara för att duga. Den handlar om självhat, djupt mörker, men också om hur livet kan vända när allt hopp är ute.

Varför skrev du den?
– Jag var helt enkelt tvungen. Det fanns inget annat, och har aldrig funnits annat. Jag visste redan som liten flicka att jag en dag skulle ge ut en bok, att den sen kom att handla om mitt liv och resa ser jag bara som en bonus. Min största önskan med boken är att få oss människor att våga visa oss sårbara, utan filter, masker och påhittade fasader.

Vad i ditt liv har lett fram till ”Jag vill bara vara fin”?
– Det har alltid funnits i mig, skrivandet. Även i de svåraste och mörkaste av stunder har jag skrivit. Det var det första jag bad om, efter att mitt hjärta stannade och mitt tillstånd blev bättre – att få papper och penna så jag kunde börja skriva dagbok. Jag bestämde mig ganska omgående efter min döds-upplevelse att boken jag skulle skriva skulle handla om mitt liv och den otroliga resa jag gjort. Att det sen tog ytterligare några år innan jag var helt redo att lämna sjukdomens ”trygga famn” ser jag idag som bra. Jag behövde gå igenom mer, växa mer och slutligen inse vissa saker för att kunna utlämna och dela med mig av mitt liv som jag gjort i boken.

Vad är ditt centrala budskap?
– Jag vill att alla som läser boken ska våga tro på att livet – hur jävligt, mörkt och åt helvete det än känns – går att vända mot ljuset igen – men framförallt vill jag uppmuntra till att våga lyssna till sitt inre.

Varför har du valt just detta?
– För hur skulle jag inte kunna det? Hela mitt liv har varit en lång mörk, olycklig kamp, ständigt driven av andras tyckanden och tänkanden. Dagen då jag vågade lyssna inåt och slutade leta efter yttre faktorer till livslust, blev livet så mycket enklare att leva. Sen kan vi aldrig bli nog påminda om hur mörker faktiskt kan vändas till ljus, även efter att det sista ljuset slocknat finns det hopp.

Hur har motiven i boken färgat ditt eget liv?
– Allt jag gör i livet gör jag med mitt hjärta och med en ständig tro på att allt går, hur jävligt det än känns eller verkar. Det första jag gör på morgonen innan jag öppnar mina ögon är att öppna det viktigaste jag har, mitt hjärta. Är mitt hjärta öppet är det också därifrån jag möter människor, livet och situationer som stundtals känns mig övermäktiga. Med ett öppet hjärta har jag större respekt, ödmjukhet och förståelse för andra och tillit till livet. Sen drivs jag av min obotliga tro på människan och att alla verkligen alla kan och har resurserna inom sig till att leva och verka som de önskar. Jag vet, för kunde jag – trots alla dåliga odds– finna min väg kan andra det också.

Finns det några andra teman i berättelsen som du vill lyfta fram?
– Ja, att det är viktigt att vi vågar visa oss sårbara. Möt mig inte i ljuset eller när livet känns fantastiskt. Möt mig först i mörkret där jag är rädd, naken och otroligt sårbar. Vi behöver se varandra där. Vi måste våga dela våra ärr, sår, drömmar, dolda agendor och behov. Det är min övertygelse, att det är  först när alla fasader, murar och ytor rämnat som vi faktiskt kan skapa en bättre värld. När vi vågar berätta att det bakom varje yta finns något mer och att det kallas liv, har min bok fyllt ett syfte.

Vad vill du mer förmedla till dina läsare?
– Jag vill förmedla livet självt, utan filter eller förskönande ord och meningar. Livet är en otrolig resa, den gör stundtals mycket ont för att i nästa ögonblick skänka så mycket glädje och lycka, men det är livet och det är så det är att vara människa. Vi kan inte skydda oss från det, däremot kan vi lära oss hantera det bättre – både under motgångar och framgångar. Jag vill att fler ser att det ur mörker föds ljus och vice versa.

Hur var det att skriva ”Jag vill bara vara fin”?
– Det var ett rent förlösande helvete. Det värsta jag gjort men också den absolut vackraste, mest utvecklande process jag fått vara med om. Det har varit som att lägga ett pussel, ibland har bitarna passat perfekt för att i nästa stund fattas eller inte vilja passa. Jag har lagt en liten bit av det pussel som kallas livet, men än finns det fler bitar att lägga.

”Jag vill bara fin” av Stephanie Brown.

Hur ser framtiden ut, blir det fler böcker?
– Den är ett oskrivet blad, men i min dator och mobil finns högar av nedkladdade anteckningar, tankar och drömmar om en till bok. Jag kan omöjligt sluta nu, när det börjar kännas lättare att andas och boken är ute, avslutar Stephanie Brown.

Gabriella Lücke