För fyra år sedan tog Anne-Marie Davis upp en gammal dröm om att skriva och nu möter hennes debutroman ”Den längsta vägen hem”, utgiven av Hoi förlag, läsarna. Familjeliv med barn samt ett mångårigt engagemang som jurist både i Sverige och USA har tidigare upptagit det mesta av hennes tid, men när barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån bestämde hon sig för att ge skrivardrömmen en chans.

Anne-Marie Davis är bolagsjuristen, boende i Stockholm, som nu förverkligat sin författardröm i och med releasen av sin debutroman ”Den längsta vägen hem” där även hennes hembygd Svängsta i Blekinge spelar en stor huvudroll.

Anne-Marie Davis bor sedan många år i Stockholm, idag på Ekerö, men har sina rötter i Svängsta i Blekinge. Detta är även skådeplats i hennes nya bok. Alice Åkerblom, som driver BM Design Center i just Svängsta, tyckte det var en god idé att förlägga ett festligt bokrelease-event där. Många nappade på det trevliga uppropet och många fler hade garanterat varit på plats om inte corona-pandemin satt en antalsbegränsning.

Den för kvällen antalsmässigt coronaanpassade publiken fick ta del av en mycket spännande frågestund på BM Design Center i Svängsta mellan författaren Anne-Marie Davis och frågeställaren Sven Melander.

De som var på plats fick ta del av en mycket trevlig afton som inleddes med skål i bubbel som avnjöts tillsammans med läckra snittar. När så detta positionerat sig på lämplig plats i magen intogs scenen av kvällens huvudperson Anne-Marie Davis tillsammans med kvällens frågeställare, ingen mindre än vår folkkäre skådespelare och komiker Sven Melander som även har en mångårig bakgrund som uppskattad journalist. De kom att bjuda på ett lustfyllt samtal om Anne-Maries författardebut där inte bara intellektet utan även skrattmusklerna fick vara med och motionera denna afton.

Kvällens huvudperson Anne-Marie Davis, författare, här flankerad av Sven Melander, folkkär skådespelare och komiker samt journalist och även aftonens frågeställare samt Alice Åkerblom som driver BM Design Center i Svängsta i Blekinge och var kvällens arrangör, var en glad trio som hade trevligt på bokreleaseeventet.

Anne-Marie Davis debutbok ”Den längsta vägen hem” beskrivs som en relationsroman kryddad med romantik och spänning, men är också en nostalgisk skildring av en trygg uppväxtort som dras med när förändringens oroliga vindar blåser utifrån. Vad händer när man tvingas stå ansikte mot ansikte med sitt förflutna – och inte längre kan fly?

Lite av bokens handling är att: ”Den framgångsrike advokaten Hillevi återvänder till barndomsorten Svängsta i Blekinge för en sommar, utan en aning om vilka konflikter som väntar runt hörnet. Inom henne gror en längtan efter barn, men hennes man Philippe är orubblig på den punkten. När hon träffar sin ungdomsförälskelse Fredrik blir hon påmind om hur annorlunda saker och ting hade kunnat vara om hon inte flyttat till Stockholm. Samtidigt möts hon av misstänksamhet och hot när det visar sig att en av hennes klienter tänker köpa upp ortens stora fabrik. Hillevi slits mellan lojaliteter och plikter och märker inte att någon verkar bevaka henne. Dessutom plågas hon av det dåliga samvetet över att ha fört Fredrik bakom ljuset när hon flyttade hemifrån, och hon bestämmer sig för att berätta sanningen.”

I scensamtalet fick vi bland mycket annat veta att Anne-Marie skrev redan som liten flicka och alltid älskat det. Hon fick en egen skrivmaskin av sin mormor och morfar redan vid tio års ålder. Tio år är också den tid hon utöver Stockholm och USA bott i Nättraby i hemlänet Blekinge. Hon älskar naturen som hon kräver närheten till. Vidare beskriver hon sig själv som att hon alltid varit en nyfiken människa. Redan som liten flicka hade hon tankar om att hon skulle vara advokat på dagarna, författare på kvällarna samt någonstans på dygnet också vara lärare. Muntration och jubel hördes här från publiken åt den lilla flickans höga ambitionsnivå som faktiskt i lite äldre version nått nästan dit.

Något som inte bara fick dagens frågeställare Sven Melander att tycka var lite märkligt, var att Anne-Marie försökte hålla sitt skrivande hemligt i början.

– Nu i efterhand har jag kommit på att det alltid funnits en längtan efter att skriva, men att jag aldrig riktigt vågat. Det var hjärnspöken hos mig som gjorde att jag försökte hålla det hemligt. Skrivandet kändes då skört som ett äggskal.

Mycket spännande om debutromanens tillblivelse kom i dagen vid författarsamtalet mellan Anne-Marie Davis och Sven Melander.

Vi delges vidare att för fyra år sedan började hon på en författarkurs online under ledning av författaren Jorun Modén där de första raderna till boken kom att skrivas. Många av kvällens åhörare satte även mungiporna i uppåtläge när Anne-Marie berättade att hon på sin profilbild på författarkursens webbplattform delvis dolde ansiktet bakom sin hund för att inte avslöja sig. Det riktiga problemet med hemlighetsmakeriet kom för henne när manusgruppen skulle träffas på ett café i Stockholm. Där tvingades Anne-Marie att träffa de andra kursdeltagarna ansikte mot ansikte vilket hon fann lite jobbigt. Men när väl korten låg på bordet var det bara kul, berättar hon glatt. Vännerna i manusgruppen, skrivarresorna utomlands, redigeringen, processen med framtagande av omslaget, val av inläsare till ljudboken, till och med korrekturläsandet, ja allt har varit kul, enligt kvällens bokdebutant.

I samtalet belystes givetvis även förlagsfrågan. Vi fick då klarhet i att Anne-Marie skickat sitt manus till 15 förlag och alla utom ett svarade. Hon fick då standardrefuseringar blandat med ett par mer omfattande utlåtanden från större förlag med bra tips på vad som kunde förbättras. På Bokmässan i Göteborg förra året fick hon kontakt med Hoi förlag på vilket boken nu getts ut. Anne-Marie beskriver i superlativ samarbetet med förlaget där hon känt sig mycket delaktig i processen.

Anne-Marie Davis relationsdrama ”Den längsta vägen hem” utgiven på Hoi förlag möter nu en förväntansfull läsekrets.

– Själva resan att skriva och färdigställa boken var det bästa och till och med häftigare än när jag väl stod där och höll min färdiga bok i handen, sade en glad Anne-Marie.

Vidare fick vi veta att karaktärerna och händelserna i boken är helt fiktiva. Däremot är alla byggnader sådana som finns i verkligheten. På frågan från Sven Melander varför Svängsta fått en så stor roll i boken svarade Anne-Marie med eftertryck i rösten:

– Jag älskar min hembygd och Svängsta trots att jag inte bott här på 40 år!

Det bringades här även klarhet i om det från början var klart om det skulle bli en roman eller en deckare.

– Nej, jag hade ingen synopsis, inget ”början, mitt och slut” när jag började. Karaktärerna trädde fram under skrivprocessen och visade mig om hur handlingen skulle gå vidare.

Vi delgavs även att innan boken nådde tryckeriet har den omarbetats minst tre, fyra gånger, samt redigerats i samråd med lektör och redaktör. Kön ringlade efter frågestunden lång av förväntansfulla inköpare till ett signerat exemplar av Anne-Maries bok. En del köpte flera böcker och där kan vi nog gissa vad som ligger under många julgranar framöver.

Även Drop a Story tog chansen att ställa några kompletterande frågor till kvällens huvudperson om hantverket.

Du har använt dig av lektör, vad har varit bra med detta anser du?

– Jag blev av Hoi förlag tilldelad en lektör, men har även jobbat mycket med deras redaktör. De föreslog ändringar och vi bollade idéer med varandra. Jag fick bland annat hjälp med att förtydliga dramaturgin och att fördjupa en av mina karaktärer.

Vad har varit det roligaste vid arbetet med ”Den längsta vägen hem”?

– Roligast är det när man får flyt och karaktärerna blir levande. Jag skriver ju fram mina karaktärer. Annars har jag älskat alla stegen, till och med korrekturläsandet.

Vad har varit det svåraste med att skriva boken?

– Utmaningen att själv bedöma min text; man är så nära den när man är mitt i skrivprocessen. Kommer den att hålla?

Var befinner du dig när du skriver?

– Hemma, på olika platser. Men även på café och på semesterresor till min man Michaels förtret som fått göra en del utflykter själv när jag stannat kvar på hotellrummet för att skriva. Han är dock mycket förstående och ett stort stöd och utan honom hade det inte blivit någon bok.

Vad hittar vi på ditt skrivbord?

– Dator, kaffekopp, anteckningsblock och pennor i olika färger. Jag älskar fina pennor och block!

Vad vill du uppnå med ditt skrivande?

– Kan jag beröra läsarna är det fantastiskt. Oavsett om det är till skratt eller tårar.

Kan du ge några exempel på egna favoritförfattare du har?

– Markus Zusak – Boktjuven, Majgull Axelsson – med till exempel Aprilhäxan och givetvis Selma Lagerlöf – bland annat Kejsaren av Portugallien, som är helt fantastisk, svarar Anne-Marie med starkt eftertryck i rösten.

Har du några nya planer för ditt skrivande?

– Detta har gett blodad tand, så ja. Mänskliga relationer är spännande så någon form av relationsdrama blir det nog nästa gång också.

Anne-Marie ger oss också några bra konkreta skrivtips:

– Skriv, vänta inte på inspiration.

– Läs, läs, läs!

– Gå en författarkurs.

– Skaffa skrivarvänner.

Innan vi tackar Anne-Marie som precis släppt sin debutbok, relationsdramat ”Den längsta vägen hem” utgiven på Hoi förlag undrar vi också om hon har något hon vill tillägga.

– Varför gjorde jag inte detta tidigare? Nu har jag nog hittat min passion, avslutar hon glatt.

Mot denna bakgrund är Anne-Marie Davis definitivt ett namn vi får hålla koll på framöver.

Lena Frode Bengtsson, Eva Thunell och Kristina Noreman var glada releasebesökare här på jakt efter ett signerat exemplar av den lika glada författardebutanten Anne-Marie Davis bok.

Text/Foto:

Stefan Larsson

stefanlarsson