Flickan med teddybjörnen
Av Mikael Fischer
 
Lilla Sara med sin teddybjörn
Satt och lekte i ett hörn
När hon plötsligt hörde
Föräldrarna som oväsen förde
Hon gick upp till en dörr
Och visste att hon inte bör
Blanda sig i pappas gräl
Men mammas närvaro var tillräckligt skäl
Var bråkar ni om frågade Sara
Gå till ditt rum vi är nu klara
Sa pappan och kastade en blick
Och lade till bryskt, hördu stick.
Jag vill inte att ni bråkar
Och om jag nu råkar
Höra er att gör det
Vill jag verkligen be
Er om att snälla sluta nu
Även om började inte du
Jag vet att jag är liten, tyst avslutade Sara.
Du ska veta din plats, här ska du inte vara
Gå härifrån innan du ångrar dig
Sluta fråga saker som retar mig
Jag är din pappa mig ska du lyda
Gör som du blir tillsagt ska det betyda.
Men pappa varför kan ni inte kramas
Sa Sara ledsen i sin nallepyjamas
Ni har säkert glömt varför ni började
Ni bryr er inte om mig så varför ni slutade
Om ni finns för mig, lyssna då på mig
Jag älskar dig mamma, pappa också dig
Jag vill inte säga vem ska göra vad
Visa mig kärlek för enda jag ser är hat
Med ett steg ställde fadern sig framför
Sara, som bönföll och kände att han inte hör
Han tog tag i hennes bruna teddybjörn
Jag beordrade dig vända tillbaka till ditt hörn
Du ska inte tro att lilla dig kan förändra
Pappa styr här och det är så han vill ha
För din olydnad se vad som händer
Och han drar björnen ur Saras händer
Snälla pappa låt bli
LÃ¥t oss igen bli ett vi
Döv på hennes böner sätter han eld på björnen
Synen på antänd björn får Sara gråta
Jag ska förstå dig låta
Att detta är en symbol
Att fadern inte längre tål
Försök inte förändra och sluta skrika om frid
Fred, blommor och en bättre tid.