Författarporträtt – Nina Källmodin

Vem är du?
Jag heter Nina Källmodin och bor med min man och våra två barn på landet i Dalarna.

Vad är det mest intressanta i ditt liv just nu?
Att jag just återgått till att arbeta som tidningsjournalist efter ett uppehåll på runt 10 år. Det kom som en överraskning även för mig själv att jag skulle bli journalist igen, men det är väldigt roligt.

Vad eller/och vem fick dig att börja skriva?
Min äldre syster kom hem en dag när jag gick i lågstadiet och berättade att de fått hitta på egna historier i skolan. Jag älskade redan att läsa och lyssna på böcker men det var första gången jag insåg att man kunde få bestämma precis vad som ska hända i en historia om man skriver den själv.

Hur gammal var du när du skrev din första bok?
Jag har skrivit berättelser sedan lågstadiet men det tog tid innan jag skrev ett riktigt bokmanus från början till slut, då var jag över 30 år.

Tycker du att skriva är ett hantverk för ett fåtal eller kan alla skriva?
Jag tror att det mesta som man är intresserad av och övar mycket på kan man bli bra på, sedan har man olika fallenhet. Men skrivandet är en lärprocess hela tiden, precis som annat man ägnar mycket tid åt.

I vilken genre föredrar du att skriva?
Jag är inte så brydd i vilken genre jag skriver i, mer om att jag vill skriva berättelser som berör. Jag vill gärna att mina böcker ska dröja sig kvar efter läsningen.

Vilken bok är du mest stolt över?
Salen, eftersom det var den första bok jag och min son skrev tillsammans, så den betyder väldigt mycket för mig känslomässigt. Som extra bonus kom den tvåa i Bonnier Carlsens stora manustävling när vi hade skrivit färdigt. Men min senaste bok, Noll dagar kvar, fick en fantastisk recension i DN och det är jag också väldigt stolt över.

Hur gjorde du för att bli utgiven?
Jag lade ner tid på skrivandet och höll ögonen öppna efter förlag som skulle kunna passa just mina texter. Tog till mig synpunkter, arbetade om och vässade manus och skickade in igen.

Har du tagit hjälp av någon – lektör, storycoach och liknande inför boksläpp?
Jag har anlitat lektör tidigare, innan jag var utgiven. Ironiskt nog är de manus jag jobbat med tillsammans med lektör fortfarande outgivna – vilket såklart inte beror på lektören utan på att de inte var tillräckligt bra eller intressanta. Annars har jag haft bra stöd av förlagen i att bearbeta texterna inför boksläpp.

När du sätter dig ner och ska skriva – vad är det första du börjar med?
Jag har oftast en klar bild av vad som ska komma härnäst, det är sådant jag går och funderar på mellan skrivpassen, så jag startar bara datorn och klickar upp dokumentet.

Och sen…?
Sedan skriver jag bara på. Jag går inte tillbaka och läser igenom från början förrän hela råmanuset är klart. Det är för att då fastnar jag i pet och kommer inte till avslut. Peta gör jag sedan, när jag vet att berättelsen är på plats från början till slut. Men när jag skriver råmanus vill jag bara ha ett skrivflöde.

Dramaturgiska kurvan är det något du anammar i ditt skrivande?
Det tror jag att alla som läser mycket gör omedvetet. Och om man inte gjort det så känner man att något saknas i texten, den blir platt där det borde hända något. Däremot detaljplanerar jag inte text och planerar in när det ska vara olika vändningar.

Skriver du kronologiskt eller scen för scen som du sedan ”flyttar” runt?
Jag har gjort båda delar. Från början skrev jag de viktigaste scenerna först, i början, mitt och slut. Sedan byggde jag broar mellan dem. Men när jag började skriva böcker tillsammans med sonen blev det av praktiska skäl nödvändigt att planera och skriva kronologiskt, och nu tycker jag att det är lättare att göra så från början än att pussla med scener i ett senare skede.

Vilket hinder är det svåraste att komma över i skrivandet tycker du?
Tidsbrist. Med jobb, familj och allt annat som ska hinnas med är det svåraste att hitta tiden för skrivandet.

Var skriver du helst?
I min skrivarstuga på gården eller i vårt torp.

Vad har du bredvid dig när du skriver?
Anteckningar, penna och en kaffekopp.

Vad är dina fem tips till en aspirerande författare?
Läs massor. Var envis. Vänta inte på inspiration. Ta en promenad om det står stilla i huvudet. Skriv, skriv och skriv.

Kan du avslöja något om ditt nästa projekt?
Jag och sonen skriver på vår andra skräcktrilogi för mellanstadiet, de två första delarna är precis inskickade till förlaget för genomläsning.

Vad heter dina böcker och vart kan vi hitta dem?
Min debutroman Den som står dig närmast finns inte längre att få tag på hos bokhandel men som e-bok, min och sonens trilogi som inleds med Salen och fortsätter med Källaren och Torpet finns i fysisk bokhandel och nätbokhandel och min senaste bok Noll dagar kvar som är en YA-bok finns i nätbokhandeln.

   

Tips på något läsvärt, förutom dina egna böcker såklart?
Några böcker som fastnat i minnet det senaste året är Städerskan av Nita Prose, Babetta av Nina Wähä och fackboken Barnen på Hidden valley road om en familj där flera i samma syskonskara drabbas av schizofreni.

Du har nu stafettpinnen, vem skulle du vilja att vi intervjuar nästa gång?
Jag skulle gärna läsa en intervju med Kerstin Beckman, som debuterade i fjol med sin roman Tystnaden vid barndomens hav på Nippe förlag.