”Jag ska försöka ge historien liv” – Sylvia Asklöf Fortell skriver en historisk roman om Ryssland kring 1900

Det är inte ovanligt att journalister vill skriva böcker och bli författare. Men för Sylvia Asklöf Fortell var det först när hon slutat jobba som ledarskribent och gått över till informatörsjobb, som hon fick tillräckligt utrymme för sitt eget skrivande.

– Tidigare när jag skrev så mycket på dagen, orkade jag inte sätta mig och skriva igen på kvällen. Jag jobbade som politisk chefredaktör på Blekinge läns tidning, och måste hela tiden formulera mina tankar i ledartexter.

­- Jag var också så van vid det fasta utrymme jag hade: 3000 tecken var måttet för en ledare. Det var svårt att släppa den spärren och flöda ut i längre texter, säger Sylvia Asklöf Fortell.

Numera arbetar hon som kommunikationsansvarig på Torsås kommun, söder om Kalmar. Och även om det jobbet också innehåller en del skrivande, så är det inte på samma sätt.

– Det är mycket att göra nu på jobbet med coronasituationen. Men jag har ändå mina kvällar fria för egna tankar och eget skrivande. Den historia jag skriver på nu är något som jag velat skriva länge, säger hon.

– Temat i boken är Ryssland i förgången tid. Jag har alltid varit intresserad av Ryssland och våra relationer över Östersjön. På universitetet läste jag historia, Öst- och Centraleuropakunskap och ryska, och 1996 bodde jag i S:t Petersburg ett halvår och läste ryska. Som journalist har jag också hela tiden fortsatt intressera mig för vad som händer i Ryssland och håller språket någorlunda aktuellt genom att lyssna på rysk radio.

– Den tidsperiod det handlar om är slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det intressanta med att läsa historia är att man ser de långa strukturerna, kan förstå vilka krafter som format vår värld idag. När vårt öppna samhälle började växa fram under 1700- och 1800-talet gick utvecklingen i Ryssland en annan väg av olika historiska orsaker. Det påverkar oss än idag.

Sylvia Asköf Fortell är väl inläst på sitt ämne. För researchen har hon letat böcker i välsorterade i bokhandlar på sina resor och byggt upp något av ett Rysslandsbibliotek där hemma.

– Jag har historiska ramar som jag måste hålla mig till och försöker vara så trogen jag kan, inte minst med detaljer. Men samtidigt är det en balansgång när man förhåller sig till verkliga saker. Jag måste ju göra min egen tolkning av det som händer och ska försöka ge historien liv i min berättelse, säger Sylvia Asklöf Fortell.

”Jag ska försöka ge historien liv” – Sylvia Asklöf Fortell skriver en historisk roman om Ryssland kring 1900. fotograf Marika Ottosson

Att arbeta med en berättelse där man samtidigt måste hantera ett stort historiskt material kräver också planering och ett genomtänkt val av verktyg:

– Jag har provat mig fram på olika sätt. Som att planera historien genom att lägga ut postitlappar på en tapetrulle.

– Jag har framför allt haft stor nytta av programmet Scrivener, där man kan lägga upp saker i mappar och flytta runt dem. Så jag jobbar i Scrivener när jag skriver, men har också fört över texten i Word för att få en blick för helheten.

Att sitta och skriva en bok är i grunden en ensam sysselsättning, där man är själv med sin text. Det finns olika sätt att hantera den situationen, och Sylvia Asklöf Fortell använder sig av flera:

– Jag vet att jag har kompetens att skriva. Men eftersom jag ändå är inne på främmande mark har jag vänt mig till ett par lektörer för att få en tidig läsare som kan ge hjälp, råd och tips. Jag har också visat texten för andra personer som jag litar på för deras omdömen.

Hon deltar också i olika skrivar- och författaraktiviteter, och sen i september har hon instagramkontot Sylvia_forfattare, där hon skriver om sitt skrivande och lägger ut bilder, till exempel på sitt helt fullantecknade och sönderlästa ryska lexikon från 1990-talet.

– Det är ju ensamt att skriva, så jag ville ha ett ställe där man kan ha lite roligt samtidigt.  Man kan lägga ut kul grejer och diskutera skrivande med andra som skriver. Det är ett jättetrevligt sätt att få lite stöttning och uppmuntran.

– Dessutom har jag fått rådet att det är bra att tidigt bygga upp en plattform på sociala medier för sitt projekt. Då visar man förlaget att det finns ett intresse för mig som författare och för det jag skriver. Det blir ännu ett argument för att ge ut boken.

Sylvia Asklöf Fortell berättar att hon nu efter 110 000 ord – ungefär 300 sidor text – börjar se slutet på berättelsen och hoppas ha skrivit klart sitt råmanus alldeles snart.

– Fast än har jag inget förlag – så jag vet ju inte ens om det verkligen blir en bok…

Instagram: @sylvia_forfattare

 

Text: Jan Hinderson