Superhjälte – Blek – Kök – Diskbänksrealism
Detta var orden jag fick från förra övningen, slumpordsgeneratorn, och det ska i ärlighetens namn erkännas att detta var långt ifrån lätt. Jag tar också till mig av tipsen att fulskriva. Här kommer min icke redigerade text J
”Blek och trött satt han vid det slitna köksbordet i skummet och funderade över vad som hade hänt de senaste dagarna. Han bläddrade trött i dagens tidning utan att reflektera över vad där stod. I vardagsrummet står julgranen klädd med röda julgranskulor, glitter och en silverängel i toppen men inte ett enda paket fanns att skåda under det redan barrande trädet. Han hade inte varit på arbetet de senaste dagarna och knappt ätit. Chefen hade ringt men Sven hade inte svarat.
Sven levde livet med partnern Arne, de var oskiljaktiga. De var långt från välbärgade men med en ovanligt stark kärlek som övervann det mest, trodde iaf Sven tills för tre dagar sedan. Arne hade vaknat upp en morgon och lämnade Sven åt sitt öde. Utan förvarning, utan att lämna efter sig en enda förklaring bara några få dagar före jul. Det sista de gjort var att klä granen tillsammans skrattandes och båda, trodde Sven, såg fram emot att fira jul med vänner och familj. Varför är den fråga som snurrade runt i Svens tankar medans han fortsatte bläddra i tidningen.
Sven vaknade till när han hörde knackningen, han reste sig mödosamt upp från stolen och hasade sig fram till dörren. Han tittade i kikhålet med den som stod utanför verkade hålla för så han såg ingenting, bara mörker. Med ett djupt andetag öppnade han dörren med tanken att det nog var hans chef som stod på andra sidan.
Utanför dörren stod en lycklig Arne med famnen full av julklappar i alla julens färger. Sven kunde inte tro sina ögon, vad gjorde han här och vad hade han att vara glad för? Vad händer? Sven stirrade på Arne som försvann in i lägenheten för att lägga alla julklappar under granen och han pratade på som om inget hade hänt. STOPP skrek Sven;
– Var har du varit? Varför lämnar du mig för att komma hem utan minsta ånger, utan minsta förklaring och jag ska ta emot dig med öppna armar, vad tror du, fullkomligt vrålar Sven!
Arne ser helt oförstående ut och ställer sig och tittar noga på Sven;
– Vad har hänt här, är du sjuk undrar Arne?
– Sjuk skriker Sven, ja det kan man ju säg – du lämnar mig utan minsta förklaring – jag har i flera dagar försökt få tag på dig, försökt förstå varför du bara lämnade mig utan ett ord.
– Lämnat dig, säger Arne frågande, jag har inte lämnat dig och jag har försökt ringa dig också men jag lämnade ju en lapp sa han och stövlade med bestämda steg in i sovrummet.
Arne hade vaknat den morgonen av att mobilen hade ringt. Det var en advokat som berättade att utbetalning av ett väntat arv skulle ske men att han måste närvara och skriva under några papper. Arne hade tyst, utan att väcka Sven, rest sig upp, tagit på sig och packat en liten väska för sin resa. Han skrev en lapp som han la på huvudkudden där han förklarade att han skulle resa bort i några dagar men att han snart kommer hem med goda nyheter. Arvet hade Arne hållit hemligt för Sven för att kunna överraska honom. Arne smög tyst ut ur sovrummet men när han drog igen dörren efter sig fick en vindpust lappen att flyga iväg.
Arne hittade lappen under ett av sängborden och rusade ut till Sven och viftade med lappen framför hans ansikte. Sven stirrade oförstående, tog lappen och läste. Utmattad satte han sig i soffan, stirrade på granen och alla julklapparna. Tårarna brände bakom ögonlocken av skam för att han ens kunnat tro att hans kära Arne skulle lämnat honom på detta sätt. Arne satte sig sakta ner bredvid Sven och tog hans hand.
– Du är ju min superhjälte i vardagen Sven, jag skulle aldrig komma på tanken att lämna dig – jag älskar dig, sa Arne och höll om sin käraste vän och partner!”
Mime
683 ord
